Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 277-278 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gretj, Nikolaj Ivanovitj - Gretna Green - Grétry, André Ernest Modeste - Greutunger - Greuze, Jean Baptiste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pojezdka v Germaniju (1836, Resa till Tyskland),
äro hållna i dåtidens svulstigt sentimentala
maner. G:s litteraturhistoriska arbeten,
Utjebnaja kniga rossijskoj slovesnosti (1822)
och Opyt kratkoj istorii russkoj literatury,
som på sin tid upplefde många upplagor såsom
läseböcker i ryska skolor, voro aktningsvärda
försök till rysk litteraturhistoria i populärt,
pedagogiskt syfte. Hans läroböcker i ryska
språket (1827-40) voro i bruk ända fram på
1860-talet. Hans skrifter utgåfvos 1838 och
1855. Dessutom författade G. resebref från
Tyskland (1839, 1843) samt memoarer, Zapiski o
mojej zjizni (1886), som lämna värdefulla bidrag
till Alexander I:s och dekabristernas historia.
A-d J.

Gretna Green [gre’tne gri’n], egentligen namnet
på en gård i närheten af byn Springfield i
skotska grefsk. Dumfries, men allmänt användt om
själfva byn. På grund af sitt läge nära engelska
gränsen var stället en vanlig tillflyktsort för
sådana personer, som utan giftomans samtycke
ville ingå äktenskap efter den i Skottland
gällande kanoniska rätten. Enligt denna är det
nämligen för äktenskapets giltighet tillräckligt,
att de båda parterna inför trovärdigt vittne
förklara sig vilja äkta hvarandra. Denna
förklaring egde vanligen rum inför fredsdomaren,
som en längre tid händelsevis var en och samma
person, enligt traditionen till yrket smed,
hvarför den meningen gjorde sig gällande,
att "smeden i G." hade särskildt privilegium
på att sluta dylika äktenskap. Makarnas namn
antecknades i ett register som bevis på, att en
äktenskapsförbindelse verkligen ingåtts. Bland
de många ryktbara namnen i G:s register märkas
earlen af Westmorland, lord Ellenborough,
Sheridan och lordkanslern Erskine. Genom en
parlamentsakt (1856) förklarades alla "G:s
giftermål" ogiltiga fr. o. m. 1 jan. 1857,
och numera ega inga äktenskap i Skottland laga
kraft, såvida ej endera parten före äktenskapets
ingående bott i landet minst 21 dagar.


Grétry [gretri], André Ernest Modeste,
belgisk kompositör, f. 8 febr. 1741 i Liège,
d. 24 sept. 1813 på Rousseaus "Eremitage" i
Montmorency vid Paris, sattes genom domkapitlet
i Liège i tillfälle att 1759 resa till Rom,
där han under fem år var elev af Casali. Han
insåg snart, att hans fält icke var kyrkan, utan
teatern, och han debuterade lyckligt i Rom 1765
med Le vendemmiatrice. öfver Genève återvände
han till Paris, där emellertid hans Les mariages
samnites 1768 redan vid repetitionen å Stora
operan gjorde totalt fiasko. Då, när alla vändt
honom ryggen och han bragts nära förtviflan,
var det den svenske ambassadören, grefve Creutz,
som ädelmodigt tog sig an honom och förmådde
Marmontel att anförtro honom texten till Le
huron. Denna opera gafs redan s. å. på Comiédie
italienne och gjorde stor lycka. Därefter
utvecklade G. med ständig framgång en förvånande
alstringskraft. Bland hans många (omkr. 50)
operor må nämnas Lucile (1769; "Lucile", 1776),
Le tableau parlant (1769; "Den talande taflan",
1782), Sylvain (1770; "Silvain", 1791), Les deux
avares (1770; "De begge girige", 1778), Zémire et
Azor (1771; "Zemir och Azor", 1778), La fausse
magie (1775; "Den falska svartkonsten", 1792),
L’amant jaloux (1778; "Den svartsjuke älskaren",
1790), Richard Coeur de Lion (1784; "Konung
Rikhard Lejonhjerta", 1791), som ännu uppföres i
Paris, La caravane du Caire (s. å.; "Caravanen",
1796) och Les méprises par ressemblance (1786;
"De båda grenadiererna", 1877), alla med lycka
gifna i Sverige. 1795 fungerade G. några månader
som inspektor för konservatoriet; för öfrigt
hade han intet ämbete. Däremot öfverhopades han
med hedersbetygelser och blef bl. a. medlem af
Institutet 1796. - G. är i den franska komiska
operans historia en epokgörande personlighet
och innehar där ungefär samma roll som Gluck
inom den stora operan. Sanning var det mål han
angaf i sina med Legrands tillhjälp skrifna
Mémoires ou essais sur la musique (1789;
nya upplagor i 3 bd 1797 och 1829), och han
gick t. o. m. stundom för långt i minutiös
deklamatorisk texttolkning. Harmoniseringen är
hans svaghet, och instrumentationen öfverlät
han vanligen åt sina vänner. Men i behaglig,
uttrycksfull melodi står han i första ledet bland
franska mästare, och han lämnade åt eftervärlden
ett rikt arf, som sedan ytterligare riktades af
Isouard, Boieldieu, Auber, Adam m. fl. - Statyer
öfver G. restes 1809 i Opéra-comiques vestibul
och 1842 i Liège (modellerad af W. Geefs). En
samlad upplaga af hans operor utgifves sedan
1883 af Breitkopf & Härtel, under belgisk
redaktion. Biogr. af Gregoir (1883) och Brenet
(1884). A. L.*

Greutunger. Se Goter.


J. B. Greuze. Efter själfporträtt.

Greuze [gros], Jean Baptiste, fransk målare,
f. 1725 i Tournus, d. 1805 i Paris, studerade
i Lyon och vid akademien i Paris samt väckte
första gången uppmärksamhet med en genretafla
Familjefader, som läser bibeln för sina
barn. 1755 reste G. till Italien, målade en
tid framåt italienska studier, uppträdde någon
gång efter sin återkomst med ett klassiskt motiv
(Severus och hans son Caracalla, 1769, Louvre),
men hade ingen betydelse som historiemålare. Han
blef i stället en banbrytare för genremålningen
med berättande innehåll och moraliserande
syfte. Påverkad af Diderot, sökte han i konsten
förhärliga dygd och goda seder. Han målade den
gamle familjefadern, som ger sin välsignelse åt
sonen och dennes fästmö (L’accordée de village),
fadern, som förbannar sin son och sonhustru
(La malédiction paternelle), och hur dessa båda
ångrande och förkrossade återvända och finna
fadern liggande död på sitt läger (Le fils puni)
- allt skildradt med teatralisk uppställning,
sentimental tårögdhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>