- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
295-296

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grieg, Edvard Hagerup - Grien - Griepenkerl, Wolfgang Robert - Grierson, George Abraham - gries - Gries, Johann Diederich - Griesbach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uttrycksfull, dristig och retande harmonik var han en af
tidens märkligaste förmågor. Slående är ock hans
musikaliska karakteristik. Till hans egenart hör
det nyckfulla och sjudande temperament, som gör,
att han ej dröjer länge i en lugn stämning, utan
rycks med till en stark stegring af längtan,
trots, smärta eller jubel. I öfrigt saknar han
sinne för att utveckla, genomföra sina motiv;
han nöjer sig med att upprepa dem, transponerade
eller imiterade, och den symfoniska bredden
är icke hans sak. G:s egentligaste domän äro
följaktligen de smärre formerna, karaktärsstycket
och visan (romansen).

Inom pianomusiken har han åstadkommit många
pärlor bland sina små genrestycken eller
stämningsbitar samt aflockat pianot nya
klanger. Tidigt kommo hans norsk-norska
Humoresker (1863), sedermera tio häften
Lyriske stykker, hvari ofta en förfinad
elegans går jämsides med folkligheten,
och de graciösa Walzer-capricen (för 4
händer). Från Kristianiatiden härröra
de ypperliga Folkelivsbilleder (däribland
Brudefölget drager förbi) samt Nationalsange og
danse
. Ungdomsarbeten äro bl. a. pianosonaten
i E moll (op. 7) och Pièces symphoniques
(satta fyrhändigt). Frejdad blef hans
romantiskt rika pianokonsert i A moll (1869),
ett slags sinnebild af den unga nationens
nyväckta kraftkänsla, och till hans mest
personliga verk hör en af stora stämningar
fylld Ballad i variationsform (omkr. 1876). -
Det är emellertid som viskompositör G. trängt
längst ned bland allmänheten. Många af hans
sånger äro koncipierade med utomordentligt
svärmisk känsla. Bland de bästa äro sättningar
till dikter af Björnson (bl. a. Det förste
mode, Dulgt kjærlighed, Tak for dit råd,
den
färgrika Fra Monte Pincio), dikter af Ibsen
(bl. a. Stambogsrim och den i harmonierna
underbara En svane), dikter af Vinje (af hvilka
Våren och Hjertesår äfven satts som "Melodier
for strygeorkester") och från äldre dagar de
ännu om full skaparkraft vittnande sångerna dels
till dikter af Drachmann och V. Krag, dels de
fjällfriska till Garborgs Haugtussa samt Barnlige
sange
. I balladen Den bergtekne (för baryton
och orkester) äro ålderdomliga kämpavisetoner
omspunna med gripande harmonier. - Album for
mandssang
innehåller förträffligt behandlade
folkvisor. Landkjending (för barytonsolo, kör och
orkester) är ett praktfullt och populärt stycke
med dådkraftig stegring. Foran Sydens kloster
(för soli, 4-stämmig damkor och orkester),
likaledes till text af Björnson, bär i viss
mån intryck från Liszt och förfelar ej heller
sin anslående verkan. Vidare satte G. musik
till Björnsons drama Sigurd Jorsalfar, hvari
främst märkes den storslagna hyllningsmarschen,
och till hans melodram Bergliot, där musiken
väl stöder den gripande texten och kulminerar i
sorgmarschen, samt till Björnsons operafragment
Olav Trygvason (1870-talet), där tecknandet af
hednafanatismen i völvans besvärjelser och
i körer lämnar beaktansvärda uppslag till en
nordisk musikdramatisk stil. Mera glädje fick
G, af sin stämnings- och färgrika musik till
Ibsens Peer Gynt (1876); han gjorde däraf äfven
två orkestersviter, af hvilka i synnerhet den
första gått världen rundt. I detta drama voro
två af hans skönaste sånger, Solveigs sang och
Solveigs vuggevise, inlagda. Orkestreringskonsten
behärskade G. som mästare, när han ville. Att
han egde talang äfven för en äldre tids kolorit,
visade han i sviten Fra Holbergs tid, där den
sirliga perukstilen är fint träffad. Från hans
första Romvistelse härröra konsertuvertyren I
höst
och Sorgmarschen öfver Nordraak. - På
kammarmusikens område lämnade G. några verk,
som höra till hans mest personliga. Rätt många
år ligga mellan hans tre violinsonater (i F dur,
G dur och C moll), och utvecklingen är också
ansenlig från den ljusa lifsglädjen i den första
till den andras blandning af svårmod och jubel
samt den tredjes bredt skildrade tragiska kamp
och segrande resignation. I sin Stråkkvartett
i G-moll (1878), full af dristig formfrihet,
fart och lidelse, tillspetsade han sin stils
egenheter och gaf likasom ett sammandrag af den
norska naturens trolskhet. Djupt känd är ock
hans violoncellsonat, en gärd åt en broders
minne. - G:s efterlämnade pianostycken och
sånger utgåfvos 1908.

Litt.: monografier öfver G. af Grönvold (i
"Norske musikere", 1883), fransmannen Closson
(1892), A. Lindgren (i "Musikaliska studier",
1896), Lina Ramann (1897), G. Schjelderup
(1903) och den senare jämte W. Niemann (1908).
E. F-t.

Grien [grin], tysk konstnär. Se Baldung.

Griepenkerl [grip-], Wolfgang Robert,
schweizisk författare, f. 1810 i kantonen Bern,
d. 1868 i Braunschweig. G. var en orolig,
revolterande ande, en efterföljare till
Grabbe. Bland hans arbeten märkas novellen
Das musikfest oder die Beethovener (1838;
2:a uppl. 1841), det litteraturhistoriska Der
kunstgenius der deutschen literatur im letzten
jahrhundert
(1846), sorgespelen Maximilian
Robespierre
(1851) och Die girondisten (1852),
som hade en storartad framgång, skådespelen Ideal
und welt
(1855), Auf der hohen rast (1860)
och Auf S:t Helena (1862) m. m. Se biogr, af
O. Sievers 1879. - Hans fader, Friedrich Konrad
G
. (f. 1782, d. som professor i Braunschweig
1849), var bekant som herbartsk filosof.

Grierson [grl;9S9n], George Abraham, engelsk
indolog, f. 1851 i Glenageary (Irland),
verkade sedan 1873 inom den angloindiska
civilförvaltningen till 1898, då han af indiska
regeringen fick i uppdrag att ordna och utgifva
en Linguistic survey of India och bosatte sig i
Simla. 1894-97 var han "philological secretary"
för "The Asiatic society" i Calcutta. Han är nu
bosatt i England. G. är en framstående kännare
af de moderna indiska folkspråken äfvensom af
folklif och seder. Han har utgifvit bl. a. Seven
grammars of Bihari language
(8 afd. 1883-87),
Behar peasant life (1885), Å comparative
dictionary of the Bihari language
(tills,
med Hörnle; 2 delar 1885-89, ofullb.), The
Satsaiya of Bihari
(1896) och A handbook of
the Kaithi character
(1899). Af det af G. ledda
och utgifna stora verket "Linguistic survey
of India" ha sedan 1903 utkommit vol. II, III
(afh. 2 och 3), IV, V (afd. l och 2), VI, VII
och IX (afd. 3). K. F. J.

Gries [gris], kurort. Se Bozen.

Gries [gris], Johann Diederich, tysk
öfversättare, f. 1775 i Hamburg, d. 1842,
stod den romantiska skolans författare nära. Han
öfversatta skickligt Bojardos, Tassos, Ariostos
och Calderons förnämsta verk. Se biogr. af Elisa
Campe (1855).

Griesbach [gris-], kurort i Baden, kretsen
Offenburg, ett af de s. k. Kniebisbaden, 508
m. ö. h. Starka järnkällor. Säsong 15 maj-1
okt. Frekvens 1,400 kurgäster. ~
Ln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:34 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free