Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 339-340 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grisett - Grisi, Giulia - Grisilla (Griselda) - Grislybjörnen - Gris-Nez - Grisning - Grisons, La - Grisopolis - Grissbach, Georg - Grissla - Grisslehamn - Grisslesläktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

("femme de ménage"). Det finnes många
rörande drag af hängifvenhet hos dessa
vanligen öfvergifna och med otack belönta
grisetter, med hvilkas namn föreställningen om
friskt mod, sprittande munterhet och ohejdad
njutning af ögonblicket är förenad. Som typ för
parisgrisetten gäller "Rigolette" i E. Sues roman
"Mystères de Paris". Namnet grisett på såväl
tyg som person har numera kommit ur bruk.

Giuditta ocn Giulia Grisi.

Grisi, Giulia, italiensk sångerska, f. 1811 i
Milano, d. 1869 i Berlin, elev af Giacomelli, Pasta
och Marliani, uppträdde med glänsande framgång,
en tid jämte sin syster Giuditta G. (f. 1805,
d. 1840 som grefvinna Barni), i Italien och
Paris, sedan äfven i London och - jämte sångaren
Mario, med hvilken hon 1856 blef gift -
i Nord-Amerika. Bellini skref för
båda systrarna "I Capuleti ed i Montecchi"
och för Giulia "I puritani". Den senare var
en sångerska af främsta rang och gäller för
att vara den första, som på scenen införde
den mezza-voce-sång, hvarmed hon särskildt
i arian "Casta diva" ur "Norma" ernådde en
utomordentlig verkan. - Deras kusin
Carlotta G., f. 1819, d. 1899, var på 1840-talet
en uppburen dansös på Stora operan i Paris.
A. L.*

Grisilla (Griselda), hjältinnan i en af
de mest rörande medeltidssagorna. Boccaccio
nyttjade ämnet i den sista af sina noveller
uti "Decameron", hvarefter den öfversattes
på latin af Petrarca, och det är efter denna
latinska bearbetning, som sagan spridt sig till
Frankrike, England, Tyskland, Nederländerna och
Skandinavien. Den äldsta kända svenska upplagan
("En skön och merckelig Historia om Grisilla"
etc.) trycktes 1622. G. var, enligt sagan, dotter
till en fattig landtman i Piemont och blef på
grund af sin skönhet och sina dygder upphöjd
till maka åt markgrefve Valter af Saluzzo. För
att pröfva hennes trohet och undergifvenhet
underkastade han henne åtskilliga grymma och
omänskliga prof, lät skaffa undan hennes båda
barn och befallde henne slutligen återvända
till fädernehyddan, emedan han ville taga en
annan, förnämare gemål. I allt detta fogade
sig G. saktmodigt, hvarefter markgrefven,
öfvertygad om hennes villighet och förmåga
att uppoffra sig, framträdde med sanningen,
återförde barnen till henne och lefde sedan
med henne i det lyckligaste äktenskap. Bland de
poetiska bearbetningar, för hvilka sagan varit
föremål, märkas Chaucers "Canterbury tales",
där den förekommer under titeln "The clerkes
tale", Charles Perraults "Contes de ma mère
l’oye" (1697). I dramatisk form behandlades
sagan på franska redan omkr. 1395 i "Mystère
de Griseldis", på tyska af Hans Sachs 1546,
på engelska 1599, samt i nyare tid af Fr. Halm
(frih. v. Münch-Bellinghausen) i "Griseldis,
dramatisches gedicht", som på svenska utkommit
i öfv. af E. V. Djurström
och N. Arfvidsson (båda 1838). Sagan anses
äfven gå igen i den danska folkvisan Skjön
Anne (Syv, "Danske viser", 1739) och i den
svenska Skön Anna (Geijer och Afzelius, "Svenska
folkvisor"). Hjältinnan kallas hos Boccaccio
Griselda, hos Chaucer Grisildis, i de franska
uppteckningarna Griselidis, Grisellidis och
Griseldis, i de tyska Grysel, Griseldis
och Griselda samt i de svenska folkböckerna
Grisilla. Jfr v. Westenholz, "Die Griseldissage
in der literaturgeschichte" (1888), Strauch i
"Zeitschrift für deutsches altertum", bd 29
o. 36 (1885 o. 1892), G. Widmann, "Griseldis
in der deutschen literatur des 19. jahrh." (i
Euphorion, bd 13 o. 14, 1906 och 1907), samt
P. O. Bäckström, "Svenska folkböcker", I,
sid. 275-292. A. F. (R. G.)

Grislybjörnen [gri’sli-], zool. Se Björn,
sp. 573.

Gris-Nez [gri-në], fordom Craig-Ness, en
50 m. hög bergudde vid Kanalen, i franska
dep. Pas-de-Calais, endast 33 km. aflägsen från
den engelska kusten (Dover). Fyrtorn.

Grisning. Se Svinafvel.

Grisons, Les [lä griså’], franska namnet på
schweiziska kantonen Graubünden (se d. o.).

Grisopolis. Se Parma 3.

Grisoutin [grisotm], af fr. grisou,
grufgas, ett säkerhetssprängämne, som i
stor utsträckning användes i Frankrike
och Belgien, är en gelatindynamit med hög
halt af ammoniumnitrat (67 à 87 proc.).
E. S-m.

Grissbach, Georg, bergmästare, f. 1587
i Braunschweig, d. 1651, hade till en
början anställning vid flera tyska guld- och
silfververk, men tog 1622 tjänst som kapten vid
minörerna hos grefve Ernst af Mansfeld. 1624 blef
han kapten vid de svenske minörerna, men sändes
inom kort af Gustaf II Adolf till Sverige för
att som bergmästare taga vård om bergverken. Vid
Faluns och Sala grufvor införde han åtskilliga
förbättringar, byggde ett vattenuppfordringsverk
i Falun och gräfde "Polacksgrafven" vid
Salberget. Redan s. å. återvände han till
krigstjänsten och deltog i fälttågen 1625-30,
hvarvid han utmärkte sig i synnerhet genom
sin skicklighet i mineringskonsten. Från 1631
sysselsatte G. sig uteslutande med bergverken
och gjorde bl. a. vid Sala grufva flera nya
inrättningar till grufdriftens förbättrande. Han
adlades 1641. - G :s bref till Axel Oxenstierna
1634-48 äro tryckta i dennes "Skrifter och
brefväxling", XI (1905).

Grissla (Grissel), brödspade.

Grisslehamn, hamnplats vid Ålands haf, i
Väddö socken, Stockholms län, under vintertid
den vanliga öfverfartsorten till Åland, som
ligger på 53 km. afstånd (Eckerö). Platsen
har post-, tull- och telefonstation samt
telegramexpedition. Liten, föga använd
hamn. Vid hamnen bodde vid 1900 års slut 163
personer. G. har under senaste tiden blifvit
en sommarrekreationsort, utan anspråk på att
vara en kurort, och ingen läkare finnes på
platsen. Varma bad serveras. Sommargästernas
antal uppgafs 1907 vara omkr. 1,300 pers. Den
forna militärposteringen därstädes indrogs
1869. 30 km. längre i s. ligger Gamla G., intill
1757 begagnadt som öfverfartsort till Finland.
A. G.* Ln.

Grisslesläktet, Uria, zool., tillhör alkfamiljen
(Alcidæ] inom ordningen Charadriiformes. Det
har långsträckt, spetsig, föga hoptryckt näbb
utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>