Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 379-380 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grove, sir William Robert - Grove, sir George - Groves element - Groza, Aleksander Karol - Groznyj - Grtn. - Grubb, Kristoffer Larsson - Grubb, Nils Nilsson - Grubbe - Grubbe, Kristofer Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

professor i experimentell fysik vid London
institution och några år senare medlem af Royal
society, i hvars omorganisation han tog liflig
del. Stort uppseende väckte hans föreläsningar
öfver naturkrafternas inbördes förvantskap. Sina
tankar i detta ämne utvecklade han närmare i
sin berömda bok On the correlation of physical
forces (1846; 6:e uppl. 1874).

Såväl inom optiken
som inom elektricitetsläran gjorde G. viktiga
upptäckter. Hans vetenskapliga undersökningar äro
offentliggjorda i "Philosophical transactious"
och i "Philosophical magazine". G., som 1872
upphöjdes i adligt stånd, blef 1871 domare vid
Court of common pleas, 1875 vid High court of
justice och 1887 medlem af Privy council.


Grove [gräu’v], sir George, engelsk
musikskriftställare, f. 1820 i London, d. där
1900, var i början ingenjör och byggde fyrtorn i
Västindien samt under Rob. Stephenson broar och
järnvägar i England. G. blef 1850 sekreterare i
Society of arts och 1852 vid Kristallpalatset
i Sydenham, främjade mäktigt de däri gifna
veckokonserterna och var 1882-94 direktör för
Royal college of music. Han var länge redaktör
af "Macmillan’s magazine", utarbetade en stor
del af W. Smiths "Dictionary of the bible"
samt utgaf 1878-90 Dictionary of music
and musicians (i 5 bd), ett af de yppersta
musiklexika, som existera och hvari G. själf
skref originalstudier öfver bl. a. Beethoven,
Schubert och Mendelssohn. Han adlades
1883. Se biografi öfver honom af Graves (1903).
A. L. (E. F-t.)

Groves element [gråü’vs]. Se Grove och
Galvaniskt element.

Groza, Aleksander Karol, polsk poet, f. 1807,
d. 1875, slöt sig till den s. k. Ukrajnska
skaldeskolan och debuterade 1831 med en af
"Werther" och Mickiewicz’ ungdomsdiktning
påverkad dikt, Oblakany poeta, utgörande
1:a delen af ett ofullbordadt verk
"Melancholia". Bland hans bästa arbeten
framhållas de fantastisk-historiska
hjältedikterna Jassyr Batowski (Bytet i Batog)
och Starosta Kaniowski (1836), båda grundade på
traditioner om Potocki och delvis behandlande
samma ämne som Goszczynskis Slottet i Kaniów,
ehuru han icke uppnår denne i poetisk kraft och
kolorit. Hans sista alster var ett mysterium
Twardowski (1873), grundadt på folkliga
"Faust"-sägner. En samlad upplaga af hans
skrifter utgafs 1858 i 2 delar. G:s största
alster på prosa, Wladyslaw (1848, ny uppl. 1858
under titel Pomietnik niebardzo
stary) är delvis en själfbiografi och har
därigenom ett visst historiskt och psykologiskt
värde. A-d J.

Groznyj, ry., den gruflige, skräckinjagande,
ett historiskt vedertaget epitet, som -
ursprungligen efter folkuppfattningen -
tillagts ryske tsaren Ivan IV Vasiljevitj.
A-d J.

Grtn., vid växtnamn förkortning för Joseph
Gärtner.

Grubb, Kristofer Larsson. Se Grubbe,

Grubb, Nils Nilsson, präst, f. 1681 i
Umeå, d. 1724, besökte efter några års studier
i Uppsala flera främmande universitet, såsom
Königsberg, Tübingen och Halle. 1706 predikade
han för Karl XII i Altranstädt och blef 1707
promoverad i Wittenberg. På grund af sina
studier i Halle misstänkt för pietism, rönte han
starkt motstånd, då hansökte vinna befordran
vid universitetet i Greifswald, där han dock
1710 avancerade till professor i historia och
moral. Redan 1711 fick han fullmakt på Umeå
pastorat. Före återkomsten till fäderneslandet
gjorde han en resa till Holland och England
och återvände hem först 1712. Innan han fick
prästvigas i Härnösand och tillträda sitt
pastorat, måste han underkasta sig förhör inför
ärkebiskop Spegel och Uppsala domkapitel. G:s
ifriga verksamhet att förbättra sin församling,
särskildt genom kyrkotuktens upprätthållande,
bragte honom i stora svårigheter. 1719
anmälde Härnösands domkapitel för K. M :t. att
konventiklar höllos i Umeå, utan att G. hindrade
det. En kommission tillsattes, hvilken dock
först 1724 anställde undersökningar på ort
och ställe. Kommissionens utslag afkunnades
först efter G:s död. Det var då ådagalagdt,
icke blott att G. var oskyldigt anklagad,
utan att han förtjänade beröm för sitt nit i
själavård och kristendomsundervisning. Bland
G:s skrifter må nämnas Otium lubecense ex-
hibens decisionem controversiæ de illuminatione
irregenitorum (Lybeck, 1712) och Berättelse om
det s. k. kyrkooväsendet i Umeå stad (1721). I
Riksarkivet (Ecklesiastika handl. bd 9, n :r 38)
finnes i handskr. "Kyrkostatens i Sverige förfall
och upprättelse tydligen föreställdt", af G. Jfr
E. Wermcrantz, "N. G:s lif och verksamhet’"1
(1906). E. M. E.

Grubbe, svensk ätt, adlad 1645, introducerad 1647
och utdöd på manssidan 1906. Ättens stamfader
var Kristofer Larsson Grubb (se G. 1), hvilken
vid adlandet tog namnet Grubbe samt med kunglig
tillåtelse upptog det Stjernfeltska vapnet
efter sin svärfar, hofrättsassessorn Peder
Mattsson Stjernfelt, och sin svåger, dennes
son, diplomaten Lars Grubbe (se d. o.), hvilka
några år förut aflidit. De flesta af ätten G:s
manliga medlemmar egnade sig åt militäryrket,
somliga vid armén, t. ex. de vid Perevolotjna
fångne karolinerna, Kristofer Adolf G., f. 1663,
d. som öfverste 1741, och Jakob G., f. 1664,
d. som öfverstelöjtnant 1736, andra åter vid
flottan, där flera af dem nådde kommendörs eller
t. o. m. flaggmans grad.

1. Kristofer Larsson G., ämbetsman och språklig
samlare, f. 1594 i Linköping, d. 1681, blef
efter mångårig tjänstgöring i kungliga kansliet
1636 president (borgmästare) i Kalmar och 1641
tillika häradshöfding i Ölands södra mot, adlades
1645 samt var från 1665 till sitt afskedstagande
1672 t. f. landshöfding i Kalmar län. G. utgaf
bl. a. en märklig svensk ordspråkssamling
(med förklaringar och jämförelser): Penu
proverbiale. Thet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>