Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grubbe, Lars - Grubbe - Grubbe, Regitza - Grubbe, Marie - Grubbens - Grubber - Grube - Grube, August Wilhelm - Grube, Max - Grube, Wilhelm - Grubenhagen - Gruber, Johann Gottfried - Gruber, Wenzel - Gruber, Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
depescher framstår han som en god stilist. Han
var genom starkt vänskapsband fäst vid
Salvius och, betraktande sig förbigången af
förmyndarregeringen, tillhörde liksom denne
slutligen oppositionen mot A. Oxenstierna. G.,
som var gift med Katarina Gotschalksdotter,
efterlämnade två döttrar, hvilka blefvo gifta
med svenska officerare. Namnet och vapnet (tre
björnramar och däröfver tre stjärnor) upptogos
med regeringens tillåtelse af G:s svåger,
Kristofer Larsson (se Grubbe, svensk ätt).
P. G. B.
Grubbe, dansk adlig ätt med anor ifrån 13:e
årh., utslocknade i Danmark på 1700-talet,
men lefver ännu i Sverige och Tyskland; den
kallar sig på bägge ställena Grube. 1.
Regitza G., f. 1618, d. 1689, blef 1641 gift med
Kristian IV:s oäkta son Hans Ulrik Gyldenlöve
(f. 1615, d. 1645 som ståthållare på Kronborgs
och Frederiksborgs slott). Efter en träta med
grefve Kristofer Parsbergs änka, Birgitta
Skeel, sökte hon (1678), af kränkt högmod,
förgifva denna och blef till straff förvisad
till Bornholm för sin återstående lifstid. -
2. Marie G., f. 1643, d. 1718, blef 1660 gift
med Fredrik III :s oäkta son Ulrik Fredrik
Gyldenlöve, men skildes från honom 1670 på grund
af otuktigt förhållande till sin svåger, Stygge
Hög, och förstörde utomlands genom slösaktighet
på två år sin stora förmögenhet. 1679 gifte hon
sig med en jylländsk godsegare, justitierådet
Palle Dyre, men blef, likaledes på grund af
osedlighet, 1691 skild äfven från honom, drog
på nytt till utlandet och ingick där äktenskap
med Sören Möller, som i flera år som P. Dyres
förvaltare varit hennes älskare. De återvände
omkr. 1697 till Danmark, lefde några år på Möen
och sedan som fattigt värdshusfolk å färjstället
Borrehuset på Falster. Hennes siste make var en
rå och obildad man samt blef 1712 dömd till tre
års straffarbete för vådadråp; men han var dock
den af de tre, som hon mest älskade, ehuru han -
efter hvad Holberg, som 1711 var deras hyresgäst,
berättar - ej sällan misshandlade henne. Marie
G:s lefnad, som gifvit uppslag till en af Blichers
noveller, "En jydsk landsbydegns dagbok", är
utförligt skildrad af T. P. Jacobsen i romanen
"Fru Marie Grubbe. Interieurer fra det syttende
aarhundrede" (1876; "Fru Marie Grubbe. Interiörer
från det sjuttonde årh.", 1877). Se Kjær,
"Erik Grubbe til Tjele og hans tre döttre"
(1894), och "Dansk adelsaarbog" för 1895.
E.Ebg.
Grubbens. Se Försörjningsanstalter.
Grubber [gra’ba], eng., "gräfvare", ett slags
harf med grofva järnpinnar; används att luckra
alfven utan att inblanda denna i matjorden. Se
Harf.
Grube, dansk adlig släkt. Se Grubbe.
Grube [grõ’be], August Wilhelm, tysk
pedagog, f. 1816 i Wernigerode, d. 1884
i Bregenz, verkade hufvudsakligen som
informator och privatlärare. G. skref om
allmänna uppfostringsfrågor och speciell
metodik åtskilliga utmärkta arbeten,
bl. a. den originella boken Leitfaden für
das rechnen in der elementarschule (1842;
6:e uppl. 1881), samt utgaf flera verk
till främjande af den naturvetenskapliga,
geografiska och historiska undervisningen:
Charakterbilder aus der geschichte und sage
(33:e uppl. 1903; "Charaktersskildringar
ur historien och sagan". 1854-55: 2:a
uppl. 1858). Geographische charakterbilder
(19 uppl.; "Charaktersskildringar af
länder, folkslag och städer" etc., 1857-59),
Biographien aus der naturkunde in ästhetischer
form und religiösem sinn (senaste uppl. 1877-80;
"Naturhistoriska skildringar i estetisk form och
religiös anda", 1853), Bilder und scenen aus dem
natur- und menschenleben in den fünf haupttheilen
der erde (8:e uppl. 1901; "Skildringar ur naturen
och människolifvet i de fem världsdelarna",
1853; ny uppl. 1864-65) m. fl.
Grube [gro’be], Max, tysk skådespelare
och teaterledare, f. 1854 i Dorpat, var
anställd vid olika teatrar och sällskap,
bl. a. Meiningarna, tills han 1889 engagerades
vid Schauspielhaus i Berlin, där han 1891
utnämndes till öfverregissör. G:s fack har
varit karaktärsroller i det stora dramat
(Jago, Rikard III, Franz Moor, Shylock,
Caliban, Wallenstein m. fl.), dels demoniska,
dels groteskt humoristiska. Originalitet och
mångsidig bildning prägla såväl hans aktörskap
som hans teaterledning.
Grube [grö’be], Wilhelm, tysk sinolog, f. 1855
i Petersburg, promoverades 1880 i Leipzig till
filos. doktor, verkade sedan som konservator
och museiman i Petersburg och Berlin, där
han 1892 vardt e. o. professor i kinesisk och
mandschurisk grammatik. G. har offentliggjort
bl. a. Die sprachgeschichtliche stellung des
chinesischen (1881), Die sprache und schrift der
ju?en (1896), Pekinger totengebräuche (1898),
Zur Pekinger volkskunde (1901), Geschichte der
chinesischen litteratur (1902).
Grubenhagen [grõben-], 1286-1596 furstendöme,
omfattande städerna Einbeck och Osterode
med kringliggande område i nuv. preussiska
prov. Hannover. Sitt namn erhöll furstendömet
efter det i trettioåriga kriget (1621) förstörda
slottet G., nära Einbeck. 1617 kom G:s område
till linjen Braunschweig-Lüneburg-Celle och
1705 till Hannover. Jfr Max, "Geschichte des
fürstentums G." (2 bd, 1863).
Gruber [grõ’ber], Johann Gottfried, tysk
litteraturhistoriker, f. 1774, d. 1851,
vardt 1815 professor i filosofi i Halle, skref
biografiska arbeten öfver Herder (1805), Wieland
(1827-28), Klopstock (1832) och Lafontaine
(1833) samt redigerade (till 1828 jämte Ersch)
"Allgemeine encyclopädie der wissenschaften
und künste".
Gruber [grõ’ber], Wenzel, österrikisk-rysk
anatom, f. 1814 i Böhmen, d. 1890 i Wien,
med. doktor i Prag 1844, var prosektor därstädes,
men antog 1847 kallelse som förste prosektor vid
den militär-medicinska akademien i Petersburg
och var 1858-88 ord. professor i anatomi
därstädes. Under en 41-årig vetenskaplig
verksamhet utgaf han inemot 500 större och
mindre anatomiska afhandlingar, hvilka äro
förtecknade i "Verzeichniss der von 1844 bis
1884 veröffentlichten sehriften" (1884).
B. T-dt.
Gruber [gro’ber], Max, österrikisk läkare,
bakteriolog och hygieniker, f. 7 juli 1853
i Wien, var e. o. professor i Graz 1884-87,
föreståndare för hygieniska institutet och lärare
i hygien vid universitetet i Wien 1887-91,
blef 1891 ord. professor i hygien vid samma
universitet och flyttade 1903 som professor
i hygien och bakteriologi till Münchens
universitet. Den vetenskapliga upptäckt (1896),
som torde ha gjort G:s namn mest kändt, är
ett fenomen, som kallas bakteriers specifika
agglutination och som har fått en mycket stor
betydelse för diagnosen af många smittsamma
sjukdomar (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
