- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
397-398

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufmätning - Grufrätt - Grufsamhälle - grufskog - Grufstadga - Grufstigare - Grufva - Grufvetenskap - Gruidæ, Tranfamiljen - Gruiformes - Gruinales - Gruithuisen, Franz von Paula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom fram- och återsyftning med B. Grufvans
konturer erhållas därigenom, att man med en
lampa lyser på en punkt på väggen, insyftar
denna punkt och från densamma tager mått, som
efter skalan direkt afstickes. Den största
noggrannhet måste iakttagas, i synnerhet
vid syftningar till fixpunkter eller mellan
stationerna, eljest uppstå fel. När mätningen är
slut, återstår sammanläggning af mätningen. De
använda mätlapparna tagas från borden, och deras
kanter jämnas noga, hvarefter man lägger lappen
med station A på ett större papper och fäster en
nål i stationshålet samt andra nålar i kanterna,
så att lappen ligger fast. Därefter lägges en
linjal genom stationshålet utmed en syftlinje,
som utdrages åt ömse håll på det större
papperet. På samma sätt förfares med de andra
syftlinjerna från samma station, och möjligen
varande konturpunkter afstickas. När detta är
gjordt, borttages lappen, och linjernas ändar
hopbindas genom streck med passarspetsen. Alla
syftlinjerna, sålunda på det större papperet
uppdragna, måste noga skära hvarandra i en
punkt, stationspunkten, från hvilken sedan de
beräknade måtten med passaren afstickas efter
skalan midt i syftlinjen. Sedan stickes en nål
i lappen station B och passas in i station B på
hopläggningsbladet. Återsyftningslinjen till A
passas noga in med syftlinjen från A till B,
hvarefter lappen fastsättes och behandlas på
samma sätt, som förut är beskrifvet. När allt
är hoplagdt, renritas kartan och förses med
höjdmått, hvarvid man väljer en fixpunkt i
dagen till utgångs- eller s. k. 0-punkt. Hela
denna operation är mycket svår samt fordrar stor
noggrannhet och samvetsgrannhet hos ingenjören,
ty ett litet fel kan vid drifning af långa orter
förorsaka tusentals kronors kostnad. Metoden
är ej god, felkällorna äro för många, och fel
uppstå alltid förr eller senare vid fortsatta
kompletteringar af kartorna. Den är emellertid
till fyllest för mindre gruffält, men för
större utbytes den småningom mot fullständig
teodolitmätning. Kostnaden därför är större,
men kan mångdubbelt betala sig genom större
säkerhet. Den skala, som i Sverige skall
nyttjas vid grufmätningar, är 1: 800 för
malmgrufvor och 1 : 1500 för stenkolsgrufvor.
Th. N-m. (K. S-ll.)

Grufrätt benämndes förr stundom alla de
domstolar, hvilka, med bergmästaren som
ordförande och med vissa bisittare, egde
att döma i saker rörande bergshandteringen
och de till denna handterings bruk upplåtna
skogarna. Rätta namnet på dessa domstolar var
dock bergstingsrätt, utom vid Sala silfververk
och Falu kopparverk, där grufrätt var det
riktiga. Grufrätten i Sala infördes egentligen
genom Gustaf II Adolfs bergsordning för Sala af
1 maj 1624 och skulle utgöras af bergmästaren
och 12 rådmän, hvilka "på grufveting alla saker
bruket och grufvan angående uptaga, skärskåda
och dömma skola". Denna rätt förblef sedan icke
allenast en domstol i frågor rörande grufvan och
de till bergsbruket upplåtna skogarna, utan äfven
Sala bergslags högsta administrativa myndighet
ända till 1737, då en "bergsrätt" infördes,
som i afseende på stadens och bergslagets
"allmänna hushållning och politie" öfverordnades
grufrätten. Grufrätten i Sala upphäfdes i sin
helhet 1853 och ersattes med en bergslagstyrelse,
sedan bergstingsrätternas och grufrätternas i
Sala och Falun domsrätt genom k. förordn. 5 juni
1850 öfverflyttats på de allmänna domstolarna.
Grufrätten i Falun infördes redan 24
febr. 1347 genom konung Magnus’ privilegier
för kopparbergsmännen och skulle bestå af
14 rådmän, af hvilka två voro bergmästare
och sutto domare hvar sitt år. Rätten skulle
öfverlägga hvar söndag och hålla ting hvar
måndag. Denna rätt fortfor sedan, med vissa
ändringar i sin sammansättning och befogenhet,
ända till 1853, då den upphörde på grund
af ofvannämnda beslut af 1850 (se Falu
grufva
). De mål, som bergstings- och
grufrätterna som domstolar handlade, rörde brott
mot bergsartiklarna, tvister mellan bergsman-
och hyttelagen om skogslotter, åverkansmål
å bergverksallmänningar, likvidationsmål
mellan förläggare och förlagstagare i
järnbergslagen o. s. v. "Dråpsaker" afgjordes
ej af bergstingsrätterna. Grufrätterna i Sala
och Falun voro äfven ekonomiskt administrativa
myndigheter. Från bergstingsrätt appellerades
till 1828 till Bergskollegium. Th. N-m.*

Grufsamhälle är en benämning utan officiell
betydelse, som gifves åt den mera sammanträngda
befolkningen vid vissa järngrufvor, såsom
Dannemora, Kiruna, Malmberget, äfvensom
vid stenkolsgrufvor, Billesholm, Skromberga,
Valleberga.

Grufskog, större eller mindre kronoallmänning,
upplåten åt vissa grufvor för att förse dessa med
nödigt virke. Angående grufskogarnas skötsel
finnes en mängd förordningar. Grufskogar
kallas i vissa landsändar "öknar". Så är
t. ex. Pershytte "öken" i Nora socken den för
Pershytte grufvor upplåtna skogen. Grufskogarna
stodo förr under Bergskollegiets och sedermera
under Kommerskollegiets uppsikt. 1873
kommo de under Skogsstyrelsens (nu
Domänstyrelsens) öfverinseende. Se Allmänning.
Th. N-m.*

Grufstadga, af konung och riksdag beslutade
bestämmelser i fråga om uppfinnar- och
eganderätt till malmförekomster m. m. Den för
Sverige nu gällande grufstadgan, hvilande på
inmutningsrätten, är af 16 maj 1884 med ändringar
af 20 okt. 1899 och 5 juli 1901. Se
Gruflagstiftning.

Grufstigare. Se Stigare.

Grufva. 1. Ställe, där mineralfynd af något slag
löstages ur fast berg. Ordet nyttjas dock äfven
för att beteckna dels uteslutande underjordiska
fyndställen för nyttiga mineral, dels äfven det
genom grufbrytningen uppkomna tomrummet. Sverige
är rikt på grufvor af allehanda slag. Se vidare
Grufdrift. - 2. Se Eldstad, sp. 182.
Th. N-m.*

Grufvetenskap. Se Bergsvetenskap.

Gruidæ, Tranfamiljen, zool. Se Tranor.

Gruiformes, zool. Se Fåglar, sp. 186.

Gruinales, bot., afdelning af de frikronbladiga
dikotyledonerna, omfattar familjerna
Geraniaceæ, Oxalidaceæ, Linaceæ, Tropæolaceæ,
Balsaminaceæ, Limnanthaceæ
och Humiriaceæ. I
Englers system ingår Gruinales, med undantag af
fam. Balsaminaceæ och Limnanthaceæ, i klassen
Geraniales. G. L-m.

Gruithuisen [chröjthöjsen], Franz von
Paula
, tysk naturforskare, f. 19 mars 1774
på slottet Haltenberg vid Lech, d. 21 juni
1852, började 1801 idka grundligare studier
i filosofi och medicin samt utnämndes 1826
till professor i astronomi i München. G. var
motståndare till den teleologiska principen i
naturvetenskapen och utmärkte sig som skicklig
mikroskopist. Före Civiale uppfann han (1812) ett
instrument för krossning af blåssten. Han utgaf
bl. a. Naturhistorische untersuchungen über den


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free