- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
403-404

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundfond - Grundform - Grundfärg - Grundförbättring - Grundgående - Grundharmoni - Grundhastighet - Grundis - Grundkapital - Grundlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bankers grundfonder (jfr K. M:ts skrifvelse 24
nov. 1876 införd i Lilienbergs lagsamling, 1879,
III: 1, s. 165). Efter det sedelutgifningsrätten
för enskilda banker upphört, utfärdades 18
sept. 1903 ny lag för solidariska bankbolag,
enligt hvilken grundfonden skall utgöra för
"enskilda banker" minst 1 mill. kr. och, där
det blott gäller att tillgodose den mindre
omsättningen å viss ort ("folkbanker") minst
200,000 kr. Kommanditlottegare må finnas,
men ej för större belopp, än som motsvarar
hälften af grundfonden. Samma dag utfärdades
lag ang. bankaktiebolag. Om grundfondens
storlek gälla enligt denna samma bestämmelser
som beträffande solidariska bankbolag. För
båda slagen af banker är stadgadt, att,
om reservfonden och 10 proc. af grundfonden
förlorats, tillskott skall ske för återställande
af grundfonden till behörigt belopp, eller i
annat fall bolaget upplösas. De 19 solidariska
bankbolagens grundfonder utgjorde 31 dec. 1907
tillsammans 126,550,000 kr., fördelade på
21,132 hufvudlottegare, och bankaktiebolagens
198,612,830. Sveriges riksbanks grundfond
skall enligt banklagen (senast 14 maj 1902)
utgöra 50 mill. kr. (däri ej inberäknad
afbetalningslånefonden, 12,5 mill.).
D. D. (R. Tdh.)

Grundform. 1. Krist., kallas inom
kristallografien en oftast godtyckligt vald
enklare kristallform, ur hvilken öfriga, former,
hvari ett kristalliserande ämne kan uppträda,
lättast kunna härledas. Om en kristall . har
tydliga genomgångsytor, väljes oftast den af
dessa ytor begränsade formen till grundform.

2. Språkv., kallas den af paradigmets
former, hvilken nämnes först vid "böjning"
(se d. o. 3). Som grundform tages vanligen
den, som står såsom uppslagsord i ordboken,
eller den kortaste, t. ex. af substantiv den
s. k. nominativen, af verben imperativen eller
infinitiven. I motsats till grundformen kallas
den eller de öfriga formerna af paradigmet
böjningsform (resp. -former); grundformen
benämnes äfven oböjd form. 1. P. T. C.*
2. R-n B.

Grundfärg. 1. Se Färglära. - 2. Färg, hvarmed
något, som skall målas, blir grundadt.

Grundförbättring, landtbr. Se Melioration.

Grundgäende, sjöv., säges om ett fartyg, som kan
föra stora och tunga laster, utan att därvid
hårdt nedtryckas i vattnet; ett sådant fartyg
säges äfven "draga litet vatten". Denna egenskap
ernår man genom att bygga fartyget flatbottnadt,
såsom förhållandet är med koffar o. s. v.
R- N.*

Grundharmoni, mus., detsamma som grundackord
(se d. o.).

Grundhastighet, järnv. Se Farhastighet.

Grundis kallas i polartrakterna ett större
drifisblock, som strandat eller råkat på grund.

Grundkapital. Se Grundfond.

Grundlag, statsr., bör efter sitt begrepp,
med hänsyn därtill, att grund betyder det,
hvarpå ett annat hvilar eller beror, utgöra den
högsta lagen i samhället, den lag, af hvilken
de öfriga samhällslagarna bero, ur hvilken
de framgå. Dess kännetecken är den i ordets
betydelse och begrepp innehållna fastheten
och oföränderligheten "jämte dess förbindande
kraft för både regering och folk. De regering
och folk tillkommande ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, som af grundlagen erhålla sin
bestämning, gifva denna lag karaktären af ett
grundfördrag, hvilket icke kan ändras utan
ömsesidigt samtycke af regeringen och folkets
berättigade ombud. Grundlag kallas äfven
författning, statsförfattning, konstitution
eller, om den kommit till stånd i form af ett
utaf den makthafvande utfärdadt frihetsbref,
charta . (se d. o.). Namnet konstitution är det
mest vanliga. Detta namn träffas första gången
i den nordamerikanska författningen (1787)
och har därifrån ingått som namn på Frankrikes
republikanska författningar samt senare till
Belgiens, Spaniens och Rumäniens m. fl.; i
Norge brukas det jämte grundlov. Benämningen
charta som betecknande statens författning
har sitt upphof från Englands Magna charta
libertatum
, det engelska statsskickets
grundläggande rättsurkund (jfr Charta). Ordet
grundlag nyttjas i de skandinaviska rikena,
Finland, Nederländerna (grondwet), Österrike
och åtskilliga tyska stater som namn på deras
författningsurkunder. (Motsvarande uttryck i
det italienska statuto fondamentale och det
franska loi fondamentale.) Dessa grundlagars
eller författningars karaktär är i materiellt
hänseende, att de innehålla bestämningar om
statsmaktens organisation och de olika formerna
för de olika statsfunktionernas fullgörande,
vidare om det sätt, hvarpå styrelsen och dess
organ samt folket och dess organ skola samverka
för statens ändamål, och om de rättigheter
och skyldigheter, som tillkomma bådadera,
samt slutligen om garantierna för de ömsesidiga
skyldigheternas fullgörande. Statsförfattningens
ande och innehåll ha alltid i hvarje stat berott
af den med samhällsarbetets fortskridande
skedda utvecklingen af samhällsanden hos
folket. Alltefter som medborgarnas frihetssfär
vidgats, har konstitutionen sålunda fått ett
rikare innehåll, och där densamma ej innefattas
i blott en enda lag, ha nya grund- eller
författningslagar tillkommit. Man finner
således väsentliga olikheter i olika staters
författningar. Exempel har gifvits och gifves
ännu på länder, hvilkas grundlagar inskränkt
sig till att egentligen bestämma blott hvem som
eger rätt till statsmaktens utöfning, men lämnat
åt maktinnehafvaren att oinskränkt ordna öfriga
samfundsförhållanden. Som ett sådant förhållande
numera är undantag, fäster man i allmänhet
vid begreppet grundlag den betydelse, att den
skall innehålla bestämmelser, som garantera
folkets rätt att genom valda representanter på
ett ändamålsenligt sätt samverka med utöfvaren
af statsmakten för samhällets utveckling i den
riktning, som samhällets bästa fordrar, samt
att öfvervaka, att grundlag och rättsordning
iakttagas och uppehållas. Hvad angår grundlagens
formella beskaffenhet, så grundas dess stadga
och varaktighet dels genom bestämmandet af
de faktorer, som skola medverka vid dess
stiftande, dels genom de former, som därvid
skola iakttagas. Grundlag kan tillkomma på tre
sätt: antingen så, att öfverenskommelse därom
sker mellan regering och folkrepresentation,
eller ock så, att regenten förlänar folket
en konstitution i form af ett frihetsbref
(s. k. oktrojerad . auktoriserad
författning), eller ock slutligen så, att den
har sitt upphof i en konstituerande akt af för
sådant ändamål vid utomordentliga tillfällen i
statens lif samlade folkdeputerade. På hvilket
af dessa sätt författningen än må ha tillkommit,
fordrar dess egenskap af grundlag, att den ej kan
ensidigt ändras af en enda samhällsmyndighet,
och grundlagen bör själf bestämma formen och
villkor därför. Har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free