Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundlag - Grundlega - Grundlinje - Grundluft - Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den danska grundlagen (Danmarks riges
gjennemsete grundlov af 5 juni 1849, genomsedd
28 juli 1866) kan ej heller ändras vid den
riksdag, då fråga därom blifvit väckt. För
att förslaget skall blifva lag, erfordras,
att riksdagens båda "ting" bifallit detsamma
och att konungen vill främja saken. I detta
fall skall han upplösa riksdagen, hvarefter
förslaget på den efter företagna nya val
till båda tingen församlade riksdagen
måste oförändradt bifallas och sedan af
konungen stadfästas för att blifva lag.
H. L. R. (K. H. B.)
Grundlega. Se Stadsjord.
Grundlinje, krigsv. Se Bastion.
Grundluft kallar man den luft eller samling
af gaser, som träffas i jordytans porösa
lager. Grundluften är i hög grad beroende af de
vegetativa och kemiska processer, som försiggå
i jordlagren, äfvensom af dessas förmåga att
absorbera atmosfärisk luft och gaser. I alla de
jordlager, där vegetativa processer försiggå,
skiljer sig grundluften från den atmosfäriska
luften hufvudsakligen genom sin rikedom på
kolsyra. Också antager man, att luften får
sin mesta kolsyra ur jorden. Däremot har
man funnit, att ju sterilare ett jordlager
är, dess fattigare är det på kolsyra. Så
t. ex. innehåller den vegetationslösa Libyska
öknens jord icke större kolsyrehalt än luften,
eller under l proc., hvaremot oasernas jord är
rikare på kolsyra. Grundluftens kolsyrehalt är
dock beroende äfven på lättheten för gasens
diffusion; så kvarhålles kolsyran af ett
öfverliggande lerlager, men genomsläppes af
det porösa sandlagret. Vidare har grundluftens
kolsyrehalt visat sig beroende af temperaturen,
i det den högsta mängden
alltid sammanfallit med den högsta
temperaturen. Grundluften är bakteriefri och
kan ej föra smittämnen med sig från djupa
jordlager. F. B. (E. At.)
Grundläggning, bygnk., kallas det förfaringssätt,
hvarigenom man åstadkommer ett bärande
underlag för en byggnad på eller uti en gifven
grundval. Marken eller grundvalen kan härvid
vara antingen fullt säker och bärande eller
osäker och icke bärande, i hvilket senare fall
särskilda grundförstärkningsåtgärder måste
vidtagas. Som säker byggnadsgrund räknas berg
af tillräcklig utsträckning med horisontala
lagringar, stenbunden mark (pinnmo) samt grus
och grofsand. Osäker anses däremot fin sand och
lösare lera eller blandning af dessa samt utfylld
mark m. m. liknande. Vid all grundläggning
har man att iakttaga, att belastningen af
byggnadsverket blir lämpligt fördelad öfver
underlaget, att sidorörelse förekommes och att
grunden blir neddragen i marken till frostfritt
djup. som hos oss räknas till 1,50 à 1,80
m. Beskaffenheten och styrkan hos en grundval
böra undersökas genorn noggranna jordborrningar
och profbelastningar. Ansträngningen af en god
undergrund, bestående af grus, grof sand eller
hård fast lera, anses få uppgå till 2 à 5 atm. (=
kg. per kvcm.), beroende af fundamentets djup,
marklagrens mäktighet och den säkerhetsgrad man
vill ge åt konstruktionen.
Enär olika grundförhållanden fordra mycket
olika behandling, skulle en fullständigare
redogörelse för dem blifva alltför vidlyftig. För
att emellertid gifva en antydan om hithörande
förhållanden anföra vi här efter Brenneckes "Der
grundbau" följande schematiska sammanställning
af de vanligaste metoderna:
| Afd. A. Fast grundval nära markytan. | Afd. B. Fast grundval på rimligt djup | Afd. C. Fast botten uppnås ej. | Anm. | |
| Grupp I. | Fulla murar till frostfritt djup. | 1) Schaktning till fast mark och fulla murar. | 1) Murar å bred basis. | Virke kan icke användas. |
| Intet vatten i grunden. | 2) D:o d:o samt pelare och hvalf. | 2) Gruspackning. | ||
| 3) Sänkbrunnar. | 3) Omvända hvalf. | |||
| 4) System Dulac. | 4) Betongbädd. | |||
| 5) Betong- eller järnpålar. | 5) System Dulac. | |||
| 6) Stenpackning. |
| Afd. A. Fast grundval nära markytan. | Afd. B. Fast grundval på rimligt djup. | Afd. C. Fast botten uppnås ej. | Anm. | |
| Grupp II. | 1) Direkta murar. | 1) Sänkbrunnar. | 1) Grusfyllning. | Virke tillåtet under vatten. |
| Grundvatten eller öppet vatten, som kan länspumpas. | 2) Pelare och hvalf. | 2) Pålning. | 2) Liggande rustbädd. | Vattenlänsning med eventuell indämning. |
| 3) Mager betong i bädd för utestängande af källdrag. | 3) Betongpålar. | 3) Betongbädd med armering. | Nöjaktigt arbete möjligt. | |
| 4) Fångdammar till hela djupet. | 4) Pålning med betongbädd eller stenfyllning. | 4) Omvända hvalf. | ||
| 5) Betongbädd för utestängande af källdrag. | 5) System Dulac. | |||
| 6) Komprimering af marken genom stenpackning eller korta pålar. | ||||
| 7) Friktionspålar af virke eller betong. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
