Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 413-414 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundläggning - Grundmassa - Grundmur - Grundnoteringsböcker - Grundord - Grundpenningar - Grundregalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	Afd. A. Fast grundval nära markytan.	Afd. B. Fast grundval på rimligt djup.	Afd. C. Fast botten uppnås ej.	Anm.
Grupp III.	1) Betong med fångdammar.	1) Sänkbrunnar.	1) Pålar för komprimering och därpå sänklådor.	Virke under vatten tillåtet.
Stark vattentillgång ej länsbar.	2) Pneumatisk grundläggning med fångdammar	2) Pneumatisk grundläggning.	2) Sänklådor med stor basis som liggande rust och ihåliga murar.	Nöjaktigt arbete vid pneumatisk grundläggning eller användande af frysningsmetoden, eljest endast med hjälp af dykare.
	3) Sänkbrunnar.	3) Pålning med trä- eller järnpålar.	3) Grusfyllning för att undantränga eller komprimera marken.
	4) Sänklådor med botten.	4) Muddring och betongfundament.	4) Belastning af den lösa marken för komprimering och fundament med bred basis.
	5) Stenfyllning eller stenpackning.	5) Sänklådor med pålning.
		6) Frysning.
		7) Pålning samt beton- eller stenfyllning.
		8) Muddring och stenfyllning eller stensänkning.

Till ofvanstående schema torde följande
förklaringar erfordras:

Grupp I. Afd. B:3.

Sänkbrunnar benämnas öppna, vanligen cylindriska
pjäser utan botten, hvilka sänkas ned i marken
genom belastning och undangräfning i botten. De
utföras af murverk, betong eller järn och lämnas
vanligen kvar i marken samt fyllas, sedan de fått
sin bestämda plats, med murverk eller betong.

Afd. B:4. Grundläggning enligt system Dulac
består af cylindriska gropar, som åstadkommas
därigenom, att en grof hejare släppes ned i
marken och där tränger allt djupare med de
upprepade slagen, hvarefter hålet fylles med
nedhejad sten eller betong.

Afd. C:3. Omvända hvalf slås under och mellan
grundmurarna, för att belastningen skall fördelas
ut af byggnaden öfver hela eller större delen
af underlaget.

Grupp II. Afd. A:4.

Om fångdammar se Damm, sp. 1223-24.

Afd. C:2. Om liggande rustbädd se Bädd 3.

Afd. C:7. Friktionspålar kallas sådana
pålar, som icke nå fast botten med sina spetsar,
utan uppbäras genom friktionen mellan pålen och
omgifvande mark.

Grupp III. Afd. A:2.

Pneumatisk grundläggning – "pressluftmetoden"
– kallas det förfarande, då man nedsänker
kistor af trä eller järn i vatten eller uti
vattendränkt mark och uti dessa inpumpar
komprimerad luft, som genom den öppna bottnen
uttränger vattnet. Inuti kistan, hvars väggar
och tak äro täta, men som saknar botten, arbetas
sedan uti den komprimerade luften. Från kistan
äro rör, försedda med "luftslussar", uppdragna
ofvan vatten, genom hvilka arbetarna passera
och arbetsprodukterna fraktas.

Afd. B:6. Frysning af vattendränkt lös mark
verkställes så, att en samling rör nedsättes i
en krets och en starkt afkyld vätska bringas
att passera rören, då marken utomkring dessa
fryser, så att en stående isvägg bildas omkring
och mellan rören. Inom detta område kan sedan
marken bortschaktas
och murverk å undervarande fasta botten uppföras.

Litt.: L. Brennecke, "Der grundbau"
(3:e uppl. 1906), och "Handbuch der
ingenieur-wissenschaften; der grundbau" (4:e
uppl. s. å.).
P. Ax. L.

Grundmassa, skogsh., det å rot stående
virkesförrådet.

Grundmur. Se Mur.

Grundnoteringsböcker, hand. Se Grundböcker.

Grundord, språkv., ord, som ej kan upplösas i
smärre morfemer. Jfr Primitiva ord. R-n B.

Grundpenningar. 1. En gammal afgift i städerna,
som var detsamma som grundrensningspenningar. –
2. Afgift enl. af K. M:t fastställd taxa
(jfr k. förordn. 31 dec. 1907) för fartyg,
som anlöpa och begagna vissa lastageplatser,
hvarifrån utskeppning i större omfattning af
trävaror eller vissa andra varor eger rum och
hvarest särskilda anstalter för sjöfartens
trygghet och bekvämlighet åvägabragts.
1. Kbg. 2. H. W-l.

Grundregalen (jfr Regale), jur., i Sverige
kunna sammanfattas under tre hufvudrubriker:
skogsregalet, kronans eganderätt till
allmänningarna i riket samt de stora obygderna
i Norrland (och Finland), vattenregalet, kronans
eganderätt till alla större vattendrag och till
skärgårdsfisket, och bergsregalet, kronans
eganderätt till malmstrecken. Alla dessa tre
slag af regale nyskapades af Gustaf Vasa, ehuru
äfven några spridda spår däraf förekomma under
medeltiden. Landskapslagarna känna dem icke, men
redan under den gamla landskapsförfattningens
sista dagar började småningom i detta som i
andra afseenden den europeiska kontinentens
uppfattning att göra sig delvis gällande,
ehuru ännu i mycket ringa omfattning och utan
egentlig praktisk betydelse. Icke heller Gustaf
Vasa vågade taga steget fullt ut, huru starkt
han än formulerade anspråken, men Johan III drog
den fulla konsekvensen af faderns från Tyskland
hämtade teori. I våra dagar återstår endast
skogsregalet oafkortadt; dock äro allmänningar
ofta upplåtna till menighetens bruk. Fisket vid
de i skärgården belägna holmar, som ej tillhöra
enskilda, står nu hvarje svensk undersåte
öppet, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>