Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 445-446 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grycksbo - Gryfitkalk - Gryfsja l. Svedjekratta - Gryller - Gryllidæ - Gryllotalpa vulgaris - Gryllus - Grymtoxen l. Yaken - Gryn - Grün - Grün, Anastasius - Grün, Karl - Grünau

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbetare. Det filtrerpapper, som tillverkas vid G.,
anses vara det bästa i världen. Vid bruket bodde
vid 1900 års slut 640 pers.

Gryfitkalk. Se Gryphæa.

Gryfsa l. Svedjekratta, kvistig granstör, hvarmed
jorden på svedjeland uppluckrades för rågsådden.
H. J. Dft.

Gryller (af grek. gryllos, gris), konstt.,
fantastiska karikatyrbilder, sammansatta af
människo- och djurdelar. Gryller förekomma
t. ex. på antika gemmer.

Gryllidæ, zool. Se Syrsor.

GryllotaIpa vulgaris. Se
Mullvadssyrsan.

Gryllus, zool. Se Syrsor.


Grymtoxen l. Yaken, Bos grunniens, zool.,
har blifvit uppställd som typ för undersläktet
Poephagus. Den har starkt och kraftigt byggd
kropp, måttligt stort, mycket bredt, från den
platta pannan mot nosen jämnt afsmalnande hufvud,
små rundade öron, hög manke, korta, starka ben,
stora, bredt klufna klöfvar, väl utvecklade
lättklöfvar samt lång, mycket yfvig och ända
till marken nedhängande svans.
Fällen består af fint, långt hår, hvilket är
krusigt på pannan och bakhufvudet samt ofta
faller ned öfver hela ansiktet; från manken
och båda kroppssidorna nedhänger en lindrigt
vågig man ända till marken. Färgen är djupt
svart, på ryggen och sidorna skiftande i brunt;
långs ryggen löper en silfvergrå rand. Kroppens
längd utgör hos gamla tjurar 3,5 m., höjden
öfver manken 1,9 m. och svansens längd 0,75 m.;
vikten stiger ända till 720 kg. Kon är betydligt
mindre: 2,8 m. i längd och 1,6 m. i höjd. -
Grymtoxen är hemma i Tibet och andra delar af
Hög-Asien, lefver på 4,000-6,000 m. h. ö. h. och
skyr värme mera än köld, hvarför både äldre djur
och kalfvar hvila sig i skuggan, ja mycket gärna
på snön. På vilda och svårtillgängliga ställen
klättrar grymtoxen med stor skicklighet. Af
hans sinnen är lukten mest utbildad, synen
däremot allt utom skarp. Jakten på grymtoxen
är mycket farlig, ty om djuret ej träffas
dödligt af skottet, störtar det i raseri på
jägaren. Mer än för sitt kött skattas grymtoxen
i sitt hemland för sin spillning, som i de kala
bergstrakterna användes till bränsle och ensam
gör det möjligt för människor att uppehålla sig
i dessa ogästvänliga trakter. - I alla länder,
där grymtoxen finnes vild, har man tamt den
till ett nyttigt och viktigt husdjur, hvilket
användes till ridt och att bära bördor. Med
lätthet kan den bära 50-100 kg. på sin rygg,
äfven på de besvärligaste bergstigar och
öfver snöfält ända upp till 4,800 m. höjd. Kons
mjölk är fet och välsmakande, djurets kött är
godt, huden förarbetas till läder, och af håret
gör man rep. Som tam växlar grymtoxen mycket till
färgen och blir t. ex. brun, röd eller skäckig;
svansen är då ej sällan hvit. Äfven de tama
djuren trifvas blott i kalla, högt belägna
bergstrakter, gå under vid stark värme, men
fördraga däremot med lätthet köld. Till Europa
har man infört grymtoxen, men någon egentlig
fördel torde där icke kunna dragas af honom. Det
dyrbaraste hos honom är den rikhåriga svansen,
hvilken begagnas till flugviftor, prydnader
och utmärkelsetecken (s. k. hästsvansar).
C. E. S. (L-e.)

Gryn, tekn. farm., erhållas af sädesslagens
"frön" (egentl, frukter) därigenom, att
dessa i särskildt anordnade kvarnverk
befrias från skalen, hvarvid äfven ändarna
afstötas. Därigenom uppkomma smärre korn af
växlande storlek med mer eller mindre kantig
eller rundad form. Sådana gryn af t. ex. hafre
äro allmänt använda i hushållen till soppor
och till gröt. De svälla under kokningen genom
upptagande af vatten, hvarvid stärkelsen
förklistras, (öfverförande af stärkelsen
i s. k. "löslig stärkelse", dextrin och
sockerarter kräfver däremot en mera ingripande
behandling; se Stärkelse.) Med namnet gryn
betecknas äfven de skalade, men tämligen hela
fröna af risväxten ("risgryn"), hvarjämte
man under benämningen sagogryn, potatisgryn
m. m. förstår gryn beredda af sagostärkelse,
potatisstärkelse o. s. v., hvilken blifvit
blandad med vatten till ett slags deg, som sedan
pressats genom ett durkslag och formats till
gryn. Användningen af sådana gryn i hushållen är
allmänt bekant. - Gryn eller korn är den svenska
benämningen på helt små piller. Se Granula 2.
O. T. S. (C. G. S.)

Grün, tysk konstnär. Se Baldung.

Grün, Anastasius, pseudonym för den österrikiske
skalden A. A. von Auersperg.

Grün, Karl, tysk skriftställare, f. 1817 i
Westfalen, d. 1887 i Wien, uppsatte 1842 i
Mannheim den radikala "Mannheimer abendzeitung"
och begaf sig, sedan han blifvit utvisad
från Baden och Bajern, till Köln, där han
började hålla föreläsningar i litteratur-
och konsthistoria, och idkade dels där, dels i
Paris publicistisk verksamhet. Där skref han
äfven sitt bekanta verk Friedrich Schiller
als mensch, geschichtschreiber, denker und
dichter (1844). 1848 invaldes han i preussiska
nationalförsamlingen och tillhörde dess yttersta
vänster. Efter kammarens upplösning 1849 blef
han för "intellektuell" delaktighet i pfalziska
upproret häktad och ställd för rätta, men
frikändes efter 8 månaders fängelse. G. vistades
sedan som skriftställare i Belgien och Italien,
var en tid lärare vid en handelsskola i
Frankfurt, höll 1865-68 föreläsningar
i Rhenstäderna och flyttade 1868 till
Wien. G. utgaf bl. a. ett par anonyma arbeten
mot andra franska kejsardömet, Louis Napoleon
Bonaparte, die sphinx auf dem französischen
kaiserthron (3:e uppl. 1860) och Frankreich
vor dem richterstuhl Europas (s. å.). Senare
skref han Ludwig Feuerbach in seinem
briefwechsel und nachlass (2 bd. 1874) samt
ett par populära kulturhistoriska handböcker.
(V. S-g.)

Grünau, villaförstad till Berlin (14 km.) i
preussiska reg.-omr. Potsdam, vid Dahme, en arm
af Spree. 2,485 inv. (1900). Sommarvistelseort
för berlinare, med rodd- och segelregattor.
J. F. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>