Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 465-466 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräfsnäs - Gräfsteklar l. Grafsteklar - Gräfsvinet - Gräfsvinshunden l. Taxhunden - Gräfta - Gräfva - Gräfve - Grän - Grängesberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

socknar, 5,8265 mtl, samt kvarn,
såg och tegelbruk tax. till 347,000
kr. (1907). Hufvudbyggnaden är belägen på ett
näs i sjön Anten. Gården var fordom befäst med
djupa grafvar och höga vallar samt försedd
med 5 torn och hade en hvälfd inkörsport
innanför en djup graf, öfver hvilken ledde en
vindbrygga, som nu är förändrad till bro. Gården
låg ursprungligen på en ö i sjön Anten, vid
namn Loholmen, hvarest ännu synas lämningar
af grundmurar till en större byggnad. Erik
Abrahamsson Leijonhufvud, Gustaf I:s svärfader,
skref sig till Lo l. Loholmen. De mot hans son,
Sten Eriksson Leijonhufvud, som gjort sig känd
som en grym bondplågare, uppretade bönderna
stormade och förstörde i grund Loholms slott,
hvarefter antagligen först hans änka, "gref
Ebba", flyttade borgen till sin nuvarande plats
på fastlandet. Under oroligheterna
mellan hertig Karl och Sigismund
belägrades grefve Axel Leijonhufvud på G. i sju
veckor af hertigens folk. 1612 utplundrades
G. af danskarna. G. förblef inom släkten
Leijonhufvud till 1724, då det såldes till
hofmarskalken, grefve R. A. Sparre, som snart afyttrade
det, då bestående af 37 3/8 mtl, till
justitiekanslern, frih. T. Fehman. Dennes
hustru Kataria Tham gjorde det till
fideikommiss för en son i sitt föregående
gifte, sedermera kommendören J. Gripenstedt,
men fideikommissrätten upphäfdes 1824. År 1847
inköptes godset af hertig Kristian August af
Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg. Under
hans son, hertig Fredrik Kristian August (fader
till den tyska kejsarinnan Augusta Viktoria)
och dennes son Ernst Günther råkade det gamla
slottet, genom en vandalisk behandling
af okunniga och likgiltiga förvaltare, i
det fullkomligaste förfall; t. o. m. taket
nedrefs. 1897 köptes godset, 13 1/2 mtl, med
stor, uppvuxen skog, af grosshandl. C. Barchman
i Göteborg, som under firma Gräfsnäs aktiebolag
innehade det till sin död (1906). Sedan skogarna
blifvit till större delen uthuggna och den ena
utgården efter den andra frånsålts, öfvergick
godset då för 650,000 kr. till ett konsortium,
som bibehållit det förra firmanamnet. Uppsats
af O. von Mentzer i Sv. turistför:s årsskrift
(1906).


Gräfsnäs slott i senare delen af 1600-talet,
(Eiter Sueciæ-verket.)

Gräfsteklar 1. Grafsteklar, Fossores, zool.,
föråldrad benämning på de gaddsteklar, som i den
nutida systematiken pläga fördelas på familjerna
rofsteklar (Sphegidæ), dolksteklar (Scoliidæ),
spindelsteklar (Mutillidæ), planksteklar
(Sapygidæ) och vägsteklar (Pompilidæ). Namnet
härrör däraf, att flertalet af de
hithörande steklarna i jord, sand eller
murket trä, gräfver hålor, i hvilka det
insamlar näringsförråd för sin afkomma. Detta
är emellertid ej fallet med alla de nämnda
grupperna. Från öfriga gaddsteklar skulle dessa
s. k. gräfsteklar skilja sig därigenom, att
de ej såsom bien ha bakfötternas öfversta
led plattad, att de ej såsom getingarna ha
under hvilan hopveckade vingar och att de
ej såsom myrorna ha liten och knölformad
första bakkroppsdel. Se f. ö. de särskilda,
ofvan uppräknade familjerna. För hit hänvisade
Crabronidæ l., riktigare, underfamiljen Crabroninæ
se Rofsteklar G. A-z.

Gräfsvinet, zool. Se Gräflingen.

Gräfsvinshunden 1. Taxhunden, zool. Se Hunden.

Gräfta, jordhacka; i Finland vanligt ord.

Gräfva, sjöv., ett fartygs benägenhet att göra
djupa rörelser (dufningar) med förskeppet,
hvarigenom bogen har svårt att ånyo lyfta
sig. Ett fartyg, som gräfver och därjämte har
våldsamma sidorörelser (rullningar), säges
"arbeta illa i sjön" l. "arbeta hårdt". Jfr
Dufva 3. R. N.*

Gräfve, socken i Örebro län, Örebro härad. 2,242
har. 385 inv. (1907). Annex till Kil, Strängnäs
stift, Glanshammars kontrakt.

Grän. Se Karat.

Grängesberg. 1. Kapellförsamling i Kopparbergs
län, Västerbergslags tingslag, till Grangärde,
Västerås stift, Norrbärke kontrakt. 4,492
inv. (1907). - 2. Mellersta Sveriges förnämsta
järnmalmsförekomst, ligger till större delen
i Grangärde socken, Kopparbergs län; dess
södra del sträcker sig öfver länsgränsen in i
Ljusnarsbergs socken, Örebro län. Malmfältet
utgör den viktigaste länken i den omkr. 30
km. långa kedja af malmfyndigheter, som
sträcker sig från nordligaste delen af Örebro
län in i Dalarna förbi sjön Vässmans sydöstra
hörn. G:s malmer ligga tätt samlade inom ett
400 m. bredt och 4,500 m. långt område, hvars
berggrund utgöres af öfvervägande grå granulit
eller hälleflintgnejs, här och där i malmernas
närhet öfvergående till amfibolit. Omkr. 100
m. ö. om malmfältets hängande vidtager
en lagerformig bädd af grof, hornbländerik
gnejsgranit. Som gångbergart uppträder i stora
mängder pegmatit och inverkar härigenom ofta
störande på malmbrytningen, i synnerhet där
sådana gångar genomsätta blodstensmalmer, ty
dessa ha vid pegmatitkontakterna förvandlats
till magnetit. Malmerna äro i stort sedt af
två slag: apatitmalmer, korniga svartmalmer
eller blodstenar med hög fosforhalt upp till 8
proc., och segmalmer, fjälliga svartmalmsblandade
blodstenar med medelmåttig fosforhalt, varierande
mellan 0,07 och 0,30 proc. Samtliga malmer
äro rika på järn och nästan fria från svafvel-
och arsenikmetaller. Apatitmalmerna uppträda
i stor myckenhet i fältets norra hälft, medan
segmalmerna finnas hufvudsakligen i södra
delen. Malmfältet är sedan gammalt indeladt
i flera underfält, nämligen 1) Risbergsfältet
längst i n. och n. v., innehållande
ett stort antal apatitmalmsförekomster samt få
segmalmer; 2) Strandbergsfältet samt Norra och
Södra Grängesbergsfälten med mycket stora och
värdefulla apatitmalmer, hvilka under de senaste
20 åren brutits hufvudsakligen för export till
utlandet, hvarför dessa fält numera med ett
gemensamt namn kallas Exportfältet; 3)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>