- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
477-478

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräsfjärilar - Gräsfly - Gräsfrösåningsmaskin - Gräsgård - Gräsgäld - Gräshafvet - Gräsholmen - Gräshoppor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhållandet hos öfriga till nymfalidernas familj
hörande fjärilar äro frambenen förkrympta och
odugliga till gång hos både hannar och honor
af satyrinerna. Men från öfriga underfamiljer
afvika de senare genom blåslika uppsvallningar
vid basen af en eller flera af framvingarnas
nerver. Satyrinerna äro medelstora eller små
fjärilar med matta, oftast mörka färger. Vingarna
äro tecknade med ögonfläckar nära utkanten,
åtminstone på undersidan, men ofta äfven på
öfversidan. Bakvingarnas undersida är ofta
marmorerad af brunt, grått och hvitt, så att den
liknar de lafbevuxna klippor eller trädstammar,
på hvilka en del arter med förkärlek hvilar
med hopslagna vingar. Larverna äro, olikt
andra dagfjärillarver, tät- och korthåriga
samt ha sista leden tvåklufven. Till färgen
äro de bruna eller gröna, tecknade med ljusa,
längsgående strimmor. De äro mest i rörelse om
natten och lefva på olika gräsarter. Pupporna
äro rundade, utan kanter eller utskott. De
äro vanligen fritt upphängda vid spetsen af
bakkroppen, som då är utrustad med de vanliga små
fästhakarna (se Fjärilar), men stundom saknas
dessa senare, i hvilket fall pupporna hvila
på marken eller t. o. m. under dess yta. Ett
tusental arter af denna underfamilj är kändt
från alla världsdelar. I Sverige förekomma 20,
fördelade på släktena Erebia, Oeneis, Satyrus,
Aphantopus, Epinephele, Coenonympha
och Pararge.
G. A-z.

illustration placeholder

Fig. 1. Gräsfly.
illustration placeholder

Fig. 2. Larv, "gräsmask".

Gräsfly, Charæas graminis, zool., en
nattfjäril, hörande till afd. nattflyn
(Noctuæ). Framvingarna äro bruna, i midten med
ett mörkare fält, inom hvilket från vingens bas
utgår en större hvit, utåt förtjockad linje,
från hvilken utgå tre hvita linjer mot vingens
utkant. Vid sidan och bakom denna linje finnes
en mycket mindre utan några utskott. Fjärilens
flygtid infaller i juli och aug., då den i
synnerhet om kvällarna träffas å gräsrika
fält. Honan lägger omkr. 200 ägg gruppvis å
grässtrånas nedre delar, t. ex. å de nedre
bladslidorna, och efter tre veckor kläckas
larverna, hvilka under dagen hålla sig dolda,
men under natten krypa fram för att söka föda. De
uppnå icke sin fulla storlek samma höst, utan
öfvervintra och förpuppas först efter fjärde
hudömsningen i juni året därefter. De äro då
(jfr fig. 2) omkr. 30 mm. långa, brungrå, med
långsgående rödbruna ränder, och ha å halsdelen
två tvärgående ränder af något klarare rödbrun
färg; hufvudet är gråaktigt. Det är egentligen
efter öfvervintringen, som gräsflyets larver, de
s. k. gräsmaskarna, blifva fruktansvärda, om de
uppträda i större mängd. Under hösten föregående
året äro de ännu helt små och behöfva föga
näring, men i maj och juni, då förpuppningen
nalkas, växa de hastigt och behöfva
mycket mera föda. De afbita grässtråna tätt vid
jordytan, hvarigenom dessa vissna och torka samt
sedan icke förtäras af larverna, som i stället
angripa nya strån. Därunder sprida de sig, drifna
af hunger, åt alla håll och förstöra långt mera
gräs, än de själfva förtära, samt kunna på detta
sätt åstadkomma stor skada. De förpuppas sedan
bland mossa och stenar, i det larven omgifver
sig med en tunn, brun hylsa, ur hvilken fjärilen
framkommer 3-4 veckor därefter. Man har sökt att
begränsa härjningarna af gräsmasken genom att
kring det angripna fältet gräfva djupa diken,
s. k. fångstdiken, med lodräta väggar, samt här
och där försedda med djupare gropar. Nedkomna
i dikena, följa larverna bottnen och nedfalla
så i groparna, i hvilka de sedan dödas. Det
är i synnerhet i norra delarna af vårt land,
som denna insekt gjort största skadan, i det
gräsmasken hufvudsakligen håller sig till
"naturliga ängar". O. T. S. (G. G.)

Gräsfrösåningsmaskin nyttjas vanligen vid sådd af
vallar af klöfver och timotej och består af en på
en skottkärra hvilande sålåda, ur hvilken fröet
utmatas genom i lådans baksida förefintliga hål
af reglerbar storlek medelst styfva borstar, som
sitta på en i lådans inre roterande axel. Större
och lättare frön, såsom af de flesta andra
grässlag än timotej, kunna ej utsås med
denna maskin, utan spridas vanligen för hand.
H. J. Dft.

Gräsgård. 1. Härad i Kalmar län, ingår i
Ölands domsaga och Ölands södra mots fögderi
samt omfattar socknarna Segerstad, Gräsgård,
Ås, Ventlinge, Smedby, Södra Möckleby,
Kastlösa. 23,187 har. 4,617 inv. (1907). -
2. Socken i nämnda härad. 3,413 har. 630
inv. (1907). G. utgör ett konsistoriellt
pastorat i Kalmar stift, Ölands södra kontrakt.

Gräsgäld, kam., afgift till kronan för
rätt till höbärgning och bete å ödeshemman.
Kbg.

Gräshafvet. Se Sargassohafvet.

Gräsholmen. Se Kristiansö.

Gräshoppor, Acridiidæ l. Acridiodea,
zool., familj af rätvingarnas ordning bland
insekterna. Gräshoppornas kropp är långsträckt
och från sidorna hoptryckt, med stort hufvud,
hvars panna bildar rät eller spetsig vinkel med
hjässan. Antennerna, som vanligen nå ungefär
halfva kroppslängden, äro trådformiga,
mera sällan klubbformigt förtjockade i
spetsen. Vingarna äro ej sällan förkrympta eller
saknas alldeles. Eljest äro de fyra, af hvilka
de främre äro smala, läderartade täckvingar,
i hvila hoplagda i nästan lodrät ställning
utefter sidorna af bakkroppen, som de vanligen
öfverträffa i längd. Dolda under dem ligga de
under hvilan solfjäderformigt hopveckade, men i
utspändt tillstånd betydligt bredare, hinnartade
flygvingarna, hvilka stundom äro utrustade med
någon lysande färg, som sålunda blott under
flykten blir synbar. Af de tre benparen är det
bakersta danadt till kraftiga hoppben. Bakkroppen
är hos hannen i spetsen smal och uppåtböjd,
hos honan utrustad med fyra taggformiga bihang,
med hvilka hon gräfver hålor i marken för att
däri lägga sina ägg. - I likhet med de öfriga med
hoppben försedda rätvingarna äro gräshoppornas
hannar utrustade med ljudorgan, som dock i
läge och verksamhet afvika från syrsornas
och vårtbitarnas (se d. o.). Flertalet arter
frambringar ett gnisslande ljud genom att hastigt
gnida de stora baklårens med en rad knölar,
taggar eller andra upphöjningar beväpnade insida
mot vingådrorna i närliggande delar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free