- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
479-480

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gräshoppor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

täckvingarna. Hos andra gnides insidan af lårens
basaldel mot kitinlister på bakkroppens
främsta leder. Hos en stor och klumpig
sydafrikansk gräshoppa med förkrympta vingar,
Methone anderssoni, ha bakbenen fullständigt
uppgått i sin roll af ljudframbringande
stråkar och förlorat all betydelse för
ställflyttningen, så att detta djur numera
förflyttar sig blott med tillhjälp af de två
främre benparen. Gräshoppornas ljud äro svaga
och föga ihållande. Än spela de växelvis med
det ena och det andra bakbenet, än med båda
samtidigt, i båda fallen med täta afbrott. Lusten
att spela är störst i varmt och soligt väder
och kan därför delvis anses vara uttryck för en
glädtig sinnesstämning, liksom fåglarnas kvitter,
men i betraktande däraf, att musiken särskildt
kommer till användning vid frieriet, är den
tillika sannolikt ett eggelsemedel, hvarmed
hannen söker inverka på honan. Ett annat slags
ljud frambringas af den hos oss i torra, soliga
skogsbryn ej sällsynta trumgräshoppan (Oedipoda
stridula
), som flyger korta sträckor, hvarvid
den låter sina röda flygvingar lysa i solskenet
och frambringar ett slamrande ljud, förmodligen
genom flygvingarnas slag mot täckvingarna. Att
insekter, som själfva frambringa ljud, skola
vara utrustade med hörselförmåga, är ju att
vänta, och påtagligen är så också fallet med
gräshoppor, liksom f. ö. med en stor mängd andra
insekter. Men medan hos insekter i allmänhet
förmågan att uppfånga ljud tycks tillkomma större
delen af kroppsytan eller möjligen i någon högre
grad antennerna, har man hos gräshopporna trott
sig finna alldeles särskilda hörselorgan på
hvardera sidan af första bakkroppsleden, strax
öfver bakbenens höftled. Dock må framhållas,
att det snarare är den ytliga likhet, som
dessa organ visa med motsvarande organ hos
högre ryggradsdjur, än något direkt bevis för,
att de verkligen tjänstgöra som hörselorgan,
som föranledt denna gissning. - Gräshopporna
lägga sina ägg i en med honans bakkroppstaggar
i marken gräfd grop. I hvarje grop läggas
20-50 aflånga ägg, omslutna af en skummig,
stelnande vätska. Då med vissa dagars mellantid
nya äggsamlingar läggas, torde summan af de af
hvarje hona lagda äggen under sommarens lopp
kunna bli ansenlig. För en del gräshoppor,
särskildt de periodiskt massvis uppträdande,
har det påvisats, att äggen under ogynnsamma
omständigheter kunna med bibehållen lifskraft
kvarligga flera år i marken för att plötsligt
vid inträffande gynnsam väderlek gifva upphof
till massor af gräshoppor, där man föregående år
knappast såg en enda. Skumhöljet gör det lätt
för de späda, nykläckta larverna att arbeta
sig fram i dagsljuset. Till sin allmänna form
likna larverna de fullbildade gräshopporna utom
däri, att de sakna vingar, som de dock efter
flera hudömsningar under 15-20 dagars lopp
förvärfva. Förvandlingen, under hvilken ingen
hviloperiod förekommer, är således, liksom
hos andra rätvingar, en s. k. ofullständig
förvandling. I allmänhet fullbordas den på en
enda sommar, men hos en del gräshoppor, såsom hos
arterna af släktet Tettix, har man iakttagit en
öfvervintring af fullvuxna larver. Dessa senare
gräshoppor äro därför de enda, som förekomma hos
oss redan tidigt på våren. Såväl de fullbildade
gräshopporna som deras larver lefva af växtämnen,
hufvudsakligen af gräs och annan lågväxt
örtartad växtlighet. Några i skilda världsdelar
förekommande arter visa egendomligheten af en
periodvis i oerhörd grad stegrad
massförökning, hvarvid de uppträda som den
jordbrukande befolkningens värsta plågoris,
till värn mot hvilket alltefter tidsandan och
bildningsgraden de mest olika medel anlitats,
alltifrån bannlysning och kringbärande af
helgonben till beskjutning med artillerisalfvor
eller i nyaste tid infektion med smittsamma
sjukdomar medelst renodlade baciller. Af dylika
s. k. vandringsgräshoppor l. sträckgräshoppor
förekomma i Europa två arter, Caloptenus
italicus
och Pachytylus migratorius (se
fig.), hvilken senare i smärre flockar ej
sällan nått fram ända till södra Sverige. Bland
andra mera bekanta sträckgräshoppor kan nämnas
Nord-Afrikas Schistocerca peregrina, "Egyptens
gräshoppor".

illustration placeholder

Vandringsgräshoppa (Pachytylus migratorius),
honor; t. v. larv. (1/2 nat. storl.).

- Gräshoppor ha ända sedan forntiden
varit anlitade som människoföda af österländska
folk. I nyare tid är det i synnerhet afrikanska
folk, som gjort sig kända för att använda detta
slags föda. Gräshopporna lära förtäras dels
rostade eller kokta med salt, dels torkade och
pulveriserade till mjöl, i hvilket tillstånd de
äfven användas till foder åt husdjur.

I vårt land ha anträffats 25 gräshopparter,
fördelade på 8 släkten och 4 underfamiljer. Till
underfamiljen Truxalinæ höra släktena
Stenobothrus, Gomphocerus, Chrysochraon och
Mecostethus. Till de två förstnämnda släktena
höra de små gröna, gråbruna eller delvis rödt
färgade gräshoppor, som äro allmänna på fält
och ängar eller på torra, med kort gräs bevuxna
backsluttningar. Större är kärrgräshoppan
(Mecostethus grossus), som med förkärlek
vistas på gräsbevuxna myrar och igenkännes
på sina svafvelgula baktibier och undertill
röda baklår. Till underfamiljen Oedipodinæ
höra släktena Pachytylus och Oedipoda, det
senare omfattande bl. a. den ofvannämnda
trumgräshoppan. Underfamiljen Acridiinæ
företrädes hos oss blott af släktet Podisma med
två klumpiga och tröga arter, båda med förkrympta
vingar. Till underfamiljen Tettiginæ med släktet
Tettix höra våra minsta, blott 7-16 mm. långa
arter, afvikande från alla andra därigenom,
att halsskölden baktill är utdragen till ett
långt utskott, som täcker flygvingarna, medan
täckvingarna, som sålunda blifvit öfverflödiga,
äro förkrympta. Medan de hos oss förekommande
arterna i sin allmänna kroppsform likna andra
gräshoppor, visa däremot många tropiska arter,
särskildt genom vidunderlig form på halssköldens
ofvannämnda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free