- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
485-486

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grögaard, Hans Jakob - Gröna, De gröna - Gröna brigaden l. Skotska brigaden - Gröna dragoner - Grönafylke - Gröna färger - Grönahög - Gröna igeln - Grönalger - Gröna lund - Gröna mandlar - Grönan dal, Stenen i - Gröna rutan - Gröna sandjägaren - Gröna snön - Gröna stugan - Gröna sångaren - Gröna udden - Gröna ödlan - Gröna ön - Gröna ön - Grönberg, Gösta - Grönblad, Jakob Edvard August - Grönblindhet - Grönbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1815) och Læsebog for börn (1816) vunno
stor spridning och upplefde många upplagor.
O. A. Ö.

Gröna, De gröna, politisk-religiöst parti. Se
Nikaupproret.

Gröna brigaden l. Skotska brigaden, en af
Gustaf II Adolfs infanteribrigader, bestod af
skotska värfvade regementen, som, under befäl
af Hepburn och efter honom af Wildenstein,
deltogo i polska kriget och sedan följde
Gustaf II Adolf till Tyskland. Efter slaget
vid Lützen (1632), där brigaden lär ha bestått
af tyskar, förlorar man alla spår af densamma.
C. O. N.

Gröna dragoner. Se Bohusläns regemente.

Grönafylke. Se Grenland.

Gröna färger. Se Färg, sp. 272 och 273.

Grönahög, socken i Älfsborgs län, Kinds
härad. 5,475 har. 607 inv. (1907). Annex till
Gällstad, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.

Gröna igeln, zool. Se Blodigel, sp. 724.

Grönalger, bot. Se Chlorophyceæ.

Gröna lund, under 1700-talet ett sämre
värdshus, numera blott ett rödmåladt träruckel
med svalgång, är beläget i Djurgårdsstaden
(Stockholm). Bellman valde ofta detta ställe till
skådeplats för sina humoristiska skildringar
ur folklifvet, i hvilka den nu förfallna
boningen målas såsom ett hem för skämt
och nöjen, där det ofta gick öfver måttan
lustigt till (se t. ex. Fredmans epistlar,
n:r 62). - I våra dagar har vid G. uppstått
ett folknöjesetablissemang, "G:s tivoli".

Gröna mandlar, bot., detsamma som pistacier
(se d. o.).

Grönan dal, Stenen i, "folkvisa", benämnd efter
ett föregifvet omkväde om en på gränsen mellan
Jämtland och Norge förefintlig runsten med några
numera otydliga inristningar, enligt traditionen
rest af S:t Staffan, som vid densamma lär ha
fäst en ryktbar profetia, hvars ingress lyder:

"The swenske tagha widh utländsk sedher
Och kränkia så sin forna hedher,
Dogh står stenen i grönan daal" etc.

Visan, i själfva verket ett i partisyfte
användt falsarium, finns bevarad i två
handskrifter (Peringschiöldska samlingen i
k. bibi.); dess författare är sannolikt den
antiliturgiske prästen Jesper Marci, melodien
är uråldrig. Platsen, hvarpå dikten trotts
anspela, beskrifves af D. Tilas ("lemtelands
känning", s. 20-27, i Riksarkivet, afd. "Danica",
"Bref o. handl. ang. Sveriges gräns mot Danmark
o. Norge") "som en liten ömklig oländig grön
plan, som ligger på det flacka mot Skurudalssjön
långsluttande fjället". Själfva stenen, vid
Tilas’ besök på ort och ställe 1743 kullfallen,
men af honom åter upprest och noggrant afritad i
nyssnämnda manuskript, säges ligga "1/8 mil öster
om Skiördalsporten vid vägen ifrån Åhre s:n i
lemteland til Möråker i Norrige". Se vidare
Geijer o. Afzelius, "Svenska folkvisor" (ny
uppl., utg. af R. Bergström o. L. Höijer, 1880)
och Schück, "Svensk literaturhistoria" (s. 347).
E. A-ie.

Gröna rutan, ett 1816 i Stockholm stiftadt
sällskap, "synes ha varit egnad hufvudsakligen
åt Bacchus’ dyrkan, i förening med hvarjehanda
improviserade skämtsamma upptåg". Sällskapet
hade för sin tillkomst att tacka humoristen
K. F. Dahlgren, och till dess ledamöter hörde
K. J. Livijn, J. Askelöf,
P. A. Sondén, J. M. Stjernstolpe m. fl. Dess
handlingar innehålla åtskilligt både i bunden och
obunden stil, i synnerhet af Dahlgren, någon gång
under namnet Magister Gåse, och af Askelöf,
som kallade sig Gert Wollenweber. Sällskapet,
som till största delen uppgick i det 1824
stiftade Bellmanska sällskapet (se d. o.),
sammanträdde sista gången 1841, då man på
inbjudning af Dahlgren och Livijn firade 25:e
årsdagen af dess stiftelse. Jfr A. Ahnfelt,
"Bellmanska sällskapet" (1877).

Gröna sandjägaren, zool. Se Sandjägare.

Gröna snön, bot. Se Alger, sp. 569.

Gröna stugan, ett i sept. 1855 af J. G. Carlén i
Stockholm stiftadt sällskap, hade till ändamål
att förmedla ett otvunget och angenämt umgänge
mellan bildade män ur olika samhällsklasser. Det
öfvervägande antalet af dess medlemmar utgjordes
af skriftställare och konstnärer; resande
notabiliteter hade fritt tillträde. Sammankomster
höllos hvarje lördag på källaren Berzelius och
om somrarna på Blå porten. Ständig ordförande
var August Blanche (sällskapet hade inga andra
ämbetsmän). Sällskapet, som i början utvecklade
mycken lifskraft, tynade af omkr. 1860 och än
mer efter sällskapet Iduns stiftande (1862) samt
upphörde alldeles 1864. Jfr B. Schöldström,
"Bakom fäld ridå" (1888), och uppsats af
P. G. Sundius i "Varia" 1898.

Gröna sångaren, zool. Se Löfsångarsläktet.

Gröna udden. Se Kap Verde.

Gröna ödlan, zool. Se Ödlesläktet.

Gröna ön. Se Erin.

Grönberg, Gösta, zoolog, f. 14 dec. 1871 i
Stockholm, blef filos. doktor i Uppsala 1901,
förordnades s. å. att vara lärare i zoologi
vid Skogsinstitutet i Stockholm och utnämndes
1902 till docent i zoologi vid Stockholms
högskola. G. deltog som zoolog i Andrées färd
till Spetsbergen 1896. Bland utgifna skrifter
märkas Beiträge zur kenntniss der gattung
Tubularia
(1897), Die hydroidmedusen des
arktischen gebietes
(1890), Die ontogenese
eines niederen säugergehirns
(1901) och
Skogens viktigaste skadeinsekter (1907).
L-e.

Grönblad, Jakob Edvard August, finsk historisk
forskare, f. 19 nov. 1814 i Åbo, d. 4 jan. 1864
i Jyväskylä, inskrefs som student i Uppsala 1830
samt blef där filos. kand. och filos. doktor
1839. Därefter flyttade G. till Helsingfors,
vid hvars universitet han tjänstgjorde som
biblioteks- och konsistorieamanuens och som
docent i historia samt 1854-56 förestod
professuren i historia. Tillika var han på
gifvet uppdrag 1844-56 sysselsatt med att
ordna senatens förut fullkomligt oordnade,
s. k. äldre arkiv. G. inlade stor förtjänst
som samlare af historiska urkunder. Under
resor och arkivforskningar i Sverige,
Danmark och norra Tyskland insamlade han
viktiga bidrag till Finlands äldre historia,
hvilka publicerades i disputationer och
urkundssamlingar. Viktigast bland dessa
äro "Urkunder upplysande Finlands öden och
tillstånd i slutet af 16:e och början af 17:e
årh." (1843-56) och "Nya källor till Finlands
medeltidshistoria" (1857). Däremot var G. föga
produktiv såsom historisk skriftställare. 1863
tog han afsked från sina befattningar.
M. G. S.

Grönblindhet. Se Färgblindhet, sp. 275.

Grönbo, kronopark i Fellingsbro och Ramsbergs
socknar, Grönbo revir, Västmanlands län,
bildad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:42:56 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free