Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönsaker l. Legymer - Grönsand - Grönsandskalk - Grönsinka - Grönsiskan - Grönskär - Grönspettar - Grön starr - Grönsten - Grönsund - Grönsvärd - Grönsö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kväfvehaltiga föreningar än ägghvita. Bland dessa
förtjänar särskildt asparagin (se d. o.) att
nämnas. Asparaginet är utan tvifvel af ett visst
värde för växtätarna, men torde i människans
föda vara af ringa betydelse. Kolhydraten
i grönsaker utgöras hufvudsakligen af
stärkelse och socker; i små mängder förekomma
äfven dextrin och växtslem. Cellulosa, som
ingår i bildningen af växtcellens väggar,
förekommer i olika mängd hos grönsaksväxterna;
särskildt då den är ung och späd, löses och
tillgodogöres den till ej ringa mängd äfven i
människans tarmkanal, hvarför den ej saknar
sin betydelse som näringsämne i människans
föda. Ej minst anmärkningsvärd är grönsakernas
halt af viktiga salter, såsom oxalsyrad kalk,
citronsyradt kalium, fosforsyrade salter och
järnföreningar. Utom de nämnda näringsämnena
innehålla många af grönsakerna äfven andra
ämnen, hvilka bidraga att förläna desamma deras
ofta pikanta lukt och smak. Jfr
Födoämnen. Litt.: Ingeborg Wallin, "Födoämneslära"
(1906). E. O. H.
Grönsand. Se Grönsandsten.
Grönsandskalk. Se Grönsandsten.
Grönsandsten, petrogr., en hufvudsakligen
inom kritsystemet förekommande sandsten, som
jämte kvartskornen innehåller små korn af grön
glaukonit, hvilka alltefter sin myckenhet gifva
stenen en mer eller mindre framträdande grön
färg. Stundom är den mycket lös och kallas
då grönsand; så t. ex. den i Danmark och på
Bornholm. G. uppträder inom Frankrikes, Englands,
Tysklands och Nord-Amerikas kritsystem. Hit hör
också den inom Köpingetrakten i sydöstra Skånes
kritområde förekommande Köpingesandstenen
l. kalksandstenen, en grågul, finkornig,
tämligen lös, kalkrik sandsten, hvilken äfven
benämnts grönsandskalk, någon gång sandkalk. Den
användes hufvudsakligen som märgel. En i densamma
som underordnade lager och körtelformade
partier uppträdande hård varietet, i trakten
kallad pilsten ("pillesten" = byggnadssten),
har förr haft användning vid byggande.
E. E.
Grönsinka. 1. Kronopark i By och Öster-Färnebo
socknar af Folkare härad, Kopparbergs revir,
Kopparbergs och Gäfleborgs län, inköpt för
360,000 kr. från Grönsinka bruk underlydande
fastigheter jämlikt K. M:ts beslut 29
okt. 1897. Areal 5,392 har. - 2. Skogsskola. Se
Skogsskolor. G. Sch.
Grönsiskan, zool. Se Sisksläktet.
Grönskär, liten ö i Stockholms yttre
skärgård, ö. om Sandhamn, räknas till Djurö
kapellförsamling, Värmdö skeppslag, Stockholms
län. Klippfyr (treklipp och fyraklipp) samt
intermittent hvitt sken, med en kort förmörkelse
omkr. hvar 10:e sekund, med en lins af 3:e
ordningen och en ljusstyrka af 6,000 Hefnerljus
(luxljus), anbragt 33,8 m. öfver vattnet i ett
åttkantigt, grått, 23,2 m. högt stentorn. Lysvidd
17 min.
Grönspettar, zool. Se Hackspettsläktet.
Grön starr. Se Glaukom.
Grönsten, petrogr., gemensam benämning för
de mörka, till flertalet grönaktiga amfibol-
och pyroxenförande bergarterna diorit,
dioritskiffer, hornbländeskiffer, gabbro,
gabbrodiorit, hyperit och diabas, jämte en
mängd variationer af dessa. De flesta grönstenar
äro af arkeisk ålder, andra, t. ex. de svenska
fjälltrakternas och diabasen, äro
postarkeiska. Jfr Arkeiska formationsserien, sp. 1488.
E. E.
Grönsund, smalt sund mellan de danska öarna
Möen och Falster. Konung Sven Tveskägg
blef där 991 svekfullt tillfångatagen
af jomsvikingarnas höfding Sigvald. Den
slesvigske hertig Valdemar IV:s flotta blef
där 1295 slagen af den kungliga danska.
E. Ebg.
Grönsvärd. Se Grünschwade.
Grönsö. 1. Ö vid Grönsöfjärden i Mälaren,
tillhörande Kungs-Husby socken, Uppsala län,
förenad med fastlandet genom bro öfver
Färjsundet. - 2. Gods, omfattande 18 1/2
mtl i Kungs-Husby, Bond-Arnö, Veckholms och
Lots socknar i Uppsala län, tax. till 320,000
kr. (1905). Areal 1,344 har. - G. omnämnes redan
1352; från 1465, då riddaren Magnus Gren sålde
G. till sin måg riddaren Kristiern Bengtsson
(Oxenstierna),äro alla egare kända. Johan Skytte
uppförde 1607-11 det ännu väl bibehållna
slottet på ofvannämnda ö.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
