- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
547-548

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guerrieri-Gonzaga, Anselmo - Guerrilla - Guerrini, Olindo - Guesde, Jules Bazile - Guesdister - Guett. - Guettard - Gueux, Les gueux - Guevara y Dueñas, Luis Velez de - Guevina Avellana - Guffens, Godfroid - Gugerner - Guggenbühl - Guglielmi, Pietro - Gugul

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. 19 maj 1817 i Mantua, d. 24 sept. 1879
nära samma stad, studerade juridik i Padua
och tillhörde 1848 provisoriska regeringen i
Lombardiet; efter dess fall flydde han till Genua
och Paris samt slöt sig senare till Manin och
till Cavour, då han insåg, att denne vore mannen
att föra Italien i säker hamn. 1860-76 var han
medlem af parlamentet, där han tillhörde det
moderata partiet och endast i religiösa frågor
stod på oppositionens sida. Någon tid var han
kabinettssekreterare i utrikesministeriet
och utförde diplomatiska beskickningar,
bl. a. till Tyskland 1865. Sina litterära
intressen visade han genom öfversättningar från
Goethe (bl. a. "Faust"), Treitschke (om Cavour)
och Horatius (dennes Oden), och var i öfrigt
värderad som lyriker.

Guerrilla [geri’lja], sp. (diminutiv af guerra,
krig), "litet krig", skärmytsling. Se Gerillakrig.

Guerrini [goer-], Olindo, italiensk skald,
känd under pseudonymen Lorenzo Stecchetti,
f. 1845, blef juris doktor i Bologna 1868
och sedermera universitetsbibliotekarie
där. Hans lyriska diktsamling Postuma
(1877; 18:e uppl. 1892), som utgaf sig
för att vara en i lungsot afliden ung mans
efterlämnade verk, företedde en egendomlig
blandning af kärf realism, heinesk ironi och
vek stämningslyrik. Med detta arbete samt de
båda diktsamlingarna Polemica och Nova polemica
(1878-79) införde G. "verismen" (realismen) i den
italienska lyriken. Hans ståndpunkt innebär fejd
mot världslig och kyrklig auktoritet och häfdar
den glada lefnadsnjutningens och sinnlighetens
rätt. För öfrigt har G. författat satiriska,
biografiska och litterärkritiska skrifter samt
varit verksam som utgifvare.

Guesde [gäd], Jules Bazile, fransk politiker,
f. 12 nov. 1845 i Paris, var först anställd
i press-styrelsen och deltog med ifver i
pressens opposition mot kejsardömet. För
sina skrifverier dömdes han juli 1870 till 6
månaders och för sitt försvar för kommunen juli
1871 till 5 års fängelse. Han flydde då till
Schweiz och Italien, hvarifrån han utvisades,
samt återvände 1876 till Frankrike, där han utgaf
veckotidningen "L’égalité". Genom denna och sin
flytande talegåfva dref G. verksam propaganda
för socialismens utbredande i Frankrike i
samråd med bl. a. Karl Marx, Engels och Paul
Lafargue. Han väckte dock åtskilligt motstånd
och åstadkom en öppen splittring bland de franske
socialisterna, som 1881 delade sig i "guesdister"
(ortodoxa marxister) och "possibilister", med
Brousse och Joffrin i spetsen. 1882 blef G. för
sina upphetsande tal ånyo dömd till fängelse,
var sedan redaktör för socialisttidningarna
"Citoyen" och "Cri du peuple" samt blef 1893
vald till deputerad i Lille. 1898 föll han dock
igenom och bekämpade hetsigt possibilisterna,
som med Jaurès i spetsen häfdade lämpligheten
af, att socialister inträdde i regeringen,
samt skilde sig och sitt parti öppet från dem på
socialistkongressen i Paris 1900. 1902 blef han
ånyo slagen vid valen, och socialistkongressen
i Reims 1903 förmådde endast till det yttre
försona G. och hans anhängare med Jaurès’
parti. G. invaldes 1906 ånyo i deputeradekammaren
för Lille, men har icke utöfvat nämnvärdt
inflytande i kammaren. G. har skrifvit en mängd
arbeten om socialismen, bl. a. De la propriété
(1875), Essai de catéchisme socialiste (s. å.),
La république et les grèves (1878), Le programme
du parti ouvrier

(1883), Services publics et socialisme
(1884), Quatre ans de lutte de classe
à la chambre
(1901) och Christianisme et
socialisme
(1905, tills. med Marc Sangnier).
E. A-t.

Guesdister [gäd-]. Se Guesde.

Guett., vid växtnamn förkortning för franske
paleontologen Jacques Étienne Guettard, f. 1715,
d. 1786.

Guettard [gettär]. Se Guett.

Gueux [gö], Les gueux, fr., politiskt parti i
Nederländerna. Se Geuser.

Guevara y Dueñas [gevära i doe’njas], Luis Velez
de
, spansk dramatiker och skald, f. 1570 eller
1574, d. 1646, kom tidigt i gunst hos Filip
IV genom sina kvicka och väl anlagda lustspel,
som uppgå till 400 enl. hans egen utsago och af
hvilka ett 80-tal är i behåll. I Rivadeneiras
"Biblioteca de autores españoles", bd 45, äro
intagna Dona Inés de Castro o reinar despues
de morir, El ollero de Ocaña, La luna de la
sierra, El diabio está en Cantillana, Los hijos
de la Barbuda
m. fl. och i bd 33 den kvicka
satiriska berättelsen El diabio cojuelo - af
Lesage fritt bearbetad i "Le diable boiteux",
där studenten Don Cleofas ur glasflaskan
befriar haltefan och till tack därför får
veta, hur det går till inom stadens familjer.
Ad. H-n.

Guevina Avellana [gevina] Mol., bot., ett i
de chilenska bergskogarna växande vackert,
alltid grönt träd, hörande till fam. Proteaceæ,
hvars oljerika frukter (avellana, chilensk
hasselnöt
) i Chile äro en omtyckt dessert. Dess
ved är seg och elastisk och användes i
hemlandet särskildt till båtbyggning.
G. L-m.

Guffens [gy’f-], Godfroid, belgisk målare,
f. 1823, d. 1901, utbildade sig tillsammans
med sin vän och landsman Jan Swerts (f. 1825,
d. 1879 som direktör för Prags konstakademi)
under de Keysers ledning i Antwerpen. De båda
kamraterna gjorde vidlyftiga resor i Italien
och Tyskland för att studera det monumentala
måleriet, hvilket de sedan införde och med
framgång öfvade i sitt fädernesland. Bland
deras arbeten må nämnas väggmålningarna i
Antwerpens börs (förstörda vid branden 1858), i
S:t Georgskyrkan i Antwerpen (1864), i rådhusen
i Ypern och Courtrai, domen i Prag och kyrkor
i England. G. målade äfven i olja (historiska
bilder och porträtt). Jfr H. Kiegel, "Geschichte
der wandmalerei in Belgien seit 1856" (1883).
(G-g N.)

Gugerner, folkstam. Se Sigambrer.

Guggenbühl [go’gg-], J. Se Idiotanstalt.

Guglielmi [golje’lmi], Pietro, italiensk
tonsättare, f. 1727 i Massa-Carrara, d. 1804
i Rom, var elev af Durante, föregångare till
Paisiello och Cimarosa och en tid Italiens mest
firade operakompositör. Han begaf sig 1762 till
Dresden, där han blef kurfurstlig kapellmästare,
1772 till London samt 1777 åter till Italien,
där han 1793 blef kapellmästare vid Peterskyrkan
i Rom, hvarefter han uteslutande egnade sig åt
andlig komposition. Utom oratorier, motetter
och allehanda instrumentalmusik skref han 115
operor, bland hvilka de komiska I viaggiatori
(1772), La bella pescatrice (17v9), I due
gemelli
(1787) och La pastorella nobile (1788)
blefvo de berömdaste. Han införde i den komiska
operan nya verkningsmedel, hvaraf Mozart lärde
åtskilligt. A. L.*

Gugul, bot. Se Commiphora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free