- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
567-568

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guizot, François Pierre Guillaume

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med skriftställeri och författade bl. a. Nouveau
dictionnaire des synonymes français
(1809; 8:e
uppl. 1874), De l’état des beaux-arts en France
et du Salon de 1810
(1811) och Vies des poètes
français du siècle de Louis XIV
(1813) samt utgaf
en öfv. af Gibbons "History of the decline
and fall of the roman empire" (1812). 1812
utnämndes han till professor i historia vid
Sorbonne, och vid restaurationen 1814 erhöll
han den viktiga generalsekreterarposten i
inrikesministeriet.
illustration placeholder

Under "de hundra dagarna"
(1815) begaf han sig till konung Ludvig XVIII
i Gent, återvände med honom till Paris och
blef generalsekreterare i justitieministeriet
(s. å.), men lämnade redan följande år denna
plats. 1816 utnämndes han till "maître des
requêtes", 1817 till "conseiller d’état" och
generaldirektör för den departementala och
kommunala förvaltningen. Under denna tid utgaf
han den politiska flygskriften Du gouvernement
représentatif et de l’état actuel de la France

(1816), ett slags manifest för doktrinärernas
parti (se Doktrinär), hvars ledare han blef. När
emellertid det ultrarojalistiska partiet 1820
kom till makten, måste G. lämna sina ämbeten och
återtaga sina professorsgöromål, men till följd
af de liberala åsikter, som han framställde i
sina föreläsningar, och den häftighet, hvarmed
han i en mängd flygskrifter angrep ministären
Villèle, ådrog han sig regeringens missnöje,
och man förbjöd honom 1825 att fortsätta sina
föreläsningar. Han utvecklade under dessa år
en storartad historisk författarverksamhet
och skref flera af sina förnämsta arbeten,
såsom Histoire du gouvernement représentatif
(1821-22), De la peine de mort en matière
politique
(1822), Essai sur l’histoire de France
(1823) och Histoire de la révolution d’Angleterre
depuis l’avènement de Charles I:er jusqu’à
l’avènement de Charles II
(1:a afd. 1827-28),
samt utgaf "Collection des mémoires relatifs à la
révolution d’Angleterre" (26 vol., 1823 ff.) och
"Collection des mémoires relatifs à l’histoire
de France" (31 vol., 1823 ff.). 1828 uppsatte
han tidskriften "Revue française". Som medlem af
verkställande utskottet i det hemliga sällskapet
"Aide-toi, et le ciel t’aidera" verkade han för
det liberala partiets seger vid 1827 års val
till deputeradekammaren. Då Villèle till
följd af valens för honom olyckliga utgång
måste afgå och Martignac blef konseljpresident
(1828), öppnades åter föreläsningssalarna för
G., hvilken nu nådde höjden af sitt rykte som
katedertalare genom sina, sedermera af trycket
utgifna föreläsningar öfver Histoire générale
de la civilisation en Europe
(1828; "Europeiska
civilisationens allmänna historia". 1851) och
Histoire générale de la civilisation en France (4
vol., 1828-30). - G:s lysande parlamentariska
bana började 1830, då han af Lisieux invaldes
i deputeradekammaren, där han bekämpade den
ultrakonservativa ministären Polignac. Han
var den egentlige författaren till den adress,
hvarmed kammaren besvarade
det hotfulla trontalet, samt till de deputerades
protest mot juliordonnanserna. Genom
julirevolutionen fick han en plats
i regeringen. 30 juli 1830 blef han
provisorisk undervisningsminister, och
11 aug. s. å. utnämndes han af Ludvig
Filip till inrikesminister. Redan i
nov. s. å. utträdde han ur kabinettet. Han
fortsatte sin politiska verksamhet som
medlem af deputeradekammaren, i hvilken han
blef en af ledarna för det konstitutionella
"juste milieu"- l. medelvägspartiet samt
en af de inflytelserikaste talarna. Efter
konseljpresidenten Casimir Périers död (1832)
blef G. åter undervisningsminister, hvilken
post han bibehöll (med undantag af tiden
febr.-okt. 1836) till 1837. Han stod i början
på spänd fot med konungen, men vann efter hand
dennes fulla förtroende; han måste likväl träda
tillbaka 15 april 1837, sedan han misslyckats
i sitt försök att bilda en ministär. G. kastade
sig nu i oppositionens armar och slöt med Thiers
och Odilon Barrot en koalition, hvars uppgift
var ministären Molés störtande. Koalitionen
nådde sitt mål (jan. 1839). G. lyckades dock
icke själf komma in i kabinettet, utan måste
nöja sig med ambassadörsplatsen i London
(febr. 1840). När emellertid Thiers’ ministär
till följd af sin äfventyrliga utrikespolitik
redan i okt. s. å. nödgades afgå, öfvertog
G. (29 okt. 1840) utrikesportföljen i det nya
kabinettet, hvars verklige ledare han redan
från början var, ehuru marskalk Soult var
konseljpresident. Då Soult i sept. 1847 afgick,
blef G. hans efterträdare som konseljpresident.
G:s styrelse blef julimonarkien till olycka och
föranledde dennas fall. Utan att taga hänsyn till
den offentliga meningen stödde han sig endast
på den de förmögnare klasserna representerande
deputeradekammarens majoritet, en majoritet,
som till stor del åstadkommits på korruptionens
väg. - Han var en afgjord motståndare till en
reform af vallagen, hvilken oppositionen däremot
önskade ändrad, och genom sitt motstånd mot
denna reform framkallade han februarirevolutionen
1848. Då regeringen förbjöd en af oppositionen
till 22 febr. 1848 utlyst reformbankett, utbröt
i Paris en stark folkrörelse, hvilken nödgade
konungen att entlediga G. (23 febr.). Denne
flydde 24 febr. till England, men återvände
i början af 1849 till sitt fädernesland,
där han förgäfves uppträdde som kandidat till
lagstiftande församlingen. Under den följande
tiden arbetade han för orleanisternas och
legitimisternas "fusion", tills statskuppen
2 dec. 1851 förmådde honom att för andra
gången begifva sig till England, hvarifrån han
emellertid snart återvände till Paris. - Ständigt
upptagen af politiska värf, hade G. under ett
par decennier nödgats inskränka sin litterära
verksamhet till en teckning af Washingtons
lif i det stora arbetet Vie, correspondence et
écrits de Washington
(1839- 40) samt till några
broschyrer, bl. a. De la démocratie en France
(1849; "Om demokratien i Frankrike", 1849) och
Pourquoi la révolution d’Angleterre a-t-elle
réussi?
(1850). Under de återstående åren af
sitt lif sysselsatte han sig däremot nästan
uteslutande med litterära arbeten och utgaf ett
stort antal skrifter, bland hvilka märkas Monk,
chute de la république et rétablissement de la
monarchie en 1660
(1851), Études biographiques
sur la révolution d’Angleterre
(1851), Histoire
de la république d’Angleterre et d’Oliver
Cromwell,1649-58
(1854), Histoire du protectorat
de Richard Cromwell
(1856),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free