Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummerus, Karl Jakob - Gummeson, Per - Gummi - Gummi arabicum - Gummi-dragant - Gummi elasticum - Gummifabrikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alhaiset (Höga och låga, 1870). De af honom
utgifna populära tidningarna "Kylärkirjasto"
(Bybibliotek) och "Kyläkirjaston kuvalehti"
(Illustreradt bybibliotek) vunno stor
spridning. 1. A. O. F.* 2. (M. G. S.)
Gummeson, Per, målare, f. 25 mars 1858 i Borrby,
Kristianstads län, studerade vid konstakademien
i Stockholm 1883-86 och intager en framstående
plats i det "skånska konstnärslaget". Hans
studier af skånsk natur äro ofvertygande,
trovärdigt, enkelt och kärleksfullt utförda
med personlig hållning och äkta känsla.
G-g N.
Gummi (lat. gummi, grek. kommi, antagligen af
kopt. cama), det gemensamma namnet på flera
slag hos växter förekommande amorfa produkter,
hvilka lösas eller svälla i vatten till ett
slem, men utfällas ur dylika lösningar genom
sprit, hvari de äro olösliga. Gummi innehåller
vanligen kalk jämte något kali eller magnesia
och ger genom kokning med utspädda syror
upphof till kolhydrat. De flesta gummiarter
uppkomma antagligen genom ett slags omvandling
(degeneration) af märgstrålarnas celler och
utsippra genom sprickor i veden och barken som en
tjockflytande vätska, hvilken stelnar och torkar
i luften till en oftast glänsande, formlös (eller
stundom droppformig) massa af hvit, blekgul,
gulbrunaktig eller rödbrun färg. Dextrinerna,
som förr stundom räknats bland gummiarterna,
skilja sig i kemiskt afseende något från dessa.
Med animaliskt gummi har man betecknat ett
kolhydrat, som skulle afspjälkas af mucin
(slem) vid inverkan af vattenånga under
högt tryck. Men den erhållna produktens
beskaffenhet är omtvistad; med gummi från
växter har den nog intet att skaffa. Jfr
Akaroidharts (stundom kalladt australiskt gummi),
Arabiskt gummi, Arabin, Dorema (ammoniakgummi),
Dragant, Feronia elephantum (äkta ostindiskt
gummi), Ferula, Gummifabrikation, Kapgummi,
Körsbärskåda, Marokkogummi, Ostindiskt gummi
och Senegalgummi. - G. neboued. Se
Senegalgummi. - G. orenburgense. Se Lärkgran.
P. T. C. O. T. S. (C. G. S).
Gummi arabicum. Se Arabiskt gummi.
Gummi-dragant. Se Dragant.
Gummi elasticum. Se Gummifabrikation.
Gummifabrikation omfattar tillverkning af
alla de varor, i hvilka som en mer eller mindre
väsentlig beståndsdel ingå kautschuk, guttaperka
eller balata. Kautschuk (ett karibiskt ord)
l. gummi elasticum förekommer ofta
i växternas mjölksaft, men endast hos en del
tropiska växter finns den i sådan myckenhet,
att den kan med fördel utvinnas. De förnämsta
produktionsorterna äro Syd-Amerika, Afrika
och Asien. Brasilien lämnar ung. hälften af
hela världsproduktionen. S. k. parakautschuk
erhålles af det där, från Amasonflodens
mynning till dess källor, växande trädet Hevea
brasiliensis. I Brasilien finnas ytterligare
två kautschukträd af betydelse, Manihot
Glaziovii, som lämnar s. k. cearakautschuk,
och Hancornia speciosa. som lämnar
s. k. mangabeirakautschuk. Central-Amerikas
kautschuk härstammar från Castilloa elastica. I
Afrika, där kautschuk utvinnes af olika
slingerväxter eller lianer, som höra till släktet
Landolphia, finnes endast
ett kautschukträd af betydelse, Funtumia
elastica, som lämnar s. k. lagoskautschuk. Asien
lämnar endast 5 proc. af världsproduktionen;
den asiatiska kautschuken härstammar från
Ficus elastica, som lämnar s. k. assamkautschuk.
I början voro metoderna för kautschuks utvinnande
synnerligen primitiva, och ingen hänsyn togs
till växternas bestånd. Detta är ännu fallet på
en del ställen. Träden fälldes, den utrinnande
saften uppsamlades, och kautschuken bringades
att utskilja sig genom rökning eller kokning
med organiska syror m. m. Genom rofdrift höllo
Hevea-träden i Brasilien på att utrotas. Man
har därför utarbetat nya metoder. Så såras
träden med en liten yxa rundt om, och under
hvarje sår fastlimmas en liten bleckkopp, hvari
den utrinnande saften uppsamlas. Hvarje snitt
lämnar 300 kbcm. mjölksaft. Efter några timmar
uthälles koppens innehåll i ett större kärl,
vanligen af krukgods. Sedan upprensas såret,
ty ett snitt lämnar saft under längre tid. Ett
område med omkr. 150 träd ger i genomsnitt 45
liter saft vid hvarje tappning. Denna saft ger
omkr. 20 kg. råkautschuk, och som i medeltal 20
tappningar kunna utföras under en säsong, lämnar
ett dylikt område (eskrade) omkr. 400 kg. till
ett värde af omkr. 3,600 kr. pr år. Mjölksaften
koaguleras genom rökning. På ytan bildas en hud
af kautschuk. Denna upptages på ett roderformigt
trästycke, som nedstickes i mjölksaften. Sedan
torkas öfver elden, och på likartadt sätt
fästes lager efter lager af kautschuk på detta
verktyg, tills en klump på 10-20 kg:s vikt
erhålles. Den så erhållna parakautschuken är
mörkfärgad af röken och visar vid genomskärning
ett randigt snitt. I handeln komma de olika
kautschuksorterna i form af bollar eller skifvor
alltefter framställningsmetoden. Skifformiga
block börja bli alltmera vanliga. Dessa fås
vanligen från kautschukplantager, där rofdriften
i urskogen ersatts af rationell odling. På
plantagerna planteras de växter, som äro mest
gifvande och trifvas bäst. Saften samlas i
förtenta kärl, utspädes med vatten, silas och
tömmes i stora behållare, där koagulering
befordras genom svag uppvärmning. På ytan
afskiljes en kaka af kautschuk, som sedan
valsas mellan trävalsar och torkas. Den så
erhållna råkautschuken är mycket ren till
skillnad från andra enligt äldre primitiva
metoder erhållna sorter, ty dessa innehålla
ofta sand och växtdelar. Kautschuken, alltefter
framställningssättet grå, brun till svart,
är olöslig i vatten, men löslig i kolsvafla,
bensol och en del andra lösningsmedel. Flera
af dessa förorsaka en egendomlig svallning
af kautschuken, i det fullständig lösning ej
inträffar, utan massan sväller starkt genom
upptagning af lösningsmedlet. Erfarenheten har
visat, att kautschuk löses lättast, om den
sväller i ett lösningsmedel och sedan löses
i ett annat. Vid vanlig temperatur är den
elastisk, men blir vid afkylning spröd och
öfvergår vid upphettning till en tjärartad,
klibbig massa. Kautschuk består af kolväten,
som äro isomera med isopren och hvilkas formel
är en multipel af terpen-formeln C10H16. Isopren
är ett vid 37° kokande kolväte, som framställes
genom torrdestillation af kautschuk.
Dess formel är CH2=
C.CH2 = C5H8.
CH3
Vid
behandling med koncentrerad saltsyra öfvergår
det i en fast kropp, som liknar kautschuk eller
möjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
