- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
629-630

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gummifabrikation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är identisk därmed. Utom kolväten finnas i
råkautschuk syrehaltiga hartsartade ämnen,
som med stor saunolikhet uppkommit genom
kautschuks oxidation. Denna syrsättning eger
rum hos kautschuk, som utsattes för luftens
inverkan, och påskyndas starkt vid närvaro af
vissa oljor, såsom oliv- och palmolja, samt af
kopparföreningar. Kautschuk, som bestrukits
med olja eller är färgad med kopparfärger,
hårdnar och blir oduglig. Vid oxidationen bildas
ett i alkalier lättlösligt harts med 27,3
proc. syre. Kautschuk bildas, enligt Weber, vid
koaguleringen genom polymerisering af kolväten
isomera med isopren, enligt Harris finns den
färdig i mjölksaften, men i en modifikation,
som är olik den vanliga kautschuken endast till
de fysikaliska egenskaperna, liksom fallet är
med gul och röd fosfor.

Guttaperka l. getah-pertcha ("mjölksaft
från Sumatra") erhålles ur mjölksaften
från en del östasiatiska träd, hörande till
fam. Sapotaceæ. Handelns guttaperka härstammar
från Payena- och Palaquium-arter, träd växande
i indomalajiska området. Då efterfrågan på
guttaperka i början hastigt steg, utsattes
Palaquium gutta för rofdrift, så att på några
få år 300,000 träd fälldes. Numera sköter
man guttaperkautvinningen rationellt genom
att såra träden vid roten. Under det saften
från kautschukväxterna kan stå rätt länge utan
koagulering, utskiljes däremot guttaperkan några
minuter efter saftens tappning. Den befrias från
saft genom knådning för hand och formas i kakor
30 cm. i diameter och 10–12 cm. tjocka. Ej
blott stammen, utan äfven trädets öfriga
delar, särskildt bladen, innehålla guttaperka
(prof. Jungfleisch). Man kan ur blad och grenar
vinna sådan enligt två metoder. Växtdelarna
finpulveriseras i maskiner, hvarpå pulvret
antingen kokas i vatten, då ren guttaperka
afsätter sig på ytan, eller också extraheras
med toluol eller kolsvafla och utvinnes ur
extraktet genom lösningsmedlets afdestillering
med vattenånga.

Råguttaperka är ofta färgad i gult, grått
eller rödbrunt af kvarvarande mjölksaft, som
undergått förändring i luften. Ren guttaperka
är hvit. Vid vanlig temperatur är den hård och
har en konsistens mellan trä och läder. Den blir
vid 25–30° böjlig, mjuknar mellan 30–50°, så att
den af starka valsar kan formas till plattor,
öfvergår mellan 55–60° till en i hög grad
plastisk och bildbar massa och smälter vid 120°
till en tunn vätska, som vid högre temperatur
sönderdelas. Guttaperka löses lätt i kloroform,
kolsvafla, varm bensol och terpentinolja
samt är i allmänhet mera lättlöslig än
kautschuk. Genom behandling med alkohol har
Payen uppdelat guttaperka i tre beståndsdelar:
gutta, som är olöslig i alkohol och isomer med
kolvätet isopren, således eger formeln n(C10
H16) samt dess oxidationsprodukter alban,
ett kristalliniskt harts, som utskiljes ur den
kokande alkohollösningen, och fluavil, ett icke
kristalliseradt harts af orangegul färg, hvilket
kvarblir vid alkohollösningens indunstning. Vid
längre tids förvaring omvandlas råguttaperka
genom oxidation till dessa hartser; då den
därigenom blir spröd och oduglig, söker man
bearbeta den i så färskt tillstånd som möjligt.

Balata, en guttaperka mycket liknande
kropp. Den fördes 1857 till Europa af Bleckrode,
som benämnde den "guttaperka från Surinam",
erhålles nr mjölksaften af Mimusops balata ,
hörande till fam.
Sapotaceæ. Produktionsorter äro Guyana och
Venezuela. I handeln kommer den i form af tunna
plattor, ofta förorenad af barkstycken. Den är
Ijus- eller brunröd, läderartadt seg och mera
elastisk än guttaperkan samt blir plastisk vid
49–50° och smälter vid 149–150°. Den leder värme
och elektricitet sämre än guttaperka, men löses
i samma lösningsmedel som denna. Balata användes
som isoleringsämne inom elektrotekniken, till
beläggning af maskinremmar m. m.

Råprodukternas bearbetning. Råvaran är
ofta synnerligen oren, innehåller sand,
växtdelar m. m. och är dessutom ganska ojämn
till kvaliteten. Därför är en renings- och
bearbetningsprocess nödvändig. I detalj är
denna olika för kautschuk, guttaperka och
balata och därtill olika för olika slag af
dessa råvaror, men hufvuddragen äro alltid
desamma. Den första operationen består i
sönderskärande af bollarna eller blocken i
små stycken eller spånor på skärmaskiner af
olika konstruktioner. Sedan följer tvättning på
valsverk och i s. k. holländare. På valsverken
plockas stenar, pinnar o. d. bort för hand, och
i holländare afskiljas tunga finare partiklar
i de s. k. sandfångarna. Det spolande vattnet
bortför lösliga föroreningar och sådana, som
äro lättare än den rena varan. Den rentvättade
massan knådas slutligen i knådningsmaskiner
och utvalsas i glattvalsverk till plattor,
som torkas. Gummivaror bestå ytterst sällan af
enbart kautschuk, guttaperka eller balata, utan
innehålla oftast till större delen tillsatser
af andra ämnen: fyllnadsämnen, färger, faktis
och andra organiska tillsatser. Fyllnadsämnen
(krita, magnesia, blyglete, tungspat, kaolin,
kiselgur m. fl.) ha i allmänhet till uppgift
att göra varan billigare, men kunna äfven
fördelaktigt påverka dess beskaffenhet. Till
färgning af gummivaror kunna endast mineralfärger
användas, hvilka stå emot den temperatur, som
den längre fram beskrifna svaflingsprocessen
erfordrar. Hvit färg ernås med zinkoxid,
zinksulfid och litofon, en blandning af
zinksulfid och bariumsulfat. Röda färger
af olika nyanser ge järnoxid, cinnober och
svafvelantimon (guldsvafvel). Gult fås af
järnoxid i blandning med bariumsulfat, grönt
af kromföreningar, blått af ultramarin och
berlinerblått samt svart af kimrök, asfalt, beck
och svafvelbly. På sista tiden ha lackfärger
börjat användas (se Färg). För att spara
på den dyrbara kautschuken (guttaperkan och
balatan) tillsätter man vissa surrogat, vanligen
regenereradt, gammalt gummi. Om tillsatsen däraf
ej öfverskrider vissa gränser, förmärkes ingen
försämring af varan. Surrogat i egentlig mening
är s. k. faktis, hvit och brun eller svart. Den
hvita erhålles genom behandling af feta oljor,
mest rofolja, med klorsvafvel, som direkt
förenar sig därmed till en hvit elastisk massa,
som ej klibbar. Den bruna eller svarta faktisen
framställes genom behandling af feta oljor vid
högre temperatur med svafvel. Bättre produkt
uppstår, om torkande olja genom upphettning
oxideras i luften och sedan försättes med
svafvel. Brun faktis kommer i handeln som
elastiska skifvor eller i pulverform. Tillsatsen
af faktis afser i allmänhet att göra gummit
billigare, men kan i flera fall bibringa
det förmånliga egenskaper, t. ex. öka dess
isoleringsförmåga. Andra organiska tillsatser,
såsom paraffin, jordvax, vaselin, asfalt, beck,
oljor m. m., tillsätter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free