- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
637-638

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gundulic, Ivan - Gunfjauns kapell - Gungfly - Gungl, Joseph - Gungner - Gunhild - Gunib - Gunilla - Gunillabergsån - Gunjah - Gunkel, Hermann - Gunlöd l. Gunlad - Gunlög - Gunn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvud, men var icke blott en mästerlig
språkkonstnär, utan ock en fullt själfständig
diktare i slavisk anda. Direkta efterbildningar
från italienskan äro
Ljubovnik sramežljiv (Den blygsamme älskaren),
G:s enda erotiska alster; grafkvädet
U smrt Marije Kalandriæ;
ett lofkväde öfver Ferdinand II af Toscana vid
dennes förmälning; ett ode öfver Guds majestät
(Od veličanstva božieh)
samt sju af konung Davids botpsalmer (tryckta i
Venezia 1630). En själfständigare efterklang af
italiensk poesi är den religiösa dikten
Suze sina razmetnoga (Den förlorade sonens tårar; tr. 1622),
en didaktisk monolog, ansedd som den bästa frukten
af den ragusanska lyriken öfver hufvud. – Af
G:s många dramer ha endast två i sin helhet
bevarats, de af den italienska romantiken starkt
påverkade tragedierna
Arijadna (tr. 1632) och
Proserpina.
Högst och originellast som dramatisk skriftställare
står G. i
Dubravka (uppf. 1628;
återupptaget 1888 i Agram i anledning af G:s 300-års
jubileum), den sydslaviska litteraturens sista och
ojämförligt bästa herdespel, som, trots den påtagliga
efterbildningen af italienska "favole pastorali",
har ett nationellt och originellt värde genom sin
satiriska skildring af Ragusas dåtida kultur och
utmynnar i en skön lofsång öfver den ragusanska
republikens frihetskärlek. G:s mästerverk är
emellertid den monumentala kristlig-romantiska
ofullbordade hjältedikten
Osman (20 sånger; tr. första gången 1826;
flera uppl., den bästa utg. 1877 af Pavić i "Stari pisci hrvatski"),
som sammanställer sultan Osmans ömkliga ändalykt
(1621) med polske tronföljaren Wladislaws seger
öfver turkarna vid Chotin (s. å.) och är rik på
värdefulla häntydningar rörande slavisk folkpoesi,
historia, geografi o. s. v. (De felande 14:e och
15:e sångerna tilldiktades på mycket lyckligt
sätt af den ragusanske poeten Petar Sorkočević,
d. 1828, och den kroatiske skalden Ivan Mažuranić,
d. 1890.) "Osman" är på ett i intet afseende
lyckligt sätt öfversatt på italienska (1827 af
Nikola Jakšić och 1838 af Vidović) samt på
latinska hexametrar (af baron Ghetaldi 1865). –
Det utförligaste om G. och den rika, i flera
afseenden polemiskt lifliga litteraturen om G.
och "Osman" finnes i A. Jensons studie "Gundulić
und sein Osman" (1901). 1893 restes på torget i
Ragusa en (af den kroatiske bildhuggaren Rendić
modellerad) staty öfver G., med konstnärliga reliefer,
föreställande scener ur "Osman". Af G:s tre
söner blef den äldste, Frano, österrikisk
fältmarskalk, de båda andra, Sigismondo och
Matteo, "rektorer", d. v. s. presidenter i
ragusanska republiken. Sigismondo (Šiško) var
litterärt bildad, och hans son Ioannes var känd
i den senragusanska vitterheten.

A–d J.

Gunfjauns kapell. Se Ardre.

Gungfly, det öfre, af hopfiltade växtrötter
och delvis lefvande mossor (Sphagnum
m. fl.) bestående lagret af mycket vattendränkta
mossar och kärr, hvilkas inre eller undre
del utföres af visserligen mera förmultnad,
men betydligt lös och vattenblandad torf-
eller dymassa, till följd hvaraf det öfre,
mera sammanhålliga täcket gifver efter, då man
stiger på detsamma, och företer en böljande
eller gungande rörelse för hvarje steg, som
därpå tages. Sådan mark uppgifves vanligen vara
"bottenlös" och är ofta osäker att passera;
brister ytan, nedsjunker man i den underliggande
lösa massan. Gungfly

benämnes stundom äfven själfva den mosse eller
del af mosse, där förhållandet är det ofvan
anförda.

E. E.

Gungl, Joseph, ungersk tonsättare, f. 1810,
d. 1889 i Weimar, blef, sedan han med flera
kapell gjort konsertresor (bl. a. till Amerika),
1850 k. musikdirektör, öfvertog 1858 ett
militärkapell i Brunn, bodde från 1864 i München
och flyttade 1876 till Frankfurt a. M. Hans
spirituella och melodiska danskompositioner
samt hans marscher åtnjuta en ovanligt stor
popularitet. 1871 gästade G. Hasselbacken i
Stockholm med en orkester.

A. L.*

Gungner ("gungande", "svängande"), nord. myt.,
Odens berömda spjut, som aldrig förfelade
sitt mål. Det var förfärdigadt af dvärgen
Ivaldes söner, och på dess udd voro runor
inristade.

Th. W.*

Gunhild. Se Gunnhild.

Gunib, stad och fästning i rysk-kaukasiska
prov. Dagestan, på en brant klippa af
omkr. 2,350 m. höjd, som behärskar floden
Karakoi-su, en af Sulaks källfloder. 1,100
inv. (1897). Jfr Schamyl.

(J. F. N.)

Gunilla, svensk drottning. Se Bielke, sp. 325–326.

Gunillabergsån. Se Nissan.

Gunjah, farm. Se Ganjah.

Gunkel [go’n-], Hermann, tysk teolog och
religionsforskare, f. 23 maj 1862 nära Hannover,
vardt 1894 e. o. professor i teologi i Berlin
och 1906 ord. professor i G. T:s exegetik i
Giessen. Bland hans mera betydande arbeten
må nämnas
Schöpfung und chaos in urzeit und endzeit (1894) och
Kommentar zu Genesis (1901; 2:a uppl. 1902).
I det förra har G. på ett oemotsägligt sätt uppvisat,
att Israels skapelseberättelse (l Mos. 1) hvilar på
den babyloniska skapelsemyten, men att den
israelitiska anden därifrån utmönstrat all
polyteism och påtryckt den sin höga prägel. I
kommentaren till Genesis, den modernaste, på en
gång radikalaste och mest intressanta af alla
förklaringar till denna skrift, har han i ännu
större omfattning tillämpat sin åskådning om
Israels beroende af den babyloniska kulturen
och dess omgestaltning af de från Babel lånade
föreställningarna. Denna sin åskådning om den
högre religionens beroende och på samma gång
omgestaltning af de lägre har G. gifvit en
ännu vidsträcktare tillämpning beträffande
kristendomen i
Zum religionsgeschichtlichen verständnis des neuen testaments (1903),
där han sökt påvisa, att den kristna religionen i
mångt och mycket är frukten af religionssynkretism.
G. hör till de få teologer i nutiden, som, låt vara
i mindre omfattning, visat sig kunna bilda skola
(den religionshistoriska); och han har samlat ett
flertal yngre teologiska vetenskapsidkare omkring
sig i den under hans och W. Boussets namn utgifna
skriftserien "Forschungen zur religion und literatur
des alten und neuen Testaments". Andra verk af G. äro
Sagen des Genesis (2 uppl. 1901),
Israel und Babylonien (1903),
Ausgewählte psalmen (1903; 2:a uppl. 1905),
Der 1. brief des Petrus (1906; 2:a uppl. 1907),
Die israelilische literatur (1906) och
Elias, Jahve und Baal (s. å.).

E. S–e.

Gunlöd l. Gunlad. Se Gunnlod.

Gunlög. 1. Se Gunnlög Ormtunga. – 2. Dikt af E. J. Stagnelius.

Gunn (isl. Gunnr l. Guðr), nord. myt., en af de
valkyrior, som Oden utsände i striden för att kora de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free