Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guttation - Guttenberg - Guttiferæ - Guttinguer, Ulric - Guttorm - Guttstadt - Gutturaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefva på fuktiga ställen, t. ex. Calla och
många andra aracéer. Hos aracéen Colocasia
antiquorum Schott utslungas vattendroppar
ur de unga bladspetsarna så ofta, att man ej
hinner att räkna dem, ja, de kunna till och med
sammanflyta till en kontinuerlig vattenstråle,
som, om bladspetsen är riktad uppåt, faller till
marken i en parabolisk båge. Ett blad af denna
växt kan genom sin spets under 9 dagar afsöndra
mer än en liter vatten i droppform. Tidigt på
morgonen efter en fuktig och kall natt bära många
växters blad regelmässigt ordnade vattendroppar
(ej att förväxla med daggdroppar), som uppkommit
på detta sätt. Guttationsfenomenet kan lätt
framkallas, om i krukor odlade exemplar af
Calla, Fuchsia, Tropœoleum eller unga gräs
vattnas med ljumt vatten och täckas af en
glasklocka. Berättelserna om de "gråtande
träden", bland hvilka en lager på Kanarieöarna
var mycket berömd, torde kunna hänföras
till denna företeelse och ha samma orsak.
G. L-m.
Guttenberg [gätnbəg], stad i nordamerikanska
staten New Jersey, vid Hudson, midt emot New
York. 3,825 inv. (1900). Kapplöpningsbana. J.F. N.
Guttiferæ, bot., växtfamilj af serien
Parietales bland dikotyledonerna. Blommorna äro
aktinomorfa, ofta stora, en- eller tvåkönade,
ståndarna vanligen talrika och ofta förenade
i grupper, fruktämnet vanligen flerrummigt med
fria stift eller utan stift. Frukten är kapsel,
bär eller stenfrukt. Hithörande växter äro träd
eller buskar, mera sällan örter (med enkla,
vanligen motsatta, ofta ständigt gröna blad),
som växa i tropiska och tempererade länder. De
utgöra omkr. 600 arter, fördelade i omkr. 40
släkten. Utmärkande för familjen är förekomsten
af hartsgångar eller oljekörtlar. Familjen delas
i 3 underfamiljer: Hypericoideœ (Hypericaceœ,
hyperikacéer), örter, buskar eller träd
med ståndare i 2-5 knippen och fria stift,
Calophylloideœ, buskar eller träd med fria
eller vid basen förenade ståndare och 1 stift,
och Clusioideœ (Clusiaceœ), buskar eller träd
med fria eller i knippen förenade ståndare och
oftast nästan utan stift. Viktigare släkten äro
Allanblackia, Calophyllum, Clusia, Garcinia,
Haploclathra, Hypericum (det enda släkte, som
finnes i Sverige), Mammea, Mesua, Ochrocarpus,
Pentadesma, Platonia, Symphonia och Vismia
(se dessa ord). Många arter lämna harts och
gummiharts (gurnmigutta), värdefulla träslag
(järnträ), välsmakande frukter (mammej,
mangostan) och fett. G. L-m.
Guttinguer [gytägär], Ulric, fransk skald,
f. 1785 i Rouen, d. 1866 i Paris, slöt sig
hänfördt till romantiken, skref Nadir (1822),
en samling kritiska artiklar, Mélanges poétiques
(1826) m. fl. dikter och romaner.
Guttorm. Se Guthorm.
Guttstadt [go’tt-], stad i preussiska
reg.-omr. Königsberg (Ostpreussen), i
Ermeland, vid Alle. 4,588 inv. (1900). Här
besegrade ryssarna fransmännen 6 Juni 1807.
J. F. N.
Gutturaler (af lat. guttur, strupe), Strupljud,
kallas af gammalt, ehuru oriktigt, sådana
språkljud, som ha sitt artikulationsläge i bakre
delen af munnen. De gutturala konsonanterna,
om hvilka benämningen mest brukas, utgöra en särskild
grupp bland de dorsala (med tungans öfre yta
bildade) tungljuden. De vanliga, eller främre,
gutturalerna (mediopalataler, Sundev.) bildas på det
sätt, att midten af tungans öfre yta höjer sig
mot den trakt af gomhvalfvet, där hårda och
mjuka gommen mötas; till dem höra explosivorna
k och g (näml. som "hårda"), frikativorna tyskt
ch, i t. ex. bach, fsv. gh, nygrek. y; samt
nasalen ng (i svänga, tänka). Till de bakre
gutturalerna (postpalataler, Sundev.), som
bildas mellan bakre delen af tungans öfre yta
och mjuka gommen (gomseglet), höra arab. kaf,
g och ch i holländska och sydtyska dialekter
samt sydsvenskt skorrande r med och utan
"rullning". Gutturala vokaler äro t. ex, a, o,
å och tyskt u, hvilka dock vanligare kallas
bakre eller (i anledning af sitt förhållande
till vissa konsonanter) hårda. Gutturalernas
område gränsar framåt till palatalernas (i
inskränkt mening, d. v. s. prepalatalernas),
som dock i språkhistoriska arbeten ofta räknas
bland gutturalerna. Språkljud, som verkligen
formas i strupen och således med rätta skulle
bära namnet gutturaler, kallas vanligen laryngaler l. faukaler.
Inom de indoeuropeiska språken åtskiljer man
nu merendels tre serier af "gutturala"
explosivor.
1. palataler l. prepalataler, hvarför man
använder beteckningen k, kh, g, gh, 2. renvelarer: q, qh, g, gh;
3. labiovelarer: qu, quh, gu, guh. Med hänsyn
till det sätt, hvarpå i synnerhet serierna 1
och 3 representeras i de indoeuropeiska språken,
kan man antaga en ursprunglig fördelning i två
dialektgrupper, I. östeuropeisk-asiatisk,
omfattande de litauisk-slaviska, ariska,
armeniska, tracisk-frygiska och albanesiska
språkfamiljerna;
II. västeuropeisk, omfattande de grekiska,
illyriska, italiska, keltiska och germanska
familjerna. I de förra språken uppträder den
första serien som spiranter (resp. sibilanter
eller s-ljud), den tredje serien som rena
explosivor (k- och g-ljud); i de senare språken
uppträder den första serien som rena explosivor
(bortsedt från den germanska Ijudskridningen),
den tredje serien med ett labialt element, som
eventuellt har till resultat labiala explosivor
(p- och b-ljud). Den andra serien däremot
står i båda grupperna kvar som explosivor (k-,
g-ljud). Den palatala seriens ljud,
k, g, gh, uppträda sålunda i sanskrit som ç, j,
(j)h (mest af spirantisk natur), i
grekiskan som x y, z, i latinet som c,
g, h, i germanska språk som h, k, ?
(g), t. ex. indoeurop. *kmto-m,
"hundra", *ago, "jag drifver", *ueg ho, "jag
för", sanskr, cata’-m, aja-mi, vaha-mi,
grek. e-xaro-v, äyw, Tézw (dial.), lat.
centu-m, ago, veho, got. hund (jfr sv. hund-ra}.
Den renvelara seriens ljud q, g, gh resp. som
sanskr, k, g, gh, grek. x, y, z, lat. c, g, h,
germ. h, k, ?, (g), t. ex. indoeurop. *qreuos,
"rått kött", "blod", *stegos, "tak", *steigho,
"jag stiger", sanskr, kravis-, jfr sthagayati,
"han täcker", jfr stigh-noti, "han stiger",
grek. xgéas, oréyog, crsi^w, lat. cruor, tego,
"jag täcker", af annan stam, jfr præ-hendo,
"jag fattar", som motsvarar eng. get,
"erhålla". Den labiovelara serien qu,
gu, guh resp. som sanskr, bl.a. k, g,
gh, grek. bl. a. pi, ß, y, lat. bl. a. qu,
(g)v, f (inljud (g}v), germ. bl. a. hw, kw,
zw (gw), t. ex. indoeurop. *quo-, "hvilken",
*guemõ, "jag kommer", *guhormo-, "vann",
sanskr, ka-s, gama-ti, "han kommer", gharma-,
"glöd", grek. skulle det heta *???, men
med e-vak. heter det ??
"varm", lat. formus, got. hwas, "hvem",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
