- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
747-748

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, Johan - Gyllenborg, Fredrik - Gyllenborg, Henning Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksråd, f. 26 sept, 1682 i Stockholm,
d. där 22 maj 1752, studerade vid Uppsala
universitet, där han var rector illustris, och
gick 1701 i krigstjänst som kornett vid grefve
E. G. Stenbocks värfvade dragonregemente. Han
utmärkte sig för mandom i kampen mot ryssarna i
Östersjöprovinserna och avancerade till kapten
(1706), men råkade efter slaget vid Poltava
(1709) jämte den öfriga hären i krigsfångenskap
vid Perevolotjna. Efter tsar Peters triumftåg
i Moskva (dec. 1709) affördes han till Kazan,
vistades där ett år och deporterades sedan
till Sibirien, där han utstod mycken nöd. 1719
utväxlades han ur fångenskapen och utnämndes
till generaladjutant. 1723 blef han kapten vid
Östgöta infanteriregemente, 1729 major och 1735
öfverstelöjtnant. Efter broderns upphöjelse
till kanslipresident (1739) gick hans befordran
raskare. -1741 blef han riksråd, "öfver hvilket
språng afunden häpnade och flatnade", och
1742 kansler för Lunds universitet. G. var en
flärdlös och redbar personlighet; samvetsgrann
och ordningsälskande, men utan framstående
begåfning, följde han i allmänhet troget sin broders
politik. 1747 ihågkommo ständerna honom med en
belöning af 8,000 dal. smt som erkänsla för de
särskilda uppdrag han utom rådsämbetet förrättat.

illustration placeholder

5. Fredrik G., grefve, de föregåendes broder,
president, f. 12 juli 1698, d. 25 aug. 1759,
antogs 1710 till page hos änkedrottningen Hedvig
Eleonora, men lämnade 1715 denna befattning,
ingick 1716 i Svea hofrätt och fick 1733
Gottlands lagsaga, som han 1737 utbytte
mot Närkes. Sedan 1722 var han därjämte
kammarherre. G. började sin politiska bana
vid riksdagen 1731 och framträdde genast som
en af Horns farligaste och mest verksamma
motståndare. Hans konst var den politiske
intrigörens, och som sådan tillhör han
frihetstidens skickligaste och samvetslösaste
partimän, öfverträffad endast af den ryktbare
ränksmidaren K. F. Pechlin. G. syntes
ej mycket själf i det parlamentariska
lifvet. Han "hördes aldrig på riddarhuset,
men styrde". Han var aldrig medlem af sekreta
utskottet trots sin inflytelserika ställning,
men var under flera årtionden ständig medlem
af hattpartiets hemliga konselj, dess främste
agitator, mututdelare och samvetsköpare. Med
fulländad skicklighet uppgjorde han partiets
operationsplaner för kommande riksdagar, visste
att upptäcka och begagna hvarje splittring i
motståndarnas led, välja rätta ögonblicket för
en motion eller en votering o. d. Han ansågs
vara den, som infört riksdagsklubbarna i vårt
politiska lif vid riksdagen 1738. Han hade äfven
högsta ledningen af hattarnas partikassa. Men
hans oegennytta och ärlighet voro ej höjda
öfver misstankar, och vid 1755 års riksdag
öfverflyttades detta förtroendeuppdrag efter
franske ministern d’Havrincourts önskan
på den unge Pechlin, ehuru man ej alldeles
vågade utestänga G, från handhafvandet af
partimedlen. G.
tillhörde också hattarnas mest hatade personer,
och vid dalkarlarnas inmarsch i Stockholm 1743
fann han för godt att fly ur staden. Naturligtvis
belönades G:s partiförtjänster vid flera
tillfällen. Från 1741 till sin död var han
bankofullmäktig. 1747 rekommenderades han af
ständerna till befordran till president vid
blifvande ledighet och utnämndes 1750 till
president i Bergskollegium. Från 1754 var
han fullmäktig i Järnkontoret. 1756 erhöll
han en hedersgåfva af 60,000 dal. smt såväl
för "det oförtrutna nit han haft om bankens
förkofran" som ock för hans "outtröttliga
och oförskräckta arbete till frihetens
befästande". Därjämte erhöll hans son ett
reseanslag af ständerna. Under senare delen
af sitt lif hade G. mer och mer uppgått i
de ekonomiska ärendena, framför allt bankens
ledning. Han var bankofullmäktiges ordf. och
själ och bar till väsentlig del ansvaret för
hattarnas slösande, lättfärdiga och partiska
finanspolitik. Själf begagnade han sig för
öfrigt hänsynslöst af sin ställning till egen
fördel. Han var en af bankens största låntagare,
köpte bruk och egendomar med bankens penningar
och hade personlig fördel af, att pappersmyntet,
hvarmed han skulle gälda sina lån, sjönk i
värde. Han undgick emellertid den stundande
vidräkningen med hattpartiets finansiella
synder, i det att han afled, innan ännu olyckorna
hunnit bryta in öfver hans parti. - G:s hustru,
Elisabet Stierncrona (f. 1714; d. 28 juli 1769),
var författarinna och utgaf bl. a. det vidlyftiga
uppbyggelsearbetet Mariæ bästa del (1756-60;
ny uppl. 1861-65).

illustration placeholder

6. Henning Adolf G., grefve, den föregåendes
brorson, son till majoren grefve Anders
Gyllenborg, riksråd, f. 12 juni 1713 på Lindstad
i Uppland, d. 29 nov. 1775 i Stockholm, studerade
i Uppsala, där han var universitetets siste
rector illustris (1731), och därefter i Lund,
ingick 1732 som e. o. kanslist i kansliet,
utnämndes s. å. till hofjunkare och 1734
till kammarherre. Efter att ha några år
tjänstgjort i kansliet och hofrätten samt
vid hofvet inträdde G. vid riksdagen 1738
i det parlamentariska lifvet och blef trots
sin ungdom genast medlem af sekreta utskottet
och defensionsdeputationen. Därmed började
han en framgångsrik bana som partiledare
och riksdagstalare. Hvad som gjorde G. så
hastigt bemärkt, var utom namnet och de
mäktige farbrödernas inflytande en ovanligt
flödande talegåfva, som han troget ställde till
hattpartiets tjänst. En viss böjelse för den
statsrättsliga spekulationen kom honom att ofta
krydda sitt tal med allmänna satser, för öfrigt
kastade han sig ogeneradt in i debatten om hvad
som helst och kan anföras som en typ för den
parlamentariska talarkonst, som frihetstidens
riksdagslif alstrade. Men G. var ingen djupare
begåfning. Han var "svag till karaktären,
hetsig och ombytlig i råd" (Malmström), och utan
farbrödernas, särskildt Fredrik G:s, beskydd och
råd hade han säkerligen ej avancerat så långt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free