- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
755-756

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllene rosen - Gyllene skinnet - Gyllene snittet - Gyllene sporren l. Den helige Sylvesters orden - Gyllengranat - Gyllengranat, Gustaf - Gyllengranat, Karl August Burchard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gyllene rosen, påflig äreskänk, bestående
af en af guld tillverkad, med diamanter
besatt ros, hvilken påfven på Rosensöndagen
(Midfastosöndagen) i kardinalkollegiets närvaro
högtidligen inviger och därefter bortgifver
åt gynnade personer, nästan uteslutande
furstliga. Urban V skall 1366 ha invigt den
första gyllene rosen. Bruket att inviga en ros på
denna dag synes dock gå tillbaka till 11:e årh.
(Hj. H-t.)

Gyllene skinnet. 1. Grek. myt. Se
Argonauterna. - 2. Riddarorden (Ordre de la toison
d’or
), stiftades 10 jan. 1429 af Filip den gode,
hertig af Burgund, hvilken möjligen genom namnet
velat beteckna sitt påtänkta korståg till Syrien
som ett nytt Argonauternas tåg. Efter Karl
den djärfves af Burgund död (1477) öfvergick
stormästarskapet till hans dotters gemål,
sedermera kejsar Maximilian I. Då Spanien,
efter habsburgska husets utslocknande därstädes,
kommit i bourbonernas händer, gjorde kejsar
Karl VI och konung Filip V af Spanien bägge
anspråk på uteslutande rätt att utdela denna högt
skattade orden, och den har sedan utdelats såväl
i Österrike som i Spanien. I Österrike utdelas
orden blott bland katoliker. I Spanien gör man
intet afseende på trosbekännelse. Ordenstecknet
(se planschen öfver ordnar) är ett gyllene
vädursskinn, som hänger under en ljusstrålar
spridande flinta. Jfr Reiffenberg, "Histoire
de l’ordre de la toison d’or" (1830), och
Zoller, "Der orden vom goldenen vlies" (1879).
(V.S-g.)

Gyllene snittet. 1. Mat., kallas delningen af en
rät linje i två sådana delar, att hela linjen
förhåller sig till den större delen som denna
del till den mindre, eller, m. a. o. så, att den
större delen blir medelproportionalen mellan
hela linjen och den mindre delen. Förhållandet
mellan delarna blir, aritmetiskt
bestämdt, såsom ?5+1 till 2, eller ungefär
såsom 8 till 5. Gyllene snittet var enligt
någras åsikt kändt redan af Pythagoras; det
behandlades utförligare af Eudoxos och efter
honom af Euklides (Elementa II:11; XIII:
1-6), hvilken använde det för konstruktion af
en regelbunden tiohörning. Flerstädes inom
den organiska naturen och inom den bildande
konsten har man trott sig återfinna proportioner,
som äro matematiskt bestämbara medelst gyllene
snittet. Så skulle t. ex. för människokroppens
längdgenomskärning gyllene snittet sammanfalla
med nafveln. Se vidare Zeising, A. - 2. Inom
bokhandtverket term för det förhållandet, att en
sida är i afseende på proportionerna väl afvägd,
t. ex. som 7:5. 1. (I. F.)

Gyllene sporren l. Den helige Sylvesters orden,
påflig orden, stiftades af Pius IV 1559, ej
af Sylvester, såsom traditionen uppgifver. De
förnämste prelaterna och släkterna i Rom erhöllo
under tidernas lopp af påfven rätt att utnämna
riddare af denna orden, men då denna rätt i hög
grad missbrukades, omorganiserade Gregorius XVI
31 okt. 1841 orden och fastställde medlemmarnas
antal till 300, fördelade i 2 klasser,
kommendörer och riddare. Ordenstecknet är
ett hvitt, emaljeradt malteserkors af guld,
buret i blått och svart, vattradt band.
(Hj. H-t.)

Gyllengranat, svensk adlig ätt, hvars stamfader,
Gustaf Hansson, blef major 1656 och adlades
1662. Hans sonson, Gustaf Gustafsson G. (se
G. 1), upphöjdes i friherrlig:! stånd 1747. Ätten
utgick 1864 med dennes sonsons son, amiralen
och statsrådet Karl August Burchard G. (se G. 2).

1. Gustaf G., friherre, militär, f. 14 juni
1677 i Halmstad, d. 9 juni 1749 i Stockholm,
blef 1690 underminör vid artilleriet i Stade,
men lämnade 1694 den svenska armén och tog
kejserlig tjänst, för att få utbilda sig i det
pågående kriget med Frankrike. Sedermera deltog
han i Karl XII :s fälttåg och bevistade slagen
vid Thorn, Ljesna, Poltava m. fl. Under tiden
befordrades G. till löjtnant, 1700, och major
vid artilleriet, 1706. Vid Dnjepr blef
han tillfångatagen och förd till Jaroslav,
sedan till Tobolsk, hvarifrån han först efter
freden i Nystad (1721) återkom till Sverige.
1722 utnämndes han till öfverstelöjtnant vid
artilleriet med öfverstetitel samt blef 1740
öfverste och 1747 generalmajor och friherre.

illustration placeholder

2. Karl August Burchard G., friherre, den
föregåendes sonsons son, sjömilitär, f. 7,
aug. 1787, d. 22 maj 1864 i Paris, blef 1800
kadett och 1804 underlöjtnant vid arméns flotta.
1807-11 tjänade G. i engelska
flottan och tog sistnämnda år afsked ur svensk
tjänst för att stanna i engelsk; men då Sverige
s. å. förklarade England krig, återvände han
till fäderneslandet och fick som löjtnant
inträda i örlogsflottan. Redan 1813 erhöll
han sitt första befäl och var sedan under en
följd af år sjökommenderad som sekond eller
fartygschef. 1815 befordrades han till kapten
och sändes som chef på briggen ’’Delfin"
till Västindien med uppdrag att undersöka
lämpligheten af en svensk kolonis anläggande på
Portorico. Han studerade därjämte de västindiska
handelsförhållandena, om hvilka han inlämnade
berättelse med förslag till ordnande af direkt
handel mellan Sverige och Västindien, med S:t
Barthélemy som nederlagsplats. 1818 utnämndes
han till major i generalstaben och 1821 i
örlogsflottan. Sistnämnda år förde G. korvetten
"Svalan" och erhöll af konungen uppdrag att i
preussiska hamnar arbeta för skapandet af en
tysk sjömakt som en motvikt mot den ryska. 1824
befordrades han till kommendörkapten och
afgick 1825 till Västindien som befälhafvare på
det för republiken Colombias räkning inköpta
linjeskeppet "Tapperheten" och ledare för den
sorgligt ryktbara "skeppshandelsaffären". Sedan
han genom sin beslutsamhet lyckats rädda skeppet
ur en kritisk belägenhet utanför Londonderry,
anlände han omsider till sin bestämmelseort,
men då svårigheter yppade sig vid skeppets
öfverlämnande, nödgades han försälja det på
auktion i New York. Återkommen till Sverige 1826,
invecklades G. uti en obehaglig rättegång och
blef ej förrän 1835 "fri från efterdyningarna af
den olycksdigra colombianska expeditionen". 1834
var han eskaderchef i Östersjön och 1837-38 i
Medelhafvet. 1837 utgaf han Sjökrigshistorien i
sammandrag
samt 1840 Sveriges sjökrigshistoria
i sammandrag
. 1843 ’befordrades han till
konteramiral och kallades 1844


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free