Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, Kristina - Gyllenstierna, Göran Eriksson - Gyllenstierna, Nils Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fru Kristina fängslad. På Stockholms slott synes
hon – jämte åtskilliga andra förnäma kvinnor –
ha suttit till slutet af aug. 1521, då hon fördes
till Danmark, hvarifrån hon först i jan. 1524
återsändes till Sverige. Under sin fångenskap i
Köpenhamn och på Kalundborg gjorde hon bekantskap
med Sören Norby, hvilken fattade böjelse för
den ädla och modiga kvinnan, på samma gång han
hade ögat öppet för den fördel hans giftermål
med den högättade och inflytelserika frun skulle
bereda konung Kristian i dennes strid med Gustaf
Vasa. Meningen var, att Norby efter giftermålet
skulle blifva ståthållare i Sverige. Man känner
ej, hvad Kristina i själfva verket tänkt om
dessa planer, ehuru hon 1525 förklarade, att hon
på Norbys giftermålsanbud svarat sig ej vilja
för andra gången ingå äktenskap. Af Gustaf Vasa
betraktades hon med misstroende, och han stärktes
i sina misstankar därigenom, att hennes äldste
son, Nils, under oroligheterna 1525 befann sig
i det upproriska Kalmar. Kristinas ställning
under Gustaf Vasas första regeringsår var också
ingalunda behaglig, ty alla, som stämplade
mot konung Gustaf, ville begagna sig af den
popularitet, som hon och hennes barn åtnjöto
i hela landet. Den tillfälliga söndringen
mellan de båda syskonbarnen upphörde emellertid
redan 1526, då Kristina efter konungens vilja
trolofvade sig med riksrådet Johan Turesson
(Tre rosor), med hvilken hon 1527 firade bröllop
på Lindholm. Från denna tid egnade Kristina
sig uteslutande åt det husliga lifvet. Hon
öfverlefde äfven sin andra man (d. 1556) och
efterlämnade två söner, Svante Sture och Gustaf
Johansson (Tre rosor). En bronsstatyett af henne
(modellerad af Th. Lundberg 1906) har varit
utställd i Stockholm.
2. Göran Eriksson G., den föregåendes
kusin och son af riksrådet Erik Eriksson
G. d. y., riksråd, användes af Gustaf Vasa i
Dackefejden (1542–43), var med säkerhet redan
1552 riksråd och deltog som fullmäktig
i underhandlingarna med danskarna vid Älfsborg
1554. 1555 utsågs han under ryska kriget
till en af ståthållarna på Viborgs slott.
Då Erik tillträdt sitt hertigdöme, var G. en
af dem, som svuro honom trohet. 1559 blef han
ståthållare på Kalmar. 1563 användes han i en
beskickning till Danmark. 1564 förordnades han
till slottslofven på Vadstena och beklädde från
detta år till åtminstone 1567 ståthållarämbetet
i hertig Magnus’ furstendöme. Då hertigarna
1568 började upproret mot Erik XIV, slöt han
sig genast till dem. Han och Ture Bielke
afskickades 14 sept. s. å. till Danmark,
där de i Roskilde afslöto en fred med Danmark
och Lybeck, hvilken Johan III dock vägrade
att ratificera. I april och maj 1569 nämnes
G. som konungens hofmästare. Död 6 jan. 1576.
3. Nils Göransson G., den föregåendes
son, friherre af Lundholmen, rikskansler och
riksdrots, f., enligt vanlig uppgift, 1526,
d. i okt. 1601 (ej 1602) på Fågelvik, Kalmar
län. Vid Wittenbergs universitet var han
inskrifven 1542, och ännu 1563 lät han som
rikskansler inskrifva sig i Rostocks
universitetsmatrikel. Efter att "en tid lång"
ha studerat i främmande länder och företagit
vidsträckta resor återvände han till Sverige,
där han 1560 af Gustaf Vasa anställdes i
hertig Eriks kansli. Att han snart tillvann
sig Eriks förtroende, framgår däraf,
att han samma år, förmodligen strax efter Eriks
tronbestigning, upphöjdes till riksråd och rikets
kansler. Då började för honom en tid af viktiga
diplomatiska uppdrag.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
