- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
777-778

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllental - Gyllenåder - Gylling - Gyllingar - Gyllingsläktet - Gylta - Gylta, Bengt Bengtsson - Gylta, Göran Bengtsson - Gümbel, Karl Wilhelm von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade gyllentalet 19, 1900 således gyllentalet
1. Detta år inträffade således nymånen på
nyårsdagen. Stundom infaller under sådana år
nymånen icke precis på själfva nyårsdagen,
hvilket beror därpå, att månfasernas period
ej är exakt 19 år, så att gyllentalet blott
tillnärmelsevis kan öfverensstämma med
verkligheten. - Man inser nu äfven, att det,
med kännedom om ett års gyllental, dess
epakt, d. v. s. månens ålder 1 jan. uttryckt
i dagar, samt söndagsbokstafven (se d. o.),
bör vara lätt att beräkna påskfullmånen, efter
hvilken årets rörliga kyrkofester anordnas.
A. L-n.*

Gyllenåder. Se Hemorrojder.

Gylling, en äpplesort.

Gyllingar, Oriolidæ, zool., utgör en familj
inom tättingarnas ordning (Passeriformes). De
ha utdragen, kägelformig, utåt hoptryckt näbb,
med raka mungipor och tydlig inskärning bakom
spetsen; näsborrarna äro halftäckta af en
hornartad hinna; första vingpennan är lika
med eller längre än armpennorna; stjärten
är medelmåttig och tvär samt tarsen icke
längre än mellantån med klo. - Denna familj
omfattar endast två släkten, som bebo det östra
halfklotet. Gyllingsläktet (Oriolus) utmärker sig
genom rak näbb och fullständig fjäderbeklädnad
å hufvudet och är i Sverige företrädt genom
sommargyllingen l. gultrasten, O. galbula,
af hvilken art enstaka exemplar anträffats där
och hvar i södra och mellersta Sverige. För
öfrigt förekommer den tämligen allmänt
i sydöstra Finland äfvensom i mellersta och
södra Europa. Den vistas i skogar och buskmark,
är flitigt i rörelse och håller sig gärna högt
uppe i löfträden. Dess lockton är hög, klar och
hvisslande, sången däremot svag. Sommargyllingen
lefver af insekter, bär och mjuka frukter. Bland
alla i Sverige uppträdande fåglar bygger den
det konstmässigaste boet. Det är sammanflätadt
af fina grässtrån, rötter, mossa, ull m. m.,
liknar till formen en djup korg eller pung
samt fästes medelst bast, ull eller gräs i en
grenklyka i ett träd eller en buske; utvändigt är
det beklädt med lafvar eller tunn näfver. Hannen
är höggul med ett mörkt streck mellan näbben
och ögat; vingarna och stjärten äro svarta;
de förra äro försedda med en gul fläck, och den
senares flesta pennor ha gula spetsar. Längden
stiger till 247 mm. Honan är ofvan gulgrön,
på sidorna höggul, under ljusare grön med
små, svarta spolfläckar, utom på den hvitgula
magen; vingpennorna äro svartbruna med grön
anstrykning, stjärten grön, utåt svartaktig med
gula spetsar, utom på det mellersta pennparet.
C. R. S. (L-e.)

Gyllingsläktet. Se Gyllingar.

Gylta, svensk ätt, hvilken redan på
1300-talet var bosatt i Västergötland. Med
riksrådet Bengt Gyltas son Per utgick ätten
på manssidan 1580. Släkttaflan finnes i
"Vestergötlands fornminnesförenings tidskr.",
8:e och 9:e h. (utg. 1897). Jfr K. H. Karlsson,
"Vadstenanunnan Ingegärd Persdotters (Gylta)
bref till sin brorson unge Bengt Gylta med
redogörelse för Gyltaättens släktförbindelser"
(i "Personhist. tidskr.", IX, 67-72, 1907).

1. Bengt Bengtsson G. till Påtorp, riksråd,
f. omkr. 1514, d. 25 dec. 1574 på Hedensö,
Södermanland, var i yngre år hofjunkare hos
Gustaf Vasa, måste 1546 "gå på skogen" för ett
begånget dråp, men återvann snart konungens
ynnest. Han erhöll 1550, jämte tre andra
frälsemän, förordnande
som lagman i Västergötland, var 1554 ett af
de sändebud, som underhandlade med danskarna
i Älfsborg, och deltog i den beskickning till
Ryssland, hvilken Gustaf Vasa affärdade 1556 och
hvilken afslöt freden i Moskva 1557. Med Erik
XIV:s regering börjar G:s betydelsefullaste
verksamhet. För sina förtjänster slogs han
vid konungens kröning (1561) till riddare och
omtalas redan 1562 som riksråd. I sept. 1561
utnämndes han till kammarråd l. öfverste
kammarråd, hvilken svåra tjänst han fortfor
att bekläda under hela Eriks regering. Många
andra uppdrag fick han emellertid af denne
att utföra. 1562 var han i Danmark och 1563 i
Ryssland som underhandlare. Upprepade gånger var
han, under konungens frånvaro, medlem af den i
Stockholm förordnade styrelsen och deltog som
domare i konungsnämndens förhandlingar. Trots
all försiktighet, skicklighet och trohet
kunde han dock icke undgå Erik XIV:s
misstankar. I jan. 1567 anklagades han för
försumlighet och visad flathet mot dem, som
gjort falska räkningar, samt dömdes af nämnden
till döden. Han benådades likväl och fortfor
att af Erik användas i viktiga värf. Under
hertigarnas uppror (1568) var han konungen
trogen i det längsta. Först 28 sept. öfvergaf han
honom och lofvade jämte några andra herrar att
insläppa de upproriske i staden. Äfven den nye
konungens förtroende fortfor G. att ega. Både i
dec. 1568 och sedermera 1569 omtalas han såsom
Johans hofmästare, men innehade detta ämbete
endast kort tid. Vid underhandlingarna med
Danmark och Lybeck på svenska gränsen 1569
var han ett af de svenska ombuden, likasom
vid fredskongressen i Stettin 1570. Både 1571
och 1572 omtalas G. som en af ståthållarna
på Stockholms slott. Då, liksom under den
föregående regeringen, torde hans viktigaste
verksamhetsfält varit det kamerala området. Han
nämnes nu stundom "öfverste skattmästare". Utom
andra förläningar erhöll han af konung Johan
2 juni 1569 fullmakt på lagmansdömet öfver
Västmanland och Dalarna. G. var utan tvifvel en
mycket dugande man.

2. Göran Bengtsson G., den föregåendes broder,
lärd, d. 1580, studerade från 1537 i Wittenberg,
vistades mycket i Tyskland och ansågs för en
af sin tids lärdaste män. Han författade en
"historia om svear och göter" (på tyska),
en berättelse "om then skada och förderf,
som Sverikis rike lidit haffver therigenom,
att man ej viss varit eller vara ville på the
personer, hvilka medh rätta regera skulle"
samt en redogörelse för "riksens tillstånd och
hvad till thess välfärd länder". Däremot är
en kronologi från 826 till 1415 icke, såsom
det uppgifvits, författad af honom, utan
blott afskrifven efter en äldre handskrift,
1 o. 2. Fr. W.

Gümbel, Karl Wilhelm von, tysk geolog, f. 1823
vid Dannenfels, d. 1898 i München, utnämndes
1850 till bergmästare och deltog från 1851
i Bajerns geologiska undersökning. G. blef
1863 professor vid universitetet i München,
1868 äfven professor i geologi vid tekniska
högskolan därstädes, 1869 led. af öfverbergamtet
och 1879 med titeln oberbergdirektor chef
för detsamma. 1882 upphöjdes han i adligt
stånd. G:s hufvudarbeten äro: Die geognostische
beschreibung des bayrischen alpengebirges und
seines vorlandes
(4 dlr, 1861-91) och Geologie
von Bayern
(I, Grundzüge der geologie, 1884 ff.,
II, Geologische beschreibung, 1894).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free