Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastik - Gymnastikdirektör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel, som därtill brukas. I tillämpningen ha
för öfrigt olika utveckling af själfva saken
samt olika ställen, tider och förhållanden gifvit
anledning till skiljaktigheter i förfarandet.
Redskaps användning i gymnastiskt syfte
har gifvit anledning till att göra skillnad
på redskapsgymnastik och s. k. fristående
gymnastik. Redskap äfvensom andra stöd, om
sådana användas, äro blott medel till att vinna
samband mellan de fria rörelserna och andra
behöfliga rörelseformer, och sålunda bidraga
redskap på ett väsentligt sätt till att förmedla
den gymnastiska helhetens fullständigande. I
gymnastikens första skede, då inga redskap
kunde erhållas, måste den inskränkas till
blott fria rörelser eller, såsom de med mindre
rätt kallades, fristående, och då redskap
tillkommo, benämndes dessa efter utländskt
föredöme apparater l. apparelj. Häri finner
man upprinnelsen till de båda benämningarna
fristående och appareljgymnastik, hvars
särskiljande grundar sig blott på den yttre
olikheten och sålunda icke har någon inre
betydelse.
Den svenska gymnastiken, som grundlades
af P. H. Ling (se denne), blef i Sverige
först anbefalld genom 1807 års skolordning,
men den har blott långsamt vunnit allmännare
erkännande, och för hvarje ny skolordning har åt
densamma tilldelats något ökadt inflytande inom
skolorna. Den är numera anbefalld icke blott i
de allmänna läroverken, i seminarierna och i de
af staten understödda uppfostringsanstalterna,
utan äfven inom folkskolorna. För att
underlätta densammas utöfvande i folkskolorna
anordnas årligen ett större antal gymnastiska
repetitionskurser för folkskollärare och
-lärarinnor inom olika trakter af landet. I
fullaste överensstämmelse med grundläggarens
afsikt vill man, att hela befolkningen
skall komma i åtnjutande af den harmoniska
kroppsutveckling, som genom gymnastiken
vinnes. Gymnastiken är numera införd äfven vid
de militära uppfostringsanstalterna, hvarest
den på ett oöfverträffligt sätt underlättar
den militära utbildningen. Utländska läkare,
militärer och pedagoger ha flitigt begagnat
sig af de tillfällen, som erbjudits att i
Sverige studera den Lingska skapelsen, och
många svenskar ha i olika länder bidragit till
att göra gymnastiken känd och erkänd. 1845-46
genomgingo två preussiska artilleriofficerare
Gymnastiska centralinstitutet, af hvilka Hugo
Rothstein med nämnda institut som mönster
grundlade Centralturnanstalt i Berlin. Denna
anstalt är ännu i fullt lifskraftig verksamhet,
men de civila läroanstalterna uppfostra numera
sina lärare vid andra efter tyskt mönster danade
institut.
I England är svensk gymnastik anbefalld inom armé
och (sedan 1903) flotta. Den öfvas i allmänhet i
folkskolor och i de högre kvinnliga läroverken,
och flera af de större manliga läroverken
tillegna sig densamma. I Frankrike kämpa flera
läkare, militärer och pedagoger med framgång
för den svenska gymnastiken. I Schweiz vinner
den allt större inflytande, och i Belgien är den
allmänt införd äfven inom det militära området,
synnerligast genom major Lefebures verksamhet. I
slutet af okt. 1908, då läsåret högtidligen
öppnades vid universitetet i Gent, utnämndes
vid den enl. k. br. 30 juni s. å. nybildade
fakulteten för fysisk uppfostran tre professorer,
som skola leda undervisningen i den nya
fakulteten; af dessa voro två belgiska läkare
och den tredje svensk officer. Den sistnämnde
skall undervisa i själfva gymnastiken praktiskt
och teoretiskt. Grekland är lifligt sysselsatt
med den svenska gymnastikens införande. Den hos
oss väl kände greken J. Chryssafis har där varit
den mest bidragande kraften. Genom honom har
den öfverförts äfven till Mindre Asien. Af de
skandinaviska länderna har Danmark fullständigt
tillegnat sig Lings system, och detsamma kan
sägas om Norges uppfostringsanstalter. I Finland
har särskildt en del kvinnliga gymnaster med
ganska stor framgång infört och utbredt den
svenska gymnastiken, ehuru de därvid haft
att motarbeta den officiellt där antagna
gymnastiken, som i hufvudsak öfverensstämmer
med det tyska turnväsendet. l Portugal är
Lings system anbefalldt för här och flotta,
och man sträfvar där för att få in det som
obligatoriskt undervisningsämne i skolorna
(se L. F. Coelho, "A gymnastica sueca",
1907). Öfriga europeiska länder ha därom tagit
mer eller mindre kännedom. Sålunda kan man få
se svenska öfningar och gymnastiksalar efter
svenskt mönster i ett och annat af Österrikes
länder, i Ryssland, Bulgarien o. s. v. I
Nord-Amerikas förenta stater har i Boston på
filantropen Mary Hemenways bekostnad sedan
1888 en utbildningsanstalt efter Gymnastiska
centralinstitutets plan varit i verksamhet. Denna
anstalt jämte en del svenskars arbete har mycket
bidragit till att göra det svenska namnet och
Ling ärade i denna stora kontinent. I Chile,
Mexico och öfriga amerikanska republiker
är den svenska gymnastiken dels införd,
dels pågår arbete därför. I Australien är
den ej heller okänd, och det torde ej dröja
länge, förrän Japan (där den redan antagits
af kvinnorna) tillegnat sig den äfven för
armé och flotta. Glänsande segrar vann den
svenska gymnastiken vid de "olympiska spelen"
i Aten 1906 och London 1908. Det anförda gäller
den pedagogiska gymnastiken, men den svenska
sjukgymnastiken är ännu mera spridd, och den
torde i flera fall ha bidragit till ökad kännedom
af den förra. Grundorsaken till denna storartade
framgång ligger i den solida byggnad, Gymnastiska
centralinstitutet (se d. o.), som P. H. Ling
plan- och grundlagt. Se vidare Sjukgymnastik.
Litt,: P. H. Ling, "Gymnastikens allmänna
grunder" (1834-40) och "Reglemente för gymnastik"
(1836; ny uppl. 1853), Rothstein, "Die gymnastik
nach dem system des schwedischen gymnasiarchen
P. H. Ling" (5 bd, 1848-59), Hj. Ling,
"Tabeller för pedagogisk gymnastik" (1866; 4:e
uppl. 1876), "Rörelselära" (1866; med tillägg
1869; förkortad uppl. 1884) och "Öfversigt af
rörelselära" (1880), Hartelius, "Linie- och
estetisk gymnastik" (1863) och "Hemgymnastik"
(1879; 5:e uppl. 1905), "Tidskrift i gymnastik"
(sedan 1874), "Handbok i gymnastik för arméen och
flottan" (1902; ett hufvudarbete), och Törngren,
"Lärobok i gymnastik för folkskollärare-
och folkskollärarinneseminarier" (1905;
2:a uppl. 1907). Af Hj. Lings mer än 2,000
pennteckningar utgafs 1893 ett antal
i "En samling gymnastiska ställningar
och rörelseformer", hvarur figurerna å
illustrationsspalterna 783-786 äro i förminskning
återgifna. L. M. T.
Gymnastikdirektör, titel, som enligt Gymnastiska
centralinstitutets stadgar af 13 juli 1887 må
antagas af manlig elev, som genomgått institutets
samtliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
