- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
819-820

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gårdingstek - Gårdsfogde - Gårdsby - Gårdsfänika - Gårdskräppa - Gårdsrätt - Gårdstånga - Gårdsviolsläktet - Gårdsäte - Gårdvaren - Gårdveda - Gårkök - Gå rund - Gås - Gås, Hans - Gåsborn - Gåsbröst - Gåsevadholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till bukten. Användes att fastsätta en enkel gårding
i en lödra vid liket af ett segel. Jfr Gårding,
Halfslag och Lik.
H. W-l.

Gårdsfogde. Se Kronofogde.

Gårdsby, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. 11,318 har. 1,385 inv. (1907). G. bildar
med Söraby ett prebendepastorat (för biskopen) i
Växjö stift, Norrvidinge kontrakt.

Gårdsfänika. Se Fänika.

Gårdskräppa, bot., namn på Rumex domesticus.

Gårdsrätt (fnsv. gardsrætter), jur., en samling
rättsnormer, som gällde för besättningarna på de
kungliga slotten (gårdar) och, längre fram, äfven
på adelns borgar och gårdar, och som väl företrädesvis
innehöllo disciplinära bestämmelser, men äfven
för allmänna förbrytelser fastställde straff, hvilkas
synnerliga hårdhet utmärkte dem framför den
allmänt gällande rätten. Sådana samlingar finnas såväl
för Sverige som för Danmark och Norge. Sveriges
äldsta gårdsrätt hänföres till Magnus Erikssons
regering (1319-63) och Danmarks till Eriks af
Pommern (1396-1439). Den äldsta norska
rättskällan af detta slag är känd under namnet "Konung
Hakons Borgararéttr" och förskrifver sig antagligen
från Håkan Magnusson d. ä:s tid (1299-1319).
Hvad dessa rättskällors ursprung och inbördes
förhållande angår, torde det vara tämligen säkert, att
de alla ifrån början varit privata samlingar och att
till grund för dessa legat en gammal svensk
samling. De fingo sedermera officiell stadfästelse af
en och annan konung; Erik af Pommern bekräftade
sålunda gårdsrätten både för Sverige och Danmark
vid begynnelsen af 15:e årh. Om man ser bort ifrån
de gamla hirdlagarna, kunna gårdsrätterna betraktas
som de äldsta källorna för nordisk militärlagstiftning.
Under 16:e årh. afskildes väl krigslagstiftningen
i allmänhet ifrån dem, men de erhöllo i
stället en ny egendomlig betydelse som rättskällor
för adelns husdisciplinära myndighet på slott och
gårdar. Redan i den förut nämnda Eriks af
Pommern gårdsrätt säges, att den skulle få tillämpas
af biskopar, riddare och svenner, som tillhörde
rådet, såväl som af konungens hofmän och
ämbetsmännen. Och den gårdsrätt, som Fredrik II 1562
utfärdade för Danmark och Norge, skulle jämväl
adeln få tillämpa på sina borgar, hvarigenom den
erhöll makt att tämligen godtyckligt förfara mot
sina tjänare och landbönder, en makt, som den
danska adeln bibehöll ända till senaste delen af
18:e årh. Äfven i Sverige utfärdades under 16:e
och 17:e årh. flera kungliga gårdsrätter - från
Gustaf Vasas gårdsrätt 1544 t. o. m. Karl X
Gustafs hofartiklar 1655 - att gälla med afseende
å konungarnas hoftjänare, hvarjämte hertigarna vid
sina slott och gårdar skipade rätt efter gårdsrätter,
som de själfva utfärdat, men den svenska adeln
eftersträfvade efter nyare tidens början förgäfves
förmånen att få tillämpa de kungliga gårdsrätterna
vid sina gods. Först vid slutet af Karl XI:s
förmyndarstyrelse lyckades adeln, 1671, genomdrifva
utfärdandet af en särskild "Gårdsrätt eller
husdisciplin", enligt hvilken adeln skulle ega vidmakthålla
gårdsfrid på sina gårdar och straffa sitt
tjänstefolk med böter, kroppsstraff och fängelse vid
vatten och bröd. Länge blef emellertid icke denna
adelns gårdsrätt gällande, ty till följd af de ofrälse
ståndens insaga däremot blef dess tillämpning
förbjuden genom resol. på ständernas besvär 1675.
Den jurisdiktion, som grefvarna egt att inom sina
grefskap utöfva, försvann, då genom reduktionen
dessa förläningar indrogos; och mot slutet af sin
regering (1692) upphäfde Karl XI jämväl den
särskilda domsrätt - hals- och handrätt samt
borgrätt (se dessa ord) -, som genom speciella
privilegier tillerkänts innehafvarna af vissa gods.
Uti de adliga privilegierna af 1719 (§ 32) medgafs
åt adelsmannen rätt att tillbörligen låta näpsa sina
bönder och enskilda tjänare för små förbrytelser,
uppstudsigheter och försummelser, och skulle "till
den ändan med första en gårdsrätt och husdisciplin
för dem blifva författad". Emellertid kom aldrig
någon sådan stadga till stånd, och själfva bestämmelsen
därom ströks i 1723 års privilegier, ehuru
adelns rätt att näpsa sina bönder och tjänare
bibehölls. Se K. Maurer, "Das älteste hofrecht des
Nordens" (1877).
K. H. B.*

Gårdstånga. 1. Socken i Malmöhus län, delad
å Frosta härad med 1,317 har, 644 inv. (1907)
och Torna härad med 339 har, 124 inv. G. bildar
med Holmby ett konsist. pastorat i Lunds stift,
Frosta kontrakt.
2. Bränneri i ofvannämnda socken. Tillverkning
25 okt.-29 dec. 1906 508,226 liter af
normalstyrka. Råämnet är melass.

Gårdsviolsläktet, bot. Se Hesperis.

Gårdsäte, detsamma som husman.

Gårdvaren, zool. Se Hunden.

Gårdveda (ej Gorrveda l. Gottfridsdal),
kommun i Kalmar län, Aspelands härad. Se
Målilla.

Gårkök (ty. garküche, af gar, färdig), fordom
benämning på spisningslokal, där kokad och stekt
köttmat hölls till salu (för de fattigare folkklasserna).

Gå rund, sjöv., att, innan man lättar ankar eller
lossar förtöjningarna, låta maskinen arbeta en stund,
för att den må blifva uppvärmd och visa sig vara
i ordning.
O. E. G. N.*

Gås. Se Andfåglar, sp. 957 f., 965-966,
och Gåsskötsel.

Gås, Hans, biskop i Trondhjems stift. Se
Gaas.

Gåsborn, socken i Värmlands län, Färnebo härad.
23,779 har. 1,498 inv. (1907). G. utgör ett regalt
pastorat i Karlstads stift, Nyeds kontrakt.

Gåsbröst (Pectus carinatum), med., kallas en
missbildning af bröstkorgen, bestående däri, att
bröstbenet (sternum) är skarpt framstående till följd
däraf, att refbensbrosk och refben äro från sidorna
intryckta och närmade till hvarandra. Denna
missbildning uppkommer vanligen i späda barndomen
genom engelska sjukan (se d. o.) och verkar
hämmande på respirationsrörelserna.
F. B.*

Gåsevadholm, fideikommissegendom, med hufvudgården
G., 1½ mtl, belägen i Tölö socken, Fjäre
härad, Hallands län, vid Rolfsån, ö. om
Kungsbacka. Hela egendomen utgör 41 53/144 mtl i Tölö,
Hanhals och Fjärås socknar, med 4 kvarnar och
1 benstamp, taxerad till 861,500 kr. (1905).
Innehafvaren, frih. O. Silfverschiöld, eger med samma
rätt Kobergs, Hede och Alfhemis fideikommiss i
Älfsborgs län. - Hufvudgården (se fig.) har ett
mycket vackert läge på en liten halfö, som genom
en vallgraf blifvit förvandlad till en ö. Hufvudbyggnaden
uppfördes 1757 af dåv. egaren Sahlgren, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:34 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free