Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 821-822 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gåsevadholm - Gåsfamiljen - Gåsfotharf - Gåsgamen - Gåshud - Gåsinge - Gåskarl - Gåslefver - Gåsmarsch - Gåsskötsel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undergick 1855 genomgripande förändringar efter
ritning af A. V. Edelsvärd. Gården hette fordom
Gåsevad och egdes under 1300-talet af släkten
Pik.


Gåsevadholm, manbyggnaden.

1649 köptes G. af Johan l. Hans Maclean,
adlad Makeléer, hvars arf vingar 1754 sålde
det till direktören i Ostindiska kompaniet
N. Sahlgren. Genom hans dotterdotter kom G. till
släkten Silfverschiöld.

Gåsfamiljen, Anseridæ, zool. Se
Andfåglar.

Gåsfotharf, landtbr., harf, hvars pinnar
nedtill äro utplattade till gåsfotformade
billar. Vanligen afsågs förr med detta namn en
harf, hvars billar för att afskära ogräsrötter
ha en mer vågrät ställning än klösharfvens. Den
användes numera föga, utan har ersatts af
kultivator, skarifikator eller hästhacka.
H. J. Dft.

Gåsgamen, Gyps fulvus, zool., en till gamfåglarna
(se d. o.) hörande roffågel, har hufvudet och
halsen täckta af hvitaktiga dun; i öfrigt
är fjäderdräkten gulbrun, med gråaktig
anstrykning. Gåsgamen förekommer utbredd i
Medelhafsländerna, men förirrar sig stundom
i enstaka exemplar upp till mellersta Europa
(den har flera gånger anträffats i Tyskland
och en gång i Danmark). Till lefnadssättet
öfverensstämmer den med öfriga gamar.
G. G.

Gåshud (Cutis anserina), med., kallas
människans hud, då den, hufvudsakligen vid
inverkan af köld, blir knottrig, lik en
gåshud. Detta tillstånd uppkommer genom
sammandragning af små fina muskeltrådar,
som ligga omkring hår- och talgfolliklar.
F. B.*

Gåsinge, socken i Södermanlands län, Daga
härad. 11,755 har. 1,529 inv. (1907). G. bildar
med Dillnäs ett konsist. pastorat i Strängnäs
stift, Daga kontrakt.

Gåskarl. Se Gåsskötsel.

Gåslefver. Se Gåsskötsel.

Gåsmarsch, vandring af flera, den ena bakom den
andra, efter gässens sätt.

Gåsskötsel. Den tama europeiska gåsen (Anser
domesticus) anses härstamma från den vanliga
vildgåsen (Anser cinereus) och skiljer sig från
denna hufvudsakligen genom längre hals, bredare
och djupare kropp samt genom kort bakdel. Vidare
synes den hvita färgen vara förhärskande hos
tamgåsen, under det att vildgåsen har en mera
sammansatt iärgteckning. De kulturformer man
eger af
gåssläktet äro hvarken många eller vidt skilda. Här
må nämnas endast tre raser. Toulouse-gåsen,
till börden fransk, är tyngst bland alla
gåsraser och når full gödd en vikt af 15
kg. och däröfver. Medelvikt för hannen 9 kg.,
för honan 8 kg. Färgen på öfverkroppen är
mörkgrå och på undersidan ljusgrå. Näbben är
köttfärgad, stötande något i brunt. Fötterna äro
orangegula. Emdengåsen från nordvästra Tyskland
är något mindre än den föregående, men dess vikt
kan uppgå till 12 à 14 kg. Som värpare står den
långt efter Toulousegåsen. Fjäderbeklädnaden
är rent hvit, näbben gulröd och fötterna
orangefärgade. Rasen kännetecknas för öfrigt af
upprätt hållning och lång hals.


Skånska gäss (pommersk ras).

Pommerska gåsen (jfr fig.) är vanligen rent hvit,
men kan äfven vara grå eller svart på nacke, rygg
eller lår. Vikten är fullt tillfredsställande,
i medeltal 8 kg. och undantagsvis ända till
12 kg. Kroppsbyggnaden är mera långsträckt och
smärt än hos de två föregående raserna. Gässen
äro ej fullt afvelsdugliga förrän vid två års
ålder. Hannen, yanligen kallad gåskarl, kan
tagas i bruk något tidigare än honan. Hvarje
gåskarl tilldelas 4-5 gäss, men kan räcka till
för 8-10. Kort efter befruktningen börjar honan
tillreda sitt bo och lägger under en tid af
3-4 veckor 10-20 ägg. Under äggläggningen, som
vanligen pågår i slutet af februari eller början
af mars, låter man henne behålla endast ett ägg
i boet, till dess att rufningen skall börja,
då hon lägges på 12-15 ägg, som utkläckas
efter 27-32 dagar. Äggen äro ganska stora
och väga 120-200 gr. stycket. Den nykläckta
gåsungen erhåller ej någon föda det första
dygnet; därefter gifver man honom finhackade
hårdkokta ägg, brödsmulor, finskurna gröna blad
af brännässlor, kli eller mjöl m. m. Vid 5-6
dagars ålder kunna gåsungarna
(gässlingarna), för så vidt att väderleken tillåter det,
följa sin moder på grönbete, och 7-8 veckor gamla
förtära de säd och gräs som gamla gäss. Rätt
skött lämnar gåsen ett fett och smakligt kött,
en som läckerhet högt skattad lefver samt fjäder
och dun. För att få gässen riktigt smällfeta
stoppas de under sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>