- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
859-860

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödselstad - Gödselvatten - Gödselvattensbrunn - Gödsling - Gödöllö - Gögging - Göggingen - Göhrde - Göhren - Göinge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ladugården dragig och osund samt föranledde,
att den fort uppröttes. Numera har allt
större omsorg egnats gödselns vård, och man
bygger gödselstäder med ogenomsläpplig botten,
ofta af cementbetong eller af sten med cement
i fogarna, eller ock af sten satt ofvan ett
underlag af puddlad lera. Man söker ock skydda
gödseln mot vind och sol genom att omgifva
gödselstaden med en mur eller förse den med
väggar och tak, d. v. s. bygger gödselhus. Där
man ej har tillräckligt af torfströ för att
fullständigt kvarhålla urinen i gödseln,
anlägger man cementmurade eller af betong
gjutna urin- eller gödselvattensbrunnar invid
gödselstaden eller kreatursstallet. Gödselstadens
utrymme beräknas till 4-6 kvm. för hvarje vuxet
nötkreatur, gödselvattensbrunnens rymd intill
2 kbm. för vuxet nöt eller fyra svin. Jfr
hälsovårdsstadgan för riket 25 sept. 1874.
H. J Dft.
.
Gödselvatten, landtbr., den bruna vätska, som
afrinner från den lagrade gödseln, utgöres
af jäst urin och gödselmust, jämte däri,
särskildt genom dess halt af ammoniak, ur gödseln
utlösta förmultningsprodukter. Gödselvattnet
innehåller lättlösliga och snart för
växterna tillgodogörbara växtnäringsämnen,
i synnerhet kalisalt och kväfveföreningar,
men jämförelsevis föga af fosforsyra. Dess
värde beror af halten af dessa ämnen, som
kan i hög grad växla, alltefter som vatten
tillrunnit och utspädt gödselvattnet; en vanlig
växling är från 0,10 till 0,60 proc. kväfve och
från 0,90 till 1 proc. kali. Jfr Gödselstad.

Gödselvattensbrunn. Se Gödselstad.

Gödsling, landtbr., har till ändamål att tillföra
jorden ersättning för de växtnäringsämnen, som
skördarna bortföra. Af alla de näringsämnen,
som växterna upptaga ur jorden, finnas de flesta
i densamma i praktiskt sedt outtömliga förråd,
och ersättning behöfver därför lämnas blott af
kväfve, kali, fosforsyra och stundom kalk. Då
mull, ehuru själf intet växtnäringsämne, dock är
af den största betydelse för jordens fruktbarhet
och för växtnäringens upptagande, bör gödseln
till mullfattiga jordmåner innehålla äfven
mull eller mullbildande ämnen. Gödslingen har
slutligen ock stor inverkan på bakterielifvet
i jorden, hvilket är af den största vikt för
jordens fruktbarhet. Gödslingen verkställes
hufvudsakligen med kreatursgödsel och andra
naturliga, mullrika gödselmedel
(se d. o.) på den fasta jorden, som behöfver
den mulltillförsel och den gynnsamma inverkan
på jordens luckerhet, vattenhållande förmåga och
andra fysikaliska egenskaper, som dessa naturliga
gödselmedel åstadkomma. Därjämte använder man på
den fasta jorden särskilda konstgödselmedel
(se Gödselmedel) för att gifva hela gödslingen
den för jordarten och för de olika grödorna
lämpliga sammansättningen. På mull- och torfjord
gödslas hufvudsakligen med konstgödsel, men då
denna verkar ofördelaktigt på bakterielifvet
i jorden, bör detta tid efter annan upplifvas
genom gödsling med kreatursgödsel äfven på dessa
jordslag. Naturlig gödsel, hvars utförande och
nedbringande i jorden kräfver mycket arbete,
tillföres vanligen på en gång i stora massor,
20-60 ton eller parlass per har, och med flera
års mellantid, vanligen 1-2 gånger i hvarje
omlopp (se d. o.), under det konstgödsel, som i
mängder af vanligen högst några hundra kg. per
har lätt utföres och sprides, plägar gifvas för hvarje särskild
gröda. Gödsling med naturliga gödselmedel
användes så godt som endast på åkerjord,
med konstgödsel äfven, om än mindre allmänt,
på ängar. Jfr Gödselberäkning
och de i art. Gödselmedel omnämnda medlen.
H. J. Dft.

Gödöllö [gö’~], köping i ungerska komitatet
Pest-Pilis-Solt-Kis-Kun, 25 km. n. ö. om
Budapest. 5,893 inv. (1901), ungrare. Kungligt
slott, uppfördt 1744-47, skänkt af staten till
konungen 1868, med stor park. Omtyckt sommarort.
K. B. W.

Gögging [gö’g-], by i bajerska
reg.-omr. Niederbayern, 2 km. från staden
Neustadt a. d. Donau, 346 m. ö. h. Svafvelkällor,
som voro kända redan af romarna och
anses innehålla ett af Tysklands starkaste
svafvelvatten. Det begagnas till drickning,
inhalationer och bad. Kurtid maj-sept. Ln.

Göggingen [gö’g-], köping i Bajern vid Wertach,
förort till Augsburg, med hvilket det är förenadt
medelst elektrisk spårväg och med hvilket det
snart skall införlifvas. 4,629 inv. (1900). Stor
ortopedisk kuranstalt. Tråd- och möbelfabriker.
J. F. N.

Göhrde [gör-], kungligt jaktslott i preussiska
reg.omr. Lüneburg (Hannover). I den 220
kvkm. stora skogen vid G., sedan gammalt
furstligt jaktområde, besegrade Wallmoden
16 sept. 1813 franska divisionen Pecheur.
J. F. N.

Göhren [gör-], hafsbad på ön Rügen, på
östra spetsen af halfön Mönchgut, besökt
af omkr. 10,000 badgäster, österut ligger
den branta, 60 m. höga udden Nordperd. Ln.

Göinge, en del af norra Skåne, fordom ett enda
härad, deladt 1637 i två: Östra och Västra G. (se dessa ord) och 1722 i två kontrakt,
i hufvudsak motsvarande häraderna. 2,547,64
kvkm. 59,586 inv. (1907). G. är i sin nordliga
del, den egentliga Göingebygden, endast en
fortsättning af småländska höglandet. Den
sydliga delen af Östra G., öfver hufvud landet
s. om Almaån, samt det mesta af den del af
Västra G., som ligger s. ö. om Finjasjön,
hör till Kristianstadsslätten och har mycket
större bördighet än trakterna i n. Landet mellan
Finjasjön och nuv. Malmöhuslänsgränsen kallades
förr Göingeholmen och är till sin natur, med blid
prägel och löfskogar, likaledes skildt från den
nordliga delen. Till följd af den karga jordmånen
i norra G. har dess befolkning alltid sysslat
med industriella binäringar. I äldre tider
omtalas smide och träslöjd (Örkene socken är
särskildt bekant för en storartad tillverkning
af spånkorgar), med hvars produkter man dref
handel med slättbygden. I senare tider har vid
sidan af en alltför stark skogsafverkning
också fabriksindustri starkt uppblomstrat,
hvarvid vattenkraften, särskildt Helgeåns, tagits
mycket starkt i bruk; äfven torfindustrien har
en stor framtid. Göingarna ha ansetts vara
lifligare, rörligare, mera vakna och klipska,
mångsidigare och händigare än sydskåningarna,
men också måhända mindre uthålliga och -
åtminstone i slättbornas ögon fordomdags -
ej så pålitliga. I äldre tider var G. som
gränsland skådeplats för åtskilliga strider
mellan svenskar och danskar. 1319 kämpades vid de
viktiga vägpassen vid Finjasjön, i det nordiska
sjuårskriget kom en svensk invasion, 1612 en
annan, hvars slutakt var striden vid Vittsjö,
1657 stod s. om Osby och flodöfvergången vid
Hasslaröd striden vid Sibbarp, 1676 opererade
svenska arméafdelningar längs Helgeå,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free