Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göt - Göta artilleriregemente - Göta hofrätt - Götaholme - Göta ingenjörbataljon - Göta ingenjörkår - Göta kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa i stålet ingående ämnen, såsom kisel och
mangan, ha förmåga att hålla gaserna i lösning,
ända tills stålet stelnat. Fullt täta göt kunna
erhållas, om dessa ämnen förefinnas i rätt
afpassade mängder. Ännu kraftigare verkar aluminium
i denna riktning, och därför tillsättes ofta
metalliskt aluminium vid stålets tappning. Ett
annat sätt att erhålla tätt göt är att genom
pressning under eller efter stelnandet befria
det från otätheter. Särskildt kraftigt verkar
pressning under stelnandet, och numera tillämpas
vid kontinentens stora stålverk dylik pressning
med framgång.
Ett stålgöt har aldrig samma sammansättning i
alla sina delar. Som allmän regel kan sägas,
att den högsta halten af kol, kisel, fosfor
och svafvel förefinnes i den del af götet,
som stelnat sist. Halten af dessa föroreningar
i stålet växer från ytan inåt och är högre
i götets öfre ända än i den nedre. Sålunda
varierar kolhalten i göt af den i vårt land
ordinära storleken med 0,1 proc. och mera, och
fosforhalten kan vara dubbelt så stor i kärnan af
ett göt som i dess ytpartier. Ju längre götets
öfre yta varit flytande och gascirkulationen
sålunda pågått, desto större är denna
olikformighet, och torde denna koncentration
af föroreningarna till vissa partier af ett göt
(s. k. segring) stå i mycket nära samband
med gasernas cirkulation i götet. Då stål
säljes efter kolhalt och fosforhalt, förtjänar
nämnda olikformighet i göt allt beaktande,
så att icke orimliga fordringar ställas på
stålverken med hänsyn till den levererade
varans jämnhet i sammansättning. Stora
förtjänster med afseende på utredande af
hithörande förhållanden ha inlagts af svenskarna
Casperson och Brinell, engelsmannen Stead m. fl.
G. D.
Göta artilleriregemente (n :r 2) uppstod vid
det stora artilleriregementets delning 1794
(se Artilleri). Det sattes genom 1830 års
omorganisation på 6 batterier om 8 kanoner jämte
3 depå-(fästnings-)kompanier och genom 1872
års organisation på 10 batterier om 6 kanoner
jämte de 3 fästningskompanierna. Två batterier
och ett kompani förlades till Karlsborg, två
kompanier till Karlsten (1882 flyttades ett
af dessa till Karlsborg, ett till Vaxholms
fästning), återstoden förblef i Göteborg,
där regementet förut var förlagdt. På grund
af 1892 års organisation afgaf regementet
bidrag till bildande af Norrlands och Andra
Göta artilleriregementen samt Karlsborgs
artillerikår (kompaniet på Vaxholm hade det
lämnat från sig) och antog namnet Första Göta
artilleriregemente. Det hade nu kvar 6 batterier
om 6 kanoner. Genom 1901 års organisation ökades
det till 9 batterier om 4 kanoner, hvartill
skola komma 2 haubitsbatterier. 1904 återfick
regementet sitt förra namn. Regementets
styrka skall uppgå till 55 officerare,
54 underofficerare, civilmilitärer och 357
fast anställda af manskapet. Det är förlagdt
vid Kviberg, utanför Göteborg, och i ständig
tjänstgöring.
C. O. N.
Göta hofrätt. Se Hofrätt.
Götaholme. Se Göta ingenjörkår.
Göta ingenjörbataljon. Se Göta ingenjörkår.
Göta ingenjörkår (n:r 2) leder sitt ursprung
från det sappörkompani om 120 man, som började
uppsättas i Stockholm 1873 och 1875 förlades
till Karlsborg, där 1876 ett andra och 1878 ett
tredje sappörkompani började uppsättas. Sistnämnda år
benämndes sappörtruppen Sappörbataljonen,
hvilken sedermera enligt 1892 års härordning
omorganiserades på 3 ingenjörkompanier om 100
man hvartdera och 1 parkkompani om 60 man
samt benämndes Göta ingenjörbataljon. 1901
års härordning förändrade sedan namnet
till Göta ingenjörkår, som organiserades
på 3 fältingenjörkompanier, 1 park- och
1 fästningsingenjörkompani samt 1 tyg- och
minörafdelning. Kårens manskapsstyrka utgöres
af 246 stamanställda samt 284 vapenföra och
22 icke vapenföra värnpliktiga. Behöfligt
antal officerare och underofficerare af
Fortifikationen placeras som befäl vid kåren,
hvars förläggningsort fortfarande är Karlsborg;
fästningsingenjörkompaniet förlades dock 1908
till Karlskrona. För broslagningsöfning i strömt
vatten disponerar kåren en öfningsplats, Götaholme,
vid Gullspång.
L. W.-sonM.
Göta kanal, Sveriges förnämsta kanalanläggning,
som förenar Östersjön vid Slätbaken med sjöarna
Vättern och Vänern och alltså, i förening
med Trollhätte kanal, förmedlar samfärdseln
mellan rikets östra och västra kust. Tanken
att åstadkomma en dylik vattenväg är ganska
gammal; redan den bekante Linköpingsbiskopen Hans
Brask verkade ifrigt för densamma. Gustaf I var
ock betänkt på en sådan anläggning. Göta älfs
kanalisering påbegyntes af Karl IX och fortsattes
under Gustaf II Adolfs och Karl XII:s tider,
ehuru den fulländades först år 1800, men frågan
om den egentliga Göta kanal fick hvila till
början af 19:e årh. Väl hade öfverdirektören
D. af Thunberg i slutet af 1700-talet verkställt
förberedande undersökningar; men den stora
tanken öfvergick till handling först under
den tid, 1808-10, då Sverige, hemsökt af de
svåraste yttre och inre olyckor, syntes stå
vid undergångens brant. Äran af att under så
brydsamma omständigheter ha satt ett dylikt
jätteverk i gång och att sedermera, trots alla
ekonomiska svårigheter, all illvilja och allt
småsinne ha fört det framåt mot ett lyckligt
slut tillhör i främsta rummet dåv. statsrådet
frih. B. von Platen. Med biträde af en inkallad
engelsk mekaniker, Th. Telford, utstakade han
1808 kanalen i hufvudsakligen samma riktning,
som Thunberg angifvit, och sedan en af Brasks
efterträdare på Linköpings biskopsstol K. von
Rosenstein, vid 1809 års riksdag väckt motion
om kanalanläggningen, beviljade ständerna på
K. M:ts förslag ett kreditiv af 1,200,000 rdr
åt det bolag, som komme att bildas för kanalens
byggande. 11 april 1810 följde regeringens
privilegier och reglementen för såväl kanalens
utförande som den diskontinrättning, som skulle
vara förenad med företaget. Kostnaderna för
hela kanalarbetet beräknades då till 2,400,000
rdr. På åtta dagar tecknades aktier i det nya
företaget till belopp af 4,722,900 rdr, och
arbetet begyntes under ledning af en direktion,
hvars ordförande var v. Platen och verksammaste
ledamot kommerserådet B. H. Santesson. Snart
visade sig de uppgjorda kostnadsberäkningarna
otillförlitliga; nya tillskott erfordrades år
efter år, och fastän skarpa anmärkningar läto
höra sig både i pressen och vid riksdagarna
och allmänheten slutligen ansåg hela företaget
förfeladt, lyckades dock v. Platen med stora
ansträngningar riksdag efter riksdag af ständerna
utverka nya låneanslag. 23 sept. 1822 öppnades
kanalen genom Västergötland, och 26 sept. 1832,
tre år efter Platens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
