- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
951-952

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Habsburg - Haby - Habzelia - Hacha, La - Hachberg - Haché - Hachenburg - Hacheney - Hachette, Jeanne - Hachette, Louis Christophe François - Hachettes försök - Hachi-ishi - Hachioji - Hachis l. Haché - Hacienda - Hack - Hacka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung i Böhmen och Ungern samt 1558
romersk kejsare. Efter hans död tillföllo
kejsarvärdigheten och större delen af de
österrikiska arfländerna hans äldste son,
Maximilian II (1564–76), medan de yngre sönerna,
Ferdinand (d. 1595) och Karl (d. 1590), erhöllo
blott Tyrolen och Steiermark. Denna delning egde
dock ej länge orubbadt bestånd, ty Ferdinand dog
utan lagliga bröstarfvingar, och den kejserliga
linjen utslocknade med Maximilians söner, kejsar
Rudolf II (1576–1612), kejsar Mattias (1612–19),
Maximilian af Tyrolen (d. 1618) och Albrekt,
ståthållare i Spanska Nederländerna (d. 1621). De
österrikiska arfländerna samt Böhmens och
Ungerns kronor öfvergingo då till Karls son,
Ferdinand II af Steiermark (1619–37). Han
öfverlät Tyrolen till sin broder, Leopold V,
1625, men efter dennes yngste sons död, 1665,
återföll landet till kejsarhuset. Sedermera
har icke någon delning förekommit. Ferdinand II
efterträddes af sin son Ferdinand III (1637–57)
och denne af sin son Leopold I
(1657–1705). Leopolds söner, Josef I (1705–11) och
Karl VI (1711–40), blefvo bägge kejsare. Med
den sistnämnde utslocknade habsburgska huset
på svärdssidan (1740). Hans dotter Maria Teresia
tog de österrikiska länderna, Böhmen och Ungern
i arf. Efter hennes död, 1780, öfvergingo de
till det lothringsk-österrikiska huset, äfven
kalladt det habsburgsk-lothringska. Litt.:
"Monumenta habsburgica" (aktstycken och bref,
5 bd, 1854–58), furst Lichnowsky, "Geschichte
des hauses H." (8 bd, 1836–44), och Weihrich,
"Stammtafel zur geschichte des hauses
H." (1892). V. K-r. (G. W-k.)

Haby. Se Remontdepå.

Habzelia, bot. Se Xylopia.

Hacha, La [la atja], vanl. Riohacha, eg.
Ciudad del Rio de la Hacha, hamnstad
i sydamerikanska republiken Colombia,
depart. Magdalena, vid floden Rio Hachas
utlopp i Karibiska hafvet. Staden idkade
förr ett indräktigt pärlfiske, men sedan
pärlbankarna förstörts, har den förfallit.
(J. F. N.)

Hachberg, tysk släkt. Se Hochberg.

Haché. Se Hachis.

Hachenburg, stad i preussiska
reg.-omr. Wiesbaden, Hessen-Nassau. 1,660
inv. (1900). Tillverkning af metalltråd;
brunkolsgrufvor. – H. var hufvudort i det forna
grefskapet Sayn-H.
(J. F. N.)

Hacheney, by i preussiska reg.-omr. Arnsberg
(Westfalen), förstad till Hörde. 4,076
inv. (1900). Stenkolsgrufvor, kokstillverkning.
(J. F. N.)

Hachette [ajä’tt], Jeanne, fransk folkhjältinna,
f. omkr. 1454, dödsår obekant, hette eg. Jeanne
Laisné
och utmärkte sig 1472 vid försvaret af
Beauvais mot Karl den djärfve af Burgund. Stadens
utkanter voro redan i burgundernas händer,
och försvarsverken befunno sig i uselt skick;
stadsbornas hjältemodiga motstånd mot ett
stormningsförsök, som räckte 11 timmar, och
ankomsten af franska förstärkningar förmådde då
Karl den djärfve att upphäfva belägringen. Vid
stormningens tillbakaslående slog Jeanne med
en yxa (fr. hachette, däraf enligt en uppgift
hennes tillnamn) till marken en burgundisk
soldat, som planterat hertigens standar på
fästningsmuren. Redan Ludvig XI befallde
(1473), att segern skulle årligen firas med
en procession, hvarvid kvinnorna skulle taga
försteg framför männen, och
årsdagen (27 juni) firas ännu i Beauvais, där
ett monument öfver Jeanne H. restes 1851.
V. S-g.

Hachette [ajä’tt], Louis Christophe
François
, fransk bokförläggare, f. 1800 i Rethel
(dep. Ardennes), d. 1864 i Paris, studerade först
juridik, men grundade 1826 en bokförlagsaffär,
hufvudsakligen tillhandahållande läroböcker
och populärvetenskapliga arbeten. Sedermera
började han förlägga äfven naturvetenskapliga,
historiska och skönlitterära arbeten samt
åtskilliga speciallexika. Bland hans förnämsta
förlagsartiklar märkas "Bibliothèque variée",
"Bibliothèque des meilleurs romans étrangers",
"Bibliothèque populaire", "Bibliothèque rose
illustrée", "Bibliothèque des merveilles",
"Chefs-d’œuvre de littérature ancienne",
"Chefs-d’œuvre des littératures modernes
étrangères’", "Collections des guides et
itinéraires" samt den illustrerade tidskriften
"Le tour du monde". H. uppträdde äfven som
författare samt verkade med framgång för
häfdandet af den litterära och artistiska
eganderätten. Förlaget ("Librairie Hachette
et C:ie") är ännu ett af de största
i Frankrike samt har utgifvit en mängd
framstående vetenskapliga och litterära verk.
E. A-t.

Hachettes försök [-jä’tts], fys., uppkalladt
efter Jean Nicolas Pierre Hachette (f. 1769,
d. 1834), professor i geometri i Paris. Se
Cléments försök.

Hachi-Ishi [hatji-iʃi], stad i Japan. Se
Nikko.

Hachioji [hatjiådji], stad i Japan, på ön
Honshiu, 37 km. v. om Tokyo. Omkr. 25,000
inv. Sidenindustri.

Hachis [aʃī] l. Haché [aʃē], fr. (af hacher,
sönderhacka), kokk., hackmat, hackadt kött med
kryddad sås till.

Hacienda [athie’nda], sp. Se Fazenda.

Hack [hä’k], eng., en högt förädlad ridhäst, som
är afsedd hufvudsafiigast för promenadridt. B. C-m.

illustration placeholder
Hästhacka.

Hacka, landtbr. och trädg., redskap för jordens
luckring. Vid odling och vid upptagning af torf
lossas torfven ytligt genom flåhacka, ett
handredskap med bredt blad, eller djupare med
djuphacka (se d. o.). Vid rotfrukters och andra
radsådda växters gallring och vid luckringen
af jorden mellan deras rader användas smärre
handhackor
eller hästhackor (se fig.), de senare
ett körredskap, försedt med olikformade billar
och knifvar. De förra, som äfven användas i
mindre trädgårdar, begagnas i synnerhet för att
bearbeta jorden kring växter med kortare afstånd
mellan raderna, de senare för gröfre köksväxter
samt i trädskolor. Mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free