Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafreål - Hafreäxing - Hafrida - Hafrsfjörðr - Hafsabborre - Hafsalperna - Hafsbad - Hafsbiologi - Hafsbraxen - Hafsbäcken - Hafsdjur - Hafsdjävlar - Hafsdraken - Hafsfauna - Hafsfiskar - Hafsfjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trådar. Plantorna utmattas genom maskarnas
sugning å rötterna. Som verksammaste medel mot
detta skadedjur rekommenderas att så ordna
växtföljden, att rotfrukter och baljväxter,
hvilka ej angripas, få omväxla med säd och
gräs. Hafreålen är hos oss känd hufvudsakligen
från Skåne, men torde vara utbredd i flera af
våra sydligare landskap. G. G.
Hafreäxing, bot., namn på grässläktet Trisetum.
Hafrida, socken. Se Hagrida.
Hafrsfjörðr. Se Hafsfjord.
Hafsabborre, Labrax lupus G. Cuv., zool., tillhör
abborrfamiljen och räknades förr till samma släkte
som vanliga abborren, från hvilken den emellertid
skiljer sig, förutom genom betydligare storlek -
den når ända till 1 m. längd -, därigenom, att
den har två taggar i bakre delen af gällocket,
hvilket är täckt af fjäll, samt blott nio strålar
i främre ryggfenan. Ryggen är stålgrå, sidorna
silfverfärgade och buken rent hvit. Fisken är
allmän i Medelhafvet och förekommer ej sällsynt
längs Europas västkust ända upp till England. I
Skandinavien är den sällsynt, men har fångats
vid norska kusten ända upp till Tromsö. Vid
Sveriges kuster ha blott några få exemplar
erhållits i Bohuslän samt ett i Öresund. Af
de gamle var denna fisk högt skattad såsom
läckerhet. Aristoteles skildrar hafsabborren
som den mest listiga bland alla fiskar. Numera
är den ej så högt värderad. Den förekommer
endast i salt vatten, men i Nord-Amerikas
sötvatten finnas närstående arter af släktet.
R. L.*
Hafsalperna. Se Alperna, sp. 697.
Hafsbad. baln. Vistelsen vid hafvet och
begagnandet af kalla hafsbad under inflytande af
hafsklimatet kallas hafskur, på konstspråket
thalassoterapi. Det är ej uteslutande de
kalla hafsbaden, utan fastmera inflytandet
af hafsklimatet, som är karakteristiskt
för denna kurmetod, som utan öfverdrift kan
sägas vara den mest anlitade af alla brukade
badmetoder. S. k. hafskurorter finnas i nästan
oräknelig mängd. Att verkningarna af dessa
kunna te sig olika, beror till stor del på de
olika hafsklimatens inflytande. Det var först de
engelske läkarna, som, i slutet af 1700-talet,
insågo nyttan af hafsbad och började anlägga
badanstalter på kusten. Bland dessa må nämnas
Brighton, Morgate, Hastings. Exemplet följdes
på kontinenten, där badanstalter inrättades i
Frankrike (t. ex. Havre, Dieppe, Trouville,
Biarritz), i Belgien (t. ex. Ostende och
Blankenbergh), i Holland (t. ex. Scheveningen)
och i Tyskland (t. ex. Doberan, Norderney,
Travemünde, Kuxhaven, Helgoland). I Sverige
finnas hafsbad såväl på västkusten (de äldsta vid
Gustafsberg, 1813, Strömstad, s. å., Varberg och
Marstrand, 1822) som på östkusten; på grund af
de klimatiska förhållandena ställa de sig till
sina verkningar rätt olika.
Ett kustklimats viktigaste egenskaper äro
högre lufttryck, större luftfuktighet och
starkare luftströmningar. Hafvet uppvärmes
långsammare än jordmassan, men behåller
längre sin värme, hvilket förklarar de för
hafskusten karakteristiska vindförhållandena,
med riktning mot land om dagen och från land
om natten. Hafvets förmåga att absorbera och
behålla sin värme verkar som en värmeregulator,
hvarigenom temperaturöfvergångarna mellan dag
och natt ställa sig mindre skarpa. Afdunstningen
från den stora vattenytan binder värmen, så att
luften vid hafvet som regel är kyligare
än inuti landet. En viktig roll spelar
vegetationen. Klipporna, som finnas vid en
del svenska hafskurorter, äro att betrakta som
stora värmemagasin och åstadkomma där jämnare
temperatur och mindre skillnad emellan dag-
och natt-temperaturen. En skogbevuxen strand
åstadkommer en starkare afkylning mot nätterna
o. s. v. Utom själfva hafsklimatet verkar
äfven en del andra faktorer, såsom hafsvattnets
salthalt och temperatur, hvilka växla i olika
haf (se d. o., sp. 985-987), samt rörelse
("vågslag’’). Då den svenska kusten ej företer
ebb- och flodfenomen i någon nämnvärd grad,
finnes ej hos oss något egentligt "vågslag",
det tillhör Nordsjökusternas och Atlantens
bad. Där kan ej någon simning förekomma,
utan badet består däruti, att man söker
mottaga de stora och kraftiga, med massor
af sand bemängda vågorna. Dylika bad ha nog
en kraftigt stimulerande verkan på torpida
konstitutioner. Det svenska hafsklimatet har
afgjordt en betydligt mildare inverkan än de
kontinentala hafsbadens och kräfver ingalunda
en så kraftig reaktionsförmåga som dessa,
hvarför hos oss äfven svagare och klenare
personer kunna ha nytta af hafskuren, om den
försiktigt begagnas. Under alla förhållanden
får ej det kalla hafsbadet anses likartadt
med vanliga sjö- och flodbad. Vid alla våra
kurorter finnas utmärkta varmbadanstalter, där
en del förberedande badformer kunna begagnas,
hvarigenom de kalla hafsbaden lättare komma
till bruk. Af sömnens beskaffenhet kan man
sluta till, om de kalla hafsbaden göra nytta,
ty blir denna orolig och störd, är det en vink
att framgå med stor försiktighet. Läkarråd
äro obetingadt nödvändiga för den, som första
gången som kurgäst besöker ett hafsbad, ty på
hvarje ort finnes en del lokala omständigheter,
som måste beaktas, om kuren skall kunna medföra
ett godt resultat. Ln.
Hafsbiologi (jfr Biologi), läran om organismerna
i hafvet. Se Haf och därifrån gjorda
hänvisningar.
Hafsbraxen, Brama raji Schr., zool., en
egentligen Atlanten och Medelhafvet tillhörig
fiskart, som några gånger anträffats
vid Skandinaviens kuster ända ned till
Öresund. Äfven vid engelska kusten skall den
vara sällsynt. Släktet tillhör de makrillartade
bland de taggfeniga fiskarna. Kroppen är
hög och hoptryckt. Rygg- och analfenorna äro
långsträckta och till större delen täckta af
fjäll, stjärtfenan djupt klufven, med skärformiga
flikar, färgen ofvan brungrå, sidorna silfvergrå
och buken hvit. Köttet skall vara välsmakande,
men fisken är ingenstädes föremål för något mera
inbringande fiske. Längden går till omkr. 60 cm.
R. L.*
Hafsbäcken. Se Bäcken 4.
Hafsdjur. Se Djurgeografi, sp. 570,
och Haf, sp. 990-991.
Hafsdjäflar, zool. Se Djäfvulsrockor.
Hafsdraken, zool. Se Drakfiskar 1.
Hafsfauna. Se Djurgeografi, sp. 570 -571,
och Haf, sp. 990-991.
Hafsfiskar, zool. Se Fiskar, sp. 416.
Hafsfjord (fno. Hafrsfjörðr), en 9 km. lång
fjord i Stavanger amt, Norge, hvilken i sydöstlig
riktning skär in på nordvästsidan af Jæderen. Vid
fjordens innersta vik ligger det från gamla tider
namnkunniga Sole, som i början af medeltiden
var den mäktiga Sole-ättens säte. I H. utkämpades
(omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
