Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1003-1004 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsspindlar - Hafsströmmar - Hafssulesläktet - Hafssulor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en grupp af leddjur med mycket omtvistad
systematisk ställning, af somliga räknad till
kräftdjurens klass, af andra hänförd till
spindeldjuren samt af ännu andra ansedd för en
klass för sig, utan närmare frändskap med nu
lefvande diur. Kroppen utgöres af en 4-ledad
framkropp, uppbärande de munnen omgifvande
extremitetparen och de 4 paren gångben, samt
en liten oledad, rudimentär, vanligen snedt
uppåtriktad bakkropp. Framkroppens första led,
själf sammansatt af flera sammanvuxna leder, bär
framtill på öfre sidan ett kort, framåtriktadt
extremitetpar (I), mandibler, hvars yttre, till
munöppningen nedböjda leder bilda en tång, men
som hos åtskilliga arter kan vara rudimentär
eller saknas. Därbakom befinner sig på öfre
sidan en konisk upphöjning, ögonkonen, som bär 4
punktögon. På undre sidan af samma led ser man
en mot spetsen afsmalnande snabel (proboscis),
som i spetsen bär munöppningen och inuti är
försedd med en af tätt stående borst bildad
silapparat. På sidorna om snabelns bas utgår
ett andra extremitetpar (II), som har likhet med
andra leddjurs palper och brukar betecknas med
detta namn samt kan, i likhet med det första,
fullständigt saknas hos vissa hafsspindlar
i det fullt utvecklade stadiet, såsom hos
släktet Pycnogonum. Slutligen bär samma led på
sin undre sida ett tredje extremitetpar (III),
kalladt äggbärarna, enär hannarna använda det
till att uppbära äggen, hvilka i klumpar fästas
därpå. Hos honorna af några arter saknas detta
extremitetpar alldeles, såsom hos Pycnogonum
och Phoxichilidium.


Nymphon gracile.

Hos släktet Nymphon
(se fig.) och en del andra släkten
äro äggbärarna mycket långa och på de
yttersta lederna beväpnade med en kamlik
rad af tornar. Dessa leder användas som ett
putsningsredskap, med hvilket de hafsspindlar,
som äro utrustade med synnerligen långa och
spensliga gångben, befria dessa från inkvartering
af hafstulpaner, långhalsar, rörmaskar och
dylika hafsdjur, som pläga sätta sig fast
på andra djur och som för så spensligt byggda
djur som Nymphon skulle bli en besvärlig last
att bära. Till formen äro framkroppslederna än
cylindriska, såsom hos Nymphon, än mera plattade,
såsom hos Pycnogonum och Ammothea. Hvarje led
är på hvardera sidan försedd med ett sidoriktadt
utskott, som utgör fästet för de 4 paren gångben
(IV-VII). Dessa bestå af många leder, af hvilka
den yttersta är försedd med en klo. Hos en del
släkten, såsom hos Pycnogonum, äro
gångbenen grofva och starka, hos andra
åter, såsom hos Nymphon och Colossendeis,
vidunderligt långa i jämförelse med kroppens
ringa storlek. Denna kroppens obetydliga rymd
framkallar det säregna förhållandet, att en
del af de inre organen, såsom tarmkanalen
och generationskörtlarna, ej får utrymme
däri, utan äfven måste taga extremiteterna i
anspråk. Sålunda tränga smala utbuktningar
från tarmen såsom blindsäckar in i det
första, tångbärande extremitetparet samt i
gångbenen ända till deras näst yttersta led. -
Andedräktsorgan saknas. Blodkärlsystemet
utgöres af ett pulserande ryggkärl, som genom
sidoöppningar upptager blodet för att vid
främre ändan drifva ut det i mellanrummen
mellan kroppens organ. Nervsystemet utgöres
af en svalgring, bildad af ett öfre och ett
undre svalgganglion samt en i samband med det
senare stående kedja af ganglier (nervknutar)
längs buksidan. Hafsspindlarna äro skildkönade
djur. Honan lägger ägg, som i klumpar fästas
kring hannens äggbärare. Där bäras de, till dess
ungarna blifvit utkläckta, och i många fall
kvarstanna dessa på hannens kropp, medan de
undergå sina förvandlingar och till dess de nått
en ansenlig storlek. De nykläckta ungarna erinra
i sitt utseende mycket om kvalster, hvarför
en del forskare ansett hafsspindlarna vara
besläktade med denna grupp af spindeldjuren. De
ha en rund, oledad kropp, en trubbigt konisk
snabel samt 3 par extremiteter, hvilka motsvara
och utbildas till den fullbildade hafsspindelns
extremitetpar I-III, de s. k. mandiblerna,
palperna och äggbärarna. I 1:sta extremitetparet,
som redan nu bär en tång, befinner sig en körtel,
från hvilken en tråd utspinnes, medelst hvilken
larven hos en del släkten, såsom Nymphon, fäster
sig vid hannens äggbärare. Larverna af släktet
Phoxichilidium invandra i hydroidpolyper af
släktet Hydractinia, i hvilkas gastrovascularrum
de genomgå sin utveckling. Andra hafsspindlars
larver anträffas i ascidier. Flertalet
hafsspindlar lefver på djupt vatten; några
släkten, såsom Phoxichilidium, Pycnogonum och
Pallene, vistas äfven bland alger och under
stenar i närheten af stränderna. Talrika
släkten äro kända från alla haf (dock ej
Östersjön). Vid Sveriges västkust ha 7 arter
anträffats, tillhörande släktena Nymphon,
Phoxichilidium, Pallene och Pycnogonum.
G. A-z.

Hafsströmmar. Se Haf, sp. 989-990.

Hafssulesläktet, zool. Se Hafssulor.

Hafssulor, Dysporidæ, zool., äro en till
ordningen Ciconiiformes, underordn. årfotade
fåglar, Steganopodes, hörande familj, hvilken
igenkännes på sin raka näbb, som vid roten är
mycket tjock, utåt afsmalnande, med skarpa,
sågtandade käkkanter, samt i spetsen föga
böjd och utan hake. Benen äro korta och
belägna något bakåt samt vingarna och stjärten
spetsiga. Hafssulorna äro stora fåglar, hvilka
ständigt vistas på hafvet, ofta långt från
kusterna, som de besöka endast för att häcka,
hvilket sker kolonivis på branta klippor. De
lägga blott ett enda ägg och bära föda till
ungen, som stannar i boet, tills den blir
fullvuxen. De flyga utmärkt väl och uthålligt,
men gå dåligt; däremot simma de rätt bra,
störtdyka förträffligt samt hvila sig och sofva
på vattnet. De äro ytterst dumma och alls icke
rädda. - Hit hör hafssulesläktet, Dysporus, med
arten hafssulan (sillebasen l. berghammaren),
D. bassanus (se fig.), hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>