Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1019-1020 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hagberg, Jakob Teodor - Hagberg, Karl August - Hagborg, Vilhelm Nikolaus August - Hagby - Hagbyberga - Hagdahl, Charles Emil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

student i Uppsala 1842, filos. kandidat 1847
och filos. magister 1848. 1851 kallades han till
docent i fransk litteratur, utnämndes 1860 till
adjunkt i franska och italienska språken samt
1868 till professor i nyeuropeisk lingvistik och
modern litteratur vid Uppsala universitet. Han
tog 1890 afsked från professuren. Utom akademiska
disputationer och afhandlingar i språkkunskap,
estetik (Hvarför är vår tid icke poetisk?,
1852, Det historiska skådespelet, 1866,
m. fl.) och litteraturhistoria samt några
smärre öfversättningar och kritiker, utgaf
H. Italiensk språklära (1863, ny uppl. 1882),
"Trenne dramer af don Pedro Calderon de la Barca
i svensk öfversättning" (1870), Den provençalska
vitterhetens återuppståndelse i 19:de århundradet
(1873) och "Petrarca, sonnetter till Laura i
svensk öfversättning" (1874) samt, under den
gemensamma titeln Literaturhistoriska gengångare,
tre litterära studier: I. Rolandssagan till sin
historiska kärna och poetiska omklädnad (1884),
II. Cervantes’ Don Quijote (1885) och
III. Calderon, Lifvet är en dröm (1886). Han
uppträdde äfven som dramatisk författare med de
historiska skådespelen Karl den tolfte (1864) och
Karl den elfte (1866; uppf. å k. scenen i
Stockholm 1865). H. erhöll 1875 Sv. akad:s k. pris.

4. Karl August H., den föregåendes son,
poetisk öfversättare, f. 3 okt. 1865 i Uppsala,
student där 1884, vistades 1888-90 i utlandet,
bl. a. i Spanien och Frankrike, inträdde 1891
i pressen och är sedan sept. 1892 anställd
i "Aftonbladets" redaktion samt sedan 1908
medlem af Svenska akad:s Nobelinstitut
(för italiensk litteratur). H. har gjort sig
känd som framstående poetisk öfversättare
och har utgifvit "Främmande dikter tolkade
på svenska" (1900), Echegarays "Den store
Galeotto" (1902), för hvilken tolkning han
1903 erhöll af Vet. akad. Letterstedtska
öfversättningspriset, Racines "Fedra" (1906),
Lope de Vegas "Järnvattnet i Madrid" (i samband
med en skildring af Lope de Vegas lif och
diktning, 1907) samt fullbordat sin fars öfv. af
Calderóns "Den ståndaktige prinsen" (utg. 1904).
1 (E. M. R.) 2. Th. W. (K. W-g.) 3. (E. S-f.) 4.K. W-g.

Hagborg, Vilhelm Nikolaus August,
målare, f. 26 maj 1852 i Göteborg, studerade vid
konstakademien i Stockholm 1872-74 och begaf
sig 1875 till Paris, där han fortfarande är
bosatt. I Stockholm hade han utställt några små
genretaflor: Köksinteriör, Snyltgäster m. fl. I
Paris försökte han sig inom olika områden - äfven
på religiöst måleri (Kristus och synderskan) -,
målade ock flera kostymgenrer från direktoriet,
men gjorde sig bäst känd genom moderna
figurtaflor, såsom Gavroche (1876; inköpt af
konung Oskar), Väntan (1877; en fiskarhustru
med sitt barn vid stranden) samt några bilder af
unga arbetande kvinnor. Efter en längre vistelse
vid Normandies kust framträdde han på 1879 års
salong med Lågvatten i La Manche. Taflan -
en framställning af ostronfiskare vid Engelska
kanalen -, hvars fagra, ljusa luft och
smidiga, säkra, väl grupperade figurer samt
djupa perspektiv gjorde det bästa intryck,
skaffade sin upphofsman medalj och inköptes
för Luxembourgmuseet. 1881 följde Invigningen
af en fiskarbåt, Porträtt af konstnärens moder
samt Normandisk mjölkflicka (6 studier till
den förstnämnda finnas i Göteborgs museum),
vidare Potatisplockare (från Ile de France,
1882), Kyrkogården i Tourville (1883, Göteborgs
museum), Normandiska fiskare (1884), Morgon i
Cayeux (1886, Nationalmuseum), Träta (franskt
bymotiv), Begrafning (utst. 1894), En hafsbjörn
och många andra typer och motiv från Normandie
och Bretagne. Från H:s upprepade besök i
hemlandet stammar en del motiv från Skåne (bland
dem Brådska, fiskare sätta räddningsbåten i sjön,
1884), från Stockholms skärgård (Tvätterskor,
motiv från Dalarö, 1889), Gottland och Dalarna
(Interiör 1900, Luxembourgmuseet), Zorn i sin
ateljé i Mora (1901, Göteborgs museum). H:s
målningar äro utförda med elegant och säker
teckning och smakfullt, ibland väl förfinadt
behandlingssätt, alltid med skicklighet
och omsorg. Sin motivkrets fann han länge i
Nord-Frankrikes kustland, han målade stranden,
hafvet, himlen, fiskarbåtar och som staffage
fiskare och fiskarflickor af en vacker ras
med osökt plastik i hållning och åtbörder.
(G-g N.)

Hagby. 1. Socken i Kalmar län, Södra Möre
härad. 2,404 har. 939 inv. (1907). Annex till
Arby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt. -
2. Socken i Uppsala län, Hagunda härad. 2,404
har. 375 inv. (1907). H. bildar med Ramsta ett
prebendepastorat (till Uppsala universitet)
i Uppsala stift, Hagunda kontrakt.

Hagbyberga, gods i Björkviks socken, Jönåkers
härad, Södermanlands län, vid Yngarns
södra strand. 8 1/4 mtl, tax. till 197,000
kr. (1907). Två mtl krono Hagby och l mtl krono
Berga köptes till frälse 1628 af ståthållaren
på Stockholms slott L. B. Skytte. Hans
dotter Elin och hennes man, stadsöfversten
i Stockholm H. Oliveblad, byggde H. till
sätesgård. 1694 gick egendomen genom försäljning
ur Skyttesläktens ego till bruksegaren
G. T. Berchner. I hans afkomlingars ego förblef
gården sedan länge. Majoren friherre B. Ribbing
(d. 1811) lät uppföra den nuv. manbyggnaden,
ordnade godset och skapade det hufvudsakligen
sådant, som det nu är. H. eges nu (1908) af
J. M. Juhlin. B. S.*

Hagdahl, Charles Emil, läkare, författare,
f. 6 febr. 1809 i Linköping, d. 29
nov. 1897 i Stockholm, blef 1829 student i
Uppsala och 1841 med. doktor där. 1839 hade
H. blifvit fattigläkare i Stockholm, blef 1845
sekreterare för inrikes brefväxlingen i Svenska
trädgårdsföreningen och var 1847 intendent vid
Djurgårdsbrunns kuranstalt. Efter ett år 1841
mottaget uppdrag att samla underrättelser om
fångvården i främmande länder utgaf H. Rapport

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>