Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1121-1122 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallé, sir Charles - Halleberg - Halleby-å - Hallbeck, Henry Wager - Halleffekt, Halls fenomen - Hallein - Halleluja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1122
Gentlemen’s concerts" i Manchester, hvilken
orkester han reformerade till en af de bästa i
världen. Från 1857 dirigerade han där årligen
20 orkester- och körkonserter. Oaktadt sin
verksamhet i Manchester hörde han äfven
till Londons bästa musikaliska krafter och
gaf där från 1861 årligen "piano-recitals"
samt medverkade i de populära konserterna
för kammarmusik. Han var äfven kompositör
och utgifvare af klassiska mästares
arbeten. H. blef hedersdoktor i Edinburgh
1880, adlades 1888 och gifte sig s. å. med
den berömda violinisten Vilhelmina
Neruda. Hans själfbiografi och bref utgåfvos 1896. .
A. L.»

Halleberg, kronopark. Se Halle- och Hunneberg.

Halleby-å, Själlands näst största vattendrag,
omkr. 62 km. lång, vid sin källa (7,5 km. n. om
Ringsted) kallad Aamoseån, flyter genom
Aamosen (Åmossen) och Tissjön samt faller ut
i Stora Belt, omkr. 15 km. s. om Kalundborg.
E. Ebg.


Halleck [hä’lek], Henry Wager, nordamerikansk
general, f. 16 jan. 1815 i Westernville, New
York, d. 9 jan. 1872 i Louisville, Kentucky,
blef 1839 sekundlöjtnant i ingenjörkåren,
deltog 1846 med utmärkelse i mexikanska kriget,
erhöll kaptens fullmakt 1847, deltog som
statssekreterare i utarbetandet af Kaliforniens
författning (1850), blef ingenjörkapten 1853, men
lämnade krigstjänsten 1854 och egnade sig i San
Francisco åt advokat- och affärsverksamhet. Vid
inbördeskrigets utbrott 1861 utnämndes han
till generalmajor i unionsarmén och erhöll
s. å. befälet i Missouri m. fl. stater och i
mars 1862 kommandot öfver alla stridskrafter
i västern. De konfedererade drefvos tillbaka;
i maj tvang dem H. att utrymma det starkt
befästa Corinth. I juli s. å. utnämndes
han därpå till öfverbefälhafvare öfver alla
unionens härar. Emellertid förebrådde man
honom att icke visa tillräcklig kraft, att
splittra stridskrafterna och opåkalladt ingripa
i generalernas åtgärder, och i mars 1864 måste
H. lämna sitt befäl till Grant, hvarpå han i
stället blef chef för generalstaben i Washington
(till april 1865). Sedermera erhöll han befäl
öfver olika divisioner af armén. - H. utgaf
bl. a. Elements of military art and science
(1846; 2:a uppl. 1861, med Critical notes on the
mexican and crimean wars) och International law
(1861). G. W-k.

Halleffekt [hål-], Halls fenomen, fys.,
afböjning af elektriska strömmar inuti en
ledare genom inverkan af ett magnetiskt fält,
upptäckt 1879 af fysikern E. H. Hall. Rektangeln
ABCD betecknar en tunn silfverplatta, som
genomlöpes af en elektrisk ström i de stora
pilarnas riktning. Två punkter E och F, hvilkas
föreningslinje är vinkelrät mot strömriktningen,
ha härvid samma potential. Men anbringas plattan
i ett kraftigt magnetfält, hvars kraftlinjer
tänkas gå lodrätt nedåt genom figurens plan,
stores strömfördelningen i plattan, och punkten
F blir positiv i förhållande till E: i plattan
kan sägas verka en elektromotorisk kraft
(se Galvanisk elektricitet, sp. 657) i de små
pilarnas riktning, som således är vinkelrät
både mot de magnetiska kraffclinjerna och mot
den elektriska strömmens

riktning. Förenas E och F genom ledningstrådar
med en känslig galvanometer G, så visar
denna genom sitt utslag, att den genomlöpes
af en elektrisk ström, såsom antydt på
fig. Denna sekundära elektromotoriska kraft är
proportionell mot strömtätheten och inom vissa
gränser mot den magnetiska fältstyrkan, men är
till såväl storlek som riktning olika för olika
ämnen. Följande tabell (efter v. Ettingshausen)
anger den relativa styrkan af Halleffekten hos
några olika metaller:

Guld......... - 0,00071 Zink .........+ 0,0004
Silfver ...... - 0,00083 Järn..........+ 0,0113
Nickel....... - 0,0242 Antimon.....+ 0,192
Vismut...... -10,1 Tellur....... +530

Tecknen - och + afgöra Halleffektens riktning,
+ betyder således, att den sekundära strömmen i
dessa ämnen skulle gå från F till E. Halleffekten
har man sökt förklara bl. a. enligt den
teori för elektriska strömmar, som antager
dessa bestå i förflyttning inuti metallen
af elektroner, utan att dock alla observerade
enskildheter ännu fått någon teoretisk belysning.
G. N.

Hallein [halla’jn], stad i österrikiska
hertigdömet Salzburg, vid Salzach, nära
bajerska gränsen. 4,700 inv. (1900). Stor salin,
till hvilken saltet ledes från det närbelägna
Dürnberg (saltproduktionen steg 1902 till 22,2
mill. kg.). Soolbad. (J. F. N.)

Halleluja (af hebr. hallelu, lofprisen! och
jah, förkortad form af Jahve l. Jehova; jfr
Ps. 135: 3 och 147: 1), "lofsjungen Herren!",
en hebreisk formel, som i bibelöversättningarna
bibehållits i sitt ursprungliga skick. Den
förekommer i Psaltaren på de ställen, där Jehovas
storhet och härlighet prisas eller där folket
erinras om hans välgärningar. Uttalandet eller
sjungandet af hallelu-jah tillhörde prästerna
och leviterna (2 Krön. 29: 30; Neh. 12: 24),
men äfven menigheten fick (enl. Ps. 106: 48)
deltaga däri. Psalmerna 113-118, som hos judarna
sjöngos vid de 3 stora vallfartsfesterna,
tempelinvigningsfesten och nymånadsfesten,
äfvensom i hemmen under passafesten, kallades
hallel (eller "det egyptiska hallel"). Samma
namn gåfvo judarna ock senare Ps. 146-150, som
användes vid morgonbönerna. Namnet "det stora
hallel" betecknade däremot Ps. 120-136 eller ock
Ps. 136 ensamt. Halleluja upptogs sedan i den
kristna kyrkan (jfr redan Uppb. 19: 1-8); det
användes mera rikligt först i den österländska,
sedan, att börja med mera sparsamt, äfven i den
västerländska kyrkan, fr. o. m. Luther också i
den lutherska liturgien. Se bl. a. Thalhofer,
"Handbuch der katholischen liturgik",
och Rietschel, "Lehrbuch der liturgik".
A. L.* (E. S-e.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>