Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halsfistel - Halsfluss - Halsgrop - Halshorn - Halshuggning - Halsinflammation - Halsjärn - Halskammen - Halske, Johann Georg - Halskedja - Halsklenod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen kommer den till del. Då fistlar en gång
väl kommit till stånd, är det ganska farligt att
lita för mycket på tidens och naturens läkande
förmåga. Ett sjukligt lif och en förtidig
död kunna blifva följden af en ringaktning af
"skroflerna" och fistelgångarna. Kirurgens knif
är det bästa botemedlet. I en del fall förekomma
medfödda fistelgångar. Deras yttre öppning är
vanligen belägen i närheten af struphufvudet,
antingen i medellinjen och då vanligen högre
upp, eller vid sidan och då närmare halsgropen,
deras inre öppning är vanligast ytterligt svår,
ofta omöjlig att finna, i det att den befinner
sig antingen i midten af tungroten eller i
svalgets öfre sidopartier. De äro kvarlefvor
från den period af fosterlifvet, då halsens
särskilda delar ej slutit sig tillsammans; de
äro mycket trånga, göra visserligen ej synnerlig
skada, men äro mången gång ytterst svårbotliga.
Rsr. (J. Å.)
Halsfluss, med., gemensamt namn för
inflammationsprocesser å tonsillerna samt
gombågarna, d. v. s. å de mjukdelar, som begränsa
ingången till svalget. En halsinflammation kan
ock vara lokaliserad endast till den bakre
svalgväggen och svalgets bakre sidodelar,
men kallas då svalgkatarr. Halsfluss, som
är en mycket vanlig åkomma och ofta visar
benägenhet att återkomma hos samma individ,
är alltid framkallad af bakteriesmitta,
vanligast af varbakterier, men stundom af
andra, mera specifika, t. ex. difteribacillen
(se Difteri), och kan yttra sig på något olika
sätt. Vid den enkla halsflussen är antingen den
ena eller bägge tonsillerna lifligt rodnade,
ofta svällda och inflammerade (lat.
tonsillitis), och rodnaden sträcker sig då öfver
på angränsande delar af svalgets gombågar och
mjuka gommen. De rodnade partierna afsöndra
ofta och kunna därför vara betäckta af ett
gråaktigt slem, hvilket dock till skillnad
från difteriens gråhvita beläggningar lätt
aflägsnas medelst gurgling. Vid en annan form af
halsfluss, den s. k. follikulära l. lakunära,
bilda sig varproppar i tonsillernas håligheter
(folliklar). De svällda tonsillerna visa då på
sin yta gula fläckar, som kunna sammanflyta
till en med difteri lätt förväxlad gulhvit
beläggning. Bland öfriga slag af halsfluss
märkes den variga tonsilliten, vid hvilken en
böld utvecklar sig mellan tonsillen och främre
gombågen. Vid denna synnerligen smärtsamma, men
vanligen lyckligtvis ensidiga form af halsfluss
kan svalgingången nästan svullna igen. Halsfluss
åtföljes i regel af stora subjektiva obehag,
speciellt smärtor och svårighet vid sväljning
(häraf den af Celsus införda latinska benämningen
angina, se d. o., d. v. s. förträngning),
allmänt illamående, hufvudvärk och feber och är
på grund af en del icke ovanliga följdsjukdomar,
såsom reumatism, njurinflammation, allmän
varfeber (s. k. blodförgiftning), ingalunda
alltid en oskyldig åkomma. Vid högre feber
bör den sjuke alltid intaga sängen, laxera
och föra s. k. lätt diet (mjölkmat etc.) med
undvikande af kött, kryddad mat o. d. Svalget
renas genom gurgling eller spolning med
antiseptiska lösningar. Halsböld öppnas enligt
kirurgiska regler. - Utom i nu skildrade,
mera själfständiga former förekommer halsfluss
symtomatiskt vid en del infektionssjukdomar,
såsom scharlakansfeber, mässling, syfilis m. fl.
I. H.
Halsgrop (lat. fossa jugularis), anat., den
större eller mindre hudinsänkning, som finnes
å nedre
delen af halsens medellinje ofvan
bröstbenets öfre kant, mellan ett par vid
detta sig fästande muskler. .
G. v. D.*
Halshorn, sjöv. Se Hals 3.
Halshuggning sker sålunda, att hufvudet på ett
eller annat sätt afskiljes från kroppen. Till
följd af den efter hugget inträdande blodtomheten
’i hjärnan försvinner medvetandet ögonblickligt,
och delinkventen känner således ingen smärta
eller plåga, sedan hugget fallit. - Halshuggning
är det sätt, hvarpå dödsstraffet f. n. fullbordas
i många länder. I en del stater förekommer
emellertid afrättning medelst elektricitet, och
vid förbrytelser enligt krigslagarna förekommer
äfven skjutning. Förr skedde halshuggning än
medelst svärd, än medelst handbila. Halshuggning
medelst svärd ansågs mindre vanhederlig. Numera
användes antingen handbila eller fallbila
(giljotin). Det förra verkställighetsättet
var intill senaste tid det brukliga i alla de
nordiska länderna. Numera är i Sverige sedan 1906
föreskrifvet, att fallbila skall användas. Jfr
Dödsstraff, Fallbila och Hängning.
J. H-r. (N. S-g.)
Halsinflammation. 1. Med. Se Halsfluss. -
2. Husdjurssk., en hos alla husdjur,
men allmännast hos hästar och svinkreatur
förekommande sjukdom, som har sitt säte i
luftrörshufvudets eller i svalgets slemhinna
eller i båda samtidigt. Den består uti ett ökadt
blodtillopp till nämnda slemhinnor och åtföljes
antingen af riklig, varblandad slemafsöndring
eller i utsvettning af fibrin uti eller på sagda
slemhinnor, hvarigenom andedräkt och sväljning
försvåras, hosta uppkommer och djuren ofta visa
tecken af smärta vid tryck på svalget eller
luftrörshufvudet samt föra hufvudet stelt och
utsträckt. Hos hästen rinna därjämte den
sväljda födan och drycken åter ut genom näsborrarna,
såvidt sjukdomen har sitt säte i svalget. Genom
betydande ansvällning af luftrörshufvudets
slemhinna kan kväfning uppstå, eller kunna, på
grund af svårighet vid sväljningen, foderdelar
intränga i lungorna och där framkalla lungbrand
samt djurets död. Till hämmande af sjukdomen
kan man i lindriga fall, eller till dess
veterinär hinner anlitas, binda ylle omkring
luftrörshufvudet och svalget, låta djuret några
gånger dagligen inandas vattenångor samt till
föda gifva gräs, krossade rotfrukter eller söt
mjölk. Vatten bör ständigt finnas hos djuren,
och för hästar måste ämbaret eller kärlet,
hvari detta förvaras, bindas så högt upp invid
krabban, att hästen ej behöfver sänka hufvudet
djupt ned för att dricka. 2. C. A. L.*
Halsjärn, en med gångjärn försedd järnring,
som fastlästes kring halsen på en vid skampålen
"androm till skräck" stående brottsling, men
som äfven begagnades på krigsfångar för att
hindra rymningsförsök. För försök till tidelag
var straffet arbete i halsjärn ett halft år
eller mera. H. W. W.*
Halskammen. Se Hals 2.
Halske, Johann Georg, tysk ingenjör, f. 1814,
d. 1890, gjorde sig känd företrädesvis genom
sitt samarbete 1847-67 med W. Siemens i dennes
banbrytande verksamhet på det elektrotekniska
området. Jfr Elektroteknisk industri.
Halskedja. Se Halsprydnad.
Halsklenod, her., en medalj eller ett rosformadt
smycke, som hänger i ett band eller kedja
omkring halsen på en heraldisk hjälm. Den
förekommer först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
