Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1187-1188 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halvorsen, Johan - Halys - Halysites, Kedjekorall - Halöre - ham - Ham (Cham) - Hama (Chama) - Hama - Hamada - Hamadan (Hamadhan) - Hamadhan - Hamadhani, Ahmed ibn el-Husein - Hamadryaden l. Perukapan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1899 kapellmästare vid nationalteatern i Kristiania
samt dirigerar symfonikonserterna där. H. dirigerade
1903 och 1904 konserter på K. teatern i Stockholm,
likaså i Berlin och (1908) i Paris (Lamoureux’
orkester). Han har komponerat bl. a. de två färgrika
orkesterverken Vasantasena (svit) och Bojarernas
intåg, musik till flera skådespel, en stråkkvartett,
en violinkonsert, 2 violinsviter samt sånger,
kantater m. m.
E. F-t.

Halys (grek. Ἅλυς), forngrekernas benämning på
floden Kizil Irmak (se d. o.), Mindre Asiens största
flod, fordom det lydiska rikets östra gräns.
A. M. A.


Halysites, sedd ofvanifrån.

Halysites, Kedjekorall, paleont., fossilt
korallsläkte, hvars polyparium består af långa
rörformiga polyperiter, som ej beröra hvarandra på alla
sidor, utan äro ordnade i rader som länkarna i en
kedja. Dessa kedjor ha ett oregelbundet slingrande
förlopp och bilda ett nätverk, som har olika utseende
hos olika arter. Själfva polyperiterna ha starkare
eller svagare radierande lister (septa), och det inre
är afdeladt genom horisontala bottnar (labulæ). Alla
med denna senare karaktär försedda koraller ha
förut sammanförts till en grupp (Zoantharia
tabulata), men i senare tider har det visats, icke minst
genom prof. Lindströms undersökningar, att denna
grupp ej är naturlig, utan att dit räknade släkten
böra fördelas på de familjer, med hvilka de i sin
allmänna organisation öfverensstämma. Halysites
förekommer hufvudsakligen i öfversiluriska systemet,
och ett par arter (H. labyrinthica och H. escharoides)
äro allmänna på Gottland.
B. L-n.*

Halöre kallas i flera sagor en under den tidigare
medeltiden mycket besökt marknadsplats vid Öresund,
hvilket fick sitt namn efter densamma. Man antog
förr, att H. var samma udde, på hvilken Helsingör
sedermera byggdes, men 1856 påvisade P. A.
Munch, att H. marknad snarare hölls vid den
"kjöbmændenes havn" (kaupmannahafn), som senare
blef Köpenhamn. Denna uppfattning har vunnit
allmänt insteg, ehuru O. Nielsen (1871) förlade H.
till Huleröd vid utloppet af Esroms kanal ("Nordisk
universitetstidskrift", bd 2, "Danske samlinger",
bd 6).
E. Ebg.

Ham. 1. [amm]. Stad i franska dep. Somme
(Picardie), i en kärrtrakt vid floden Somme. 3,300
inv. (1901). Slott (grundlagdt före 10:e årh. och
sedermera flera gånger ombyggdt och utvidgadt),
hvilket ofta användts till statsfängelse och bl. a.
hyst Jeanne d’Arc, Ludvig af Bourbon, Karl X:s
sista ministrar, Louis Napoléon (1840-46), Cavaignac,
Changarnier och Lamoricière. - 2. [hä’m].
Städer i England. Se East Ham och West
Ham.
(J. F. N.)

Ham (Cham), Noas yngste son, framställes i
1 Mos. (10: 6-20) och 1 Krön. (1: 4, 8) som
representant för de s. om hebréerna boende
folken liksom Jafet för de nordliga och Sem
för de i midten mellan båda boende (hebréerna
och de med dem besläktade stammarna). Som H:s
söner nämnas Kusch (Etiopien), Mizrajim
(Egypten), Kanaan (Palestinas urinvånare)
och Put ("som nyare forskare anse beteckna
folken på Röda hafvets östra och västra
kuster). Kanaanéernas groft sinnliga tänke- och
åskådningssätt, den dödliga fiendskap, som rådde
mellan dem och Israel samt deras undanträngande
och underkufvande af israeliterna ha fått ett
uttryck i berättelsen om, huru H. "såg sin
faders blygd och berättade det för sina bröder"
(1 Mos. 9: 20-27) samt hur Noa därför förbannade
hans son Kanaan och dömde honom att blifva "en
träl under alla trälar bland hans bröder". I
senare tiders språkbruk inom G. T. har
H. blifvit beteckning för Egypten (jfr Ps. 78:
51; 105: 23, 27; 106: 22). Jfr Hamiter.
(E. S-e.)

Hama (Chama), stad i Syrien, i en
smal dal på ömse sidor om Nahr-el-ʿĀṣi
(Orontes). Omkr. 60,000 inv. Staden är trångt
och oregelbundet byggd på bergssluttningarna,
men har vackra och fruktbara omgifningar,
tack vare den rika bevattningen medelst en
mängd stora vattenuppfordringshjul, som omnämnas
redan af Abu-l-feda. H., som flerstädes nämnes
i G. T. (som beteckning för Kanaans norra
gräns) under benämningen Hamat, räknas där
till kanaanéerna (1 Mos. 10: 18), var sedermera
hufvudstad i ett litet själfständigt rike, som
Jerobeam II i Israel synes ha med framgång
bekrigat (2 Kon. 14: 25–28). Tiglatpileser
III, som 734 f. Kr. reducerade Israels
rike, tog ock 738 en del af H:s område,
och Sargon, som intog Samaria, gjorde
720 slut på dess själfständighet. Efter
den macedoniska eröfringen erhöll staden
namnet Epiphania. Under medeltiden blef den
ånyo hufvudort i en liten stat, bland hvars
furstar märkes historieskrifvaren Abu-l-feda.
(E. S-e.)

Hama, medeltida svensk släkt. Se Folkungaätten,
sp. 792.

Hamada. Se Hammada.

Hamadan (Hamadhan), hufvudstad i
persiska prov. Hamadan vid norra foten af
Elvend, forntidens Orontes. Omkr. 30,000 inv.,
däribland 1,000 judiska familjer. Färgerier och
garfverier samt tillverkning af kopparkärl och
yllemattor. Odling af vindrufvor (till russin)
och opium. Stadens mest intressanta föremål
äro den arabiske filosofen Avicennas graf samt
Esters och Mordokais graf, till hvilken judar
vallfärda. H. motsvarar forntidens Ekbatana.

Hamadhan. Se Hamadan.

Hamadhani, Ahmed ibn el-Husein, vanligen kallad
Bedīʿ ez-zamān ("Tidens under"), arabisk skald,
f. i Hamadhan, företog vidsträckta resor och dog
i Herat 1007 vid ung. 40 års ålder. H. är den
förste mera framstående representanten för den
s. k. makamdiktningen (se Arabiska litteraturen,
sp. 1277), hvilken sedermera på ett mästerligt
sätt behandlades af Hariri. H:s’ makamer äro
utgifna tillika med kommentar af Muhammed ʿAbdo
i Beirut 1889. K. V. Z.

Hamadryaden 1. Perukapan, Cynocephalus hamadryas,
zool. Se Babianer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>