- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1215-1216

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton, Hugo Adolf - Hamilton, Henning Ludvig Hugo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Frithiofs saga" (24 planscher) och "Axel"
(1830; 12 planscher), Teckningar ur Skandinaviens
äldre historia
(1830-31; 28 pl.). 1840 blef han
led. och 1848 hedersled, af Akademien för de
fria konsterna. Inom vår litteraturhistoria
har H. gjort sig ett namn på grund af den
varma vänskap, som förenade honom med skalden
K. A. Nicander, hvilken tillbragte åren 1834-36
som hans gäst på Bo i Närke.

illustration placeholder

10. Henning Ludvig Hugo H., grefve, son till
H. 7, statsman, skriftställare, f. 16 jan. 1814
i Stockholm, d. 15 jan. 1886 i Amélie-les-Bains,
i franska dep. Pyrénées-orientales. Han blef
1828 student i Uppsala, 1829 underlöjtnant vid
Svea artilleriregemente och 1831, efter aflagd
kansliexamen, e. o. kanslist i Handels- och
finansexpeditionen. Han tjänstgjorde emellertid
hufvudsakligen vid regementet, från hvilket han
som löjtnant 1836 tog afsked, med rättighet
att kvarstå som lönlös i regementet. 1837
tjänstgjorde han som lärare i topografi
och fortifikation vid krigsakademien
(nuv. krigsskolan på Karlberg), var 1837-43
lärare i taktik och reglementen vid läroanstalten
för linjeofficerare i Stockholm samt erhöll 1839
transport som löjtnant till Topografiska kåren,
där han 1845 befordrades till kapten. Under
tiden tjänstgjorde han som kammarherre först hos
kronprinsessan Josefina (1841-43), sedermera
hos prinsarna Karl och Gustaf, under hvilkas
vistelse vid Uppsala universitet (1843-46)
han i själfva verket var deras guvernör. 1847
utnämndes H. till major i armén och stabschef vid
Lifgardesbrigaden (hvilken senare befattning han
innehade till 1852) samt förordnades 1848, efter
landtmarskalken grefve G. A. Sparres utnämning
till justitiestatsminister, till landtmarskalk
för den återstående delen af riksdagen. Han
hade dessförinnan deltagit i det politiska
lifvet som ordf. i bevillningsutskottet
(1840 och 1847), som led. i statsutskottet
(1844) och i den af K. M:t nedsatta,
s. k. representationskommittén (1846-47). 1850
utnämndes H. till öfverstelöjtnant i armén och
blef 1851 förordnad samt 1852 utnämnd till
landshöfding i Östergötlands län. 1853-54
och 1856-58 var H. åter landtmarskalk. 27
april 1858 kallades han till konsultativt
statsråd och var 29 jan. 1859-2 nov. 1860 chef
för Ecklesiastikdepartementet samt 1861-64
svensk-norsk envoyé i Köpenhamn. Under de
för Danmark så betydelsefulla åren 1863-64
lade han i dagen de varmaste sympatier för
vårt hårdt pröfvade grannfolk, och då, efter
Fredrik VII:s död, underhandlingarna om en
närmare anslutning mellan Sverige-Norge och
Danmark afbrötos, lämnade H. - som i dessa
förhandlingar och särskildt rörande frågan om
en svensk hjälpsändning till Danmark spelat en
mycket framstående roll - sin ministerpost och
kvarstod därefter, som envoyé i disponibilitet
till 1879, då han erhöll afsked med pension. -
H:s långa ledighet från statstjänst
innebar ingen hvila från arbete. Det är
förvånansvärdt, huru han, med sin långt ifrån
starka hälsa, kunde utföra alla de olikartade
uppdrag, till hvilka det allmänna förtroendet
till hans karaktär och skicklighet kallat
honom. 1866 valdes han till en af fullmäktige i
Riksgäldskontoret, hvilkas ordf. han var 1867-72;
1867-81 var han led. af riksdagens Första kammare
och 1877 dess talman,
1868, 1873 och 1878 medlem af kyrkomötet
samt därvid 1868 och 1873 ordf.
i kyrkolagsutskottet,
1869, 1872 och 1875 ordf. vid adelsmötet
samt 1875-81 i riddarhusdirektionen. 1872
blef han kansler för universiteten i Uppsala
och Lund. Han beklädde vidare platsen som ordf.
i kommittéerna för granskning af planerna
för rikets fästningsbyggnader (1867), för
ombesörjande af en revision af 1686 års kyrkolag
(1869-73) och för revision af stadgar för rikets
allmänna läroverk (1870), i direktionerna för
Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader
å landet (1870-81) och öfver Göta
kanalverk (1856-62 och 1873-81) samt i
Allmänna hypoteksbanken (1875-81). H.
invaldes äfven till medlem i de flesta
svenska lärda och vittra samfund samt en
mängd utländska. 1839-43 var han sekreterare
i Krigsv. akad., blef 1856 en af de aderton i
Svenska akad. samt tjänstgjorde såsom denna
akademis sekreterare 1874-81. 1868 blef han
filos. hedersdoktor vid Lunds och 1879 juris
hedersdoktor vid Köpenhamns universitet.
- Det område, på hvilket H:s förmåga på det
mest glänsande sätt gjorde sig gällande, var
det politiska, särskildt det parlamentariska.
Hans parlamentariska vältalighet var snarare
af det fina slaget än af det starka
och djupa, präglad af kvickhet och
fyndighet, till formen högstämd och väl förtrogen
med den klingande frasens makt. Till sin
politiska karaktär var H. aristokratisk,
konservativ och starkt konungsk, men därför
för ingen del afgjordt regeringsvänlig.
Tvärtom uppträdde han ofta i bestämd
opposition mot just den ministär - den De
Geer-Gripenstedtska - af hvilken han själf
en gång var medlem. Så t. ex. stod han
vid riksdagen 1865 i allra främsta ledet
bland representationsreformens motståndare,
till sin opposition måhända ytterligare rent
personligt eggad af regeringens hållning
i danska frågan, genom hvilken de löften,
som han i egenskap af svensk-norsk minister
å dess vägnar gifvit, förblefvo ouppfyllda.
För öfrigt har med fullt fog anmärkts,
att H. inom politiken snarare var den
negativa kritikens än initiativets man och
att han därför ej lyckades fästa sitt namn vid
lösningen af någon enda viktig samhällsfråga.

Vid sidan af sina många offentliga sysslor
utvecklade H. en mångsidig litterär verksamhet
och utgaf bl. a. Bibliothek för krigshistoria
och krigskonst
(1837-39, de två första
delarna tills. med O. Pettersen), Afhandling
om krigsmaktens och krigskonstens tillstånd i
Sverige under konung Gustaf II Adolfs regering

(1846; prisbelönt med Vitt. hist. o. ant. akad:s
stora guldmedalj 1839), Kriget i Tyskland
år 1866
(1869), Några betraktelser i anledning
af kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870

(1871) samt Frankrike och Tyskland åren 1866-74
(1877). En mängd akademiska minnesteckningar
utgick äfven från H:s hand, t. ex. öfver Karl
De Geer (1869), J. A. v. Hartmansdorff (1870),
K. G. Rehnsköld (1878), K. F. Akrell


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:34:34 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free