- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1241-1242

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

cylindern nedfaller hammaren af sin egen tyngd. Vid
en del ånghammare ökar man dessutom slagets
styrka genom att vid nedgåendet insläppa ånga i
cylindern ofvanför kolfven och sålunda påskynda
dennes nedgående. Ånghamrarna ha den fördelen
framför vattenhamrarna, att man genom olika
insläppning af ånga
i cylindern under olika tidsmoment har
fullständigt i sin hand att noggrant reglera
såväl restens höjd som slagets styrka, så att man
t. ex. med den största hammare kan åstadkomma ett
ytterst lätt slag, om så önskas. Olägenheterna
åter äro, att genom den ständiga skakningen
de till cylindern ledande ångrören lätt rubbas
samt att järnet i kolfstången genom de upprepade
stötarna småningom förändrar textur och slutligen
brister. Då man emellertid genom ånghamrarna
blifvit i tillfälle att hvar som helst, oberoende
af tillgång på vattenkraft, upprätta hammarverk
och då på många ställen ångans produktion
genom tillgodogörande af det s. k. förlorade
värmet från härdar och ugnar ej förorsakar
någon särskild kostnad, har användandet af
ånghammare blifvit mycket allmänt, och fördelarna
af lätthandterlighet och ringa utrymme äro så
stora, att det t. o. m. ej är ovanligt att få se
sådana äfven vid verk, där vattenkraft finnes att
tillgå. En ånghammare, hvars hammarblock väger
80 ton, finnes vid Creuzot i Frankrike. Sveriges
största ånghammare, vägande 15 ton, är uppställd
vid Sandvikens bessemerverk i Gästrikland. De
stora ånghamrarna komma emellertid alltmer ur
bruk och ersättas af hydrauliska smidespressar
(se d. o.). De viktigaste olägenheterna hos de
stora ånghamrarna äro, att de vanligen fordra
en mycket dyrbar grundläggning, att de genom de
starka skakningarna under smidet inverka i hög
grad ogynnsamt på i närheten befintliga maskiner
och byggnader, och slutligen, och icke minst, att
vid smidning af stora block af stål dessa blifva
bearbetade nästan endast vid ytan, men föga i
det inre, hvilket har till följd, att stålets
kvalitet icke blir af önskad beskaffenhet. Små
ånghammare däremot ha fortfarande en mycket stor
och viktig användning.

illustration placeholder
Fig. 4. Ånghammare.


De i allmänhet små hammare, med hvilka s. k. <sp>stans-</p>
eller sänksmide utföres, benämnas
hejare, fallhammare l. fallverk (fig. 5). Det på
undersidan med en stans af härdadt stål försedda
hammarblocket lyftes antingen medelst handkraft
med hjälp af en öfver en rulle gående lina eller,
i friktionshammare, medelst aktivt verkande
friktion, som framkallas vid en i blocket infäst
vertikal dragstång därigenom, att tvenne valsar,
en på hvardera sidan om stången, pressas emot
denna, under det att de rotera i mot hvarandra
motsatta riktningar åt sådant håll, att de
kunna föra stången uppåt. När sedan valsarna
lösgöras från stången, faller hammarblocket ned
mot städet. På städet är anbragt en s. k.
dyna, ett sänke, af härdadt stål, och på detsamma
befinner sig det ämne, som skall smidas. Delar
till vapen och husgeråd smidas ofta på detta
sätt, och de erhålla därvid i ett enda slag i
det allra närmaste den form de skola ega.
illustration placeholder
Fig. 5. Hejare l. fallhammare.


illustration placeholder
Fig. 6. Pneumatisk hammare l. luftfjäderhammare.


Uti en del fjäderhammare erhåller hammarblocket
sin rörelse af en maskindel af stål eller trä
af sådan form, att den eger stor elasticitet;
den sättes i rörelse medelst remledning, vef
och vefstake e. d. De viktigaste fjäderhamrarna
äro emellertid
de pneumatiska hamrarna (fig. 6). I
dessa användes luft såsom fjädrande
medium. Hammarblocket är förbundet med en i en
cylinder rörlig kolf, som påverkas af trycket
från den i cylindern inneslutna luften. Växlingen
i lufttrycket åstadkommes vanligen därigenom,
att i cylindern finnes ännu en kolf, och denna
bringas i en fram- och återgående rörelse medelst
remledning, vef och vefstake. Då denna kolf
drages ifrån hammarkolfven, ökas luftvolymen
mellan kolfvarna, och lufttrycket sjunker under
det utanför cylindern rådande lufttrycket;
det senare lyfter då upp hammarblocket. När
sedan den motoriskt verkande kolfven drifves mot
hammarkolfven, komprimeras luften i cylindern,
och hammarblockets fall påskyndas. Fjäderhamrarna
användas för smide på i hufvudsak samma sätt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:03:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free