Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarskjöld, Lorenzo (eg. Lars) - Hammarskjöld, Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några dikter i den af H. och K. J. L. Almquist
utgifna "Opoetisk kalender" (1821-22). Bref
öfver Plotins philosophiska lärobyggnad (1814),
som sammanställde Plotinos med kristendomen,
utgjorde början till hans filosofiska
författarskap. Samtidigt sökte han genom en
rad föreläsningar öfver de bildande konsternas
historia (hållna 1815, utg. 1817 under titeln
Utkast till de bildande konsternas historia)
-att verka för den allmänna bildningens höjande
i detta hänseende. Hans mångsidiga beläsenhet
och alltid lifliga håg att göra sina studier
gagnande för en större allmänhet funno flera
andra tillfällen att göra sig gällande; till en
del tvangs han ock genom ekonomiska förluster
att söka ökade inkomster på författarbanan. Så
tillkommo, för att blott nämna några af hans
skrifter under den följande tiden, Första
grunderna af grekiska språkläran (1818), det
af Tegnér så illa åtgångna arbetet, Svenska
vitterheten (1818-19), hvilket i sin nya, af
Sondén ypperligt bearbetade upplaga 1833 blifvit
H:s förnämsta och varaktigaste minnesvård; det
innehåller visserligen misstag i enskildheter och
fördelar tadel och beröm med partiskhet, men är
grundläggande genom sin rikedom på nya uppgifter,
sin klara uppställning, de ofta briljanta
karakteristikerna och är skrifvet med fart och
friskhet; Svenska folksagor (1819) tillsammans
med J. Imnelius, den första och länge den
enda i sitt slag (jfr Folkböcker, sp. 741),
Beskrifning öfver Rosersberg (1821), Historiska
anteckningar rörande fortgången och utvecklingen
af det philosophiska studium i Sverige (1821;
början af denna skrift belöntes 1818 med stora
priset af Vitt. hist. och ant. akad.) m. fl. Ej
heller den polemiska verksamheten hvilade under
denna i öfrigt så verksamma tid. Utom de alltid
mångfaldiga smärre tidningsuppsatserna skref han
den ursinniga polemiken mot Wallmark, Allmänna
journalistens hederskrans (1819), den lilla
ganska underhållande skriften Stridsfrågan i vår
litteratur (s. å.) samt deltog i affattningen af
Markalls sömnlösa nätter, hvars "första natt"
(1820) utgjorde en af H. ursprungligen för
"Polyfem" författad parodisk hjältedikt,
sedan för det nya ändamålet omarbetad af
Atterbom, Sondén m. fl. (den s. k. "kommittén
för M. s. n."). Mot slutet af sin lefnad
egnade sig H., utom åt tidningsuppsatser
(i "Nya extraposten", 1819-21, den af H. och
K. J. L. Almquist utg. "Hennes", 1821, "Kometen",
1825 -27 m. fl.), mestadels åt filosofiska
studier. Dessa hade till frukt bl. a. det
gedigna arbetet Grunddragen af philosophiens
historia (4 bd, 1825-27), och en Lärobok i logik
(1827). Outtröttligt verksam äfven som bibliograf
och utgifvare, offentliggjorde H. Svenska
boktryckningshistorien (1810), Förtekning på
de i Sverige från äldre, till närvarande tider,
utkomna schole- och undervisningsböcker (1817),
ännu ensam i sitt slag, Repertorium för svenska
bokhandeln (1823), upplagor af Stiernhielm
(1818; ännu 1909 oumbärlig och af ingen ersatt)
och Stagnelius (1824-26; ingen samtida synes ha
uppfattat Stagnelius med en sådan entusiasm
som H., hvilket framgår af hans nekrolog
öfver skalden 1823), m. m. Slutligen bör ej
heller förbigås, att H. var en af de ifrigaste
deltagarna i fejden mot Grevesmöhlen 1815. Hans
enskilda lif som make och familjefader var
lyckligt, ehuru slutet af hans lefnad förmörkades
af ekonomiska bekymmer,
åsamkade genom en sviklig affärsväns fallissemang
och rymning.
Den ovanliga omfattningen af H:s litterära
alstring och det på nästan alla punkter
vägbrytande i hans verksamhet vittna om
hans sällsynt lifliga och rika andliga
utrustning och initiativförmåga. Han var
i mångt och mycket skapt till tidningsman,
skref lätt och lifligt, men var vanligen ej
mån om den grammatiska korrektheten, hade stor
mottaglighet och ytterligt vidsträckta kunskaper;
var stridbar och fördes lifvet igenom af en
absolut oegennyttig, lågande hänförelse för
romantikens idéer. Den kritiska verksamhet,
som H. och Palmblad utöfvade, var i högsta grad
betydelsefull. Bristerna i hans verk sammanhänga
på det intimaste med förtjänsterna: öfvermåttet i
kritik och entusiasm berodde på den lidelsefulla
häftigheten hos honom, de många misstagen och
felen på hans mångslöjd och arbetsjäkt. Den
parodiska dikt "Hammarspik", i hvilken Esaias
Tegnér hämnades på H. för dennes kritik af
"Nore", ger naturligtvis endast en vrångbild
af H. Personligen var han en älskvärd, vänsäll
natur, hvars hem var en föreningspunkt för
skriftställare och vetenskapsmän i hufvudstaden
och som med pennan bortlade hela den polemiska
skärpan. Den mycket betydande brefväxling,
som H. förde med svenska och utländska
skriftställare och som förvaras i Kungl.
biblioteket, är en hufvudkälla för kännedom om
vår nyromantik; endast en liten del af densamma
är utgifven (af G. Frunck, se d. o.). - Utförlig
biografi öfver H. saknas; bidrag innehållas i
"Minnen af L. H." (1827), "Svenskt Pantheon", X,
den utförliga bibliografien i Biogr. lexikon,
XIII (2 :a uppl. 1876, s. 410 ff.) och Börje
Norlings inledning till H:s "Valda humoristiska
och poetiska skrifter" (1882).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
