- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1269-1270

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammurabis lagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagsamlingen, äro den äldsta kända lagkodex i
världen. Originaltexten påträffades vid de
af de Morgan ledda franska gräfningarna i det
gamla Susa vid årsskiftet 1902 och är ett af
de allra märkligaste fynden från den gamla
babyloniska kulturen. Lagarna äro inmejslade i
prydliga kilskriftstecken på ett monument af hård
svart diorit, 2,25 m. högt, 1,90 m. i omfång vid
foten och 1,65 m. vid toppen. Det är den längsta
och bäst bevarade kilskriftstext, som hittills
påträffats. Högst upp på stenens framsida är
en basrelief. Šamaš, solguden, som också var
den gudomlige domaren, sitter på en tron, och
framför honom står Ḫammurābi (se denne), som
från den högste domaren mottager sina lagar (se
fig.).

illustration placeholder
Ḫammurabi undfår lagarna af solguden.


Inskriften löper i sexton parallella
kolumner på framsidan och tjuguåtta på
baksidan. De egentliga lagarna föregås af
en prolog, där Ḫammurabi uppräknar sina
titlar, de gudar han dyrkade, de städer
han regerade öfver och de storverk, som han
utfört. Efter lagarna följer en epilog, där
Ḫammurabi anbefaller dem till efterlefnad,
nedkallar välsignelser öfver de efterkommande,
som åtlyda dem, såväl som förbannelsedomar
öfver dem, som uraktlåta, ändra eller utplåna
dem. De egentliga lagarna utgöra omkr. 282
lagparagrafer. (Fem kolumner äro borthuggna
med förlust af omkr. 35 paragrafer. Några af
dessa kunna likväl återställas från lertaflor
i Aššur-banipals bibliotek.) Till innehåll te
sig dessa lagparagrafer sålunda:

§§ 1–5 handla om falsk anklagelse för brott,
mutor till vittnen, falskt vittnesmål, och
domare, som vränger rätten; §§ 6-25 om stöld,
tempel- och palatsstölder, stöld från enskilda
personer, stöld af människor, inbrott och
röfveri; §§ 26–41 om
förläning af statsegendomar till krigare
och tjänstemän; §§ 42–47 om arrendering af
jordegendomar; §§ 48–51 om pantsatt skörd;
§§ 53–56 om ersättningsskyldighet för skada,
förorsakad af bristfällig dammbyggnad; §§
57–58 om olofligt bete; §§ 59–65 om olofligt
fällande af träd, trädgårdsplantering och
trädgårdsbruk; §§ 98–107 om kommissionsaffärer;
§§ 108–111 om värdshusidkerskor; § 112 om
transport och förvaring af anförtrodt gods;
§§ 113–119 om pantsättning och personer satta
i pant för skuld; §§ 120–126 om förvaring af
annans egendom; §§ 127–152 äktenskapslagar, om
beskyllning för äktenskapsbrott, omgifte under
en mans frånvaro, skilsmässa, sidohustrur,
hustru behäftad med sjukdom, en mans gåfvor
till sin hustru, skulder före äktenskapet; §§
153–158 om sedlighetsförbrytelser; §§ 159–161
om upphäfvandet af trolofning; §§ 162–184 om
arfsrätt, arf efter hustruns död, efter mannens
död, hustru och sidohustru, om morgongåfvan,
efter äktenskap mellan en fri och en slaf,
änkan och barnen, döttrars arfsrätt; §§ 185–193
om adoption; §§ 194–214, lika för lika-lagen;
§§ 215–227, lagar för läkare, veterinärer och
slafmärkare; §§ 228–240, bestämmelser för
byggmästare och skeppsbyggare; §§ 241–249 om
lega af lastdjur; §§ 250–252, ersättning för
skada en vildsint oxe tillfogat; §§ 253–260
om lejda uppsyningsmän och jordarbetare; §§
261–267, bestämmelser för herdar; §§ 268–277,
legotaxa för arbetsdjur, redskap, daglönare,
handtverkare och båtar; §§ 278–282 om köp och
besittning af slafvar.

Ḫammurabi hade, som prologen och epilogen
tydligt visa, låtit inmejsla dessa lagar på
den nu funna stenen. Någon elamitisk krigare
hade sedermera under de ofta förekommande
krigstågen till Babylonien sannolikt fört
stenen som krigsbyte till Susa. Lagarna i sin
nuvarande form datera sig sålunda från 21 :a
årh. f. Kr. Men Ḫammurabi själf är naturligtvis
ej att betrakta som upphofsman till dessa
lagar. De äro gammalbabyloniska lagar, hvilka,
i likhet med alla lagar, småningom uppstått,
formats och äfven nedskrifvits under tidernas
lopp. Såsom den äldsta kända lagsamlingen äro
dessa lagar märkliga både för sin utförlighet
och sin karaktär. De vittna om, till hvilken
jämförelsevis hög ståndpunkt rättskipningen
utvecklat sig i Babylonien så långt tillbaka
som i det 3:e årtusendet f. Kr. Brottmål och
civila rättstvister afgjordes sålunda vid
offentliga domstolar med ansvariga domare,
efter fullgiltig bevisföring och med rätt
till försvar, värjemålsed och öfvervägande af
utslag vid högre rätt, i detta fall konungen
själf. Dessa lagar återspegla en väl ordnad stat,
där personlig frihet, säkerhet, verksamhet och
egendom skyddas, befrämjas och regleras af lagar,
som under tidernas lopp och omständigheternas
kraf visat sig verksamma och nyttiga. Emedan
denna lagsamling är semitisk, innehåller den de
gammal semitiska rättsprinciperna. Grundvalen
för dessa är "lika för lika" eller "lif för lif,
öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot
för fot". Denna princip följes i dessa lagar
bokstafligen, då det gäller lif eller lem, men
då det gäller förbrytelse mot annans egendom,
måste den skyldige ersätta dubbelt eller
mångdubbelt. Men hvarje brott kunde beläggas
med endast ett straff. Straffen äro i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free