Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1291-1292 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamstersläktet - Hamsun, Knut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jorden, har ett lodrätt ingångsrör och ett
sluttande utgångsrör samt står genom andra gångar
i förbindelse med förrådskamrarna, hvaraf unga
djur anlägga blott en, men gamla 3-5. Honans
näste har flera ingångar. Man igenkänner lätt
hamsterns
boning på de mullhögar, som ligga utanför
ingången och vanligen äro beströdda med
agnar o. d. Sommarbostaden ligger blott 30-60
cm. djupt. Hamstern har en krypande gång, men
kan äfven göra tämligen långa skutt, klättrar
rätt bra och gräfver ypperligt. Argsinthet är
hufvuddraget i dess karaktär, och den sätter
sig genast till motvärn, om den på minsta sätt
retas; den anfaller t. o. m. utan att vara hotad
af någon fara. Hamstern ligger i vintersömn,
vaknar upp åtminstone i mars, men öppnar då
icke de tillstoppade hålen till sin boning,
utan lefver någon kort tid af de insamlade
förråden. Den ynglar åtminstone två gånger
hvarje sommar; så snart ungarna blifvit något
försigkomna, drifvas de af honan ut ur boet för
att själfva lifnära sig. Då säden mognar, får
harnstern brådt att vara med om skörden. Med
säd, bönor, ärter m. m. fullproppar den sina
stora kindpåsar och släpar så ett rikligt
förråd hem till sin boning. I början af
okt. gör hamstern sin vinterbostad i ordning
och försjunker i vinterdvala. Den anställer
stundom oerhörd skada, då den förökar sig mera
än vanligt. Lyckligtvis har den många fiender;
äfven människan förföljer djuret flitigt, och i
vissa trakter lefver en del folk på att uppsöka
dess förråd af födoämnen. Hamsterns kött ätes
mångenstädes, och skinnet användes till pälsverk.


Hamstern. C. R. S.*

Hamsun, Knut, norsk författare, f. 4 aug. 1860
i Vaage (Gudbrandsdalen), kom vid 4 års ålder
till Lofoten, sattes efter konfirmationen i
skomakarlära i Bodö, men sysslade på lediga
stunder med litteratur. Här trycktes hans
första poem, Et gjensyn, klumpigt och tafatt
i formen, men med en individuell romantisk
stämning och egendomlig, fin naturkänsla. Kort
därefter följde Björger (1878), som på
nästan lika ohjälplig prosa härmade Björnsons
bondeberättelser. Intet af dessa arbeten vann
större spridning. H. var några månader kolare,
vardt sedan skolföreståndare och länsmansbiträde,
därpå stenbrytare och vägarbetare, for så öfver
till Amerika för att bli
unitarisk präst, hvilket misslyckades. 1885
var han åter i Norge, där han lyckades få några
småsaker tryckta i "Dagbladets" följetong och
höll föredrag om Kielland och Strindberg. Hösten
1886 for H. ånyo till Amerika, där han var
jordbruksarbetare i Dakota och spårvagnskonduktör
i Chicago. 1888 var han tillbaka i Norge och slet
ondt, offentliggjorde s. å. i tidskriften "Ny
jord" novellfragmentet Sult, som med ens gjorde
honom namnkunnig och som han 1890 utvidgade
till en roman med samma titel; den mottogs med
nästan enstämmigt erkännande och betecknades som
litterärt epokgörande.

1892 kom Mysterier, ett
potpurri af infall, aforismer och sarkasmer,
hvilka som ett brokigt pärlband slingra sig
kring en tunn kärlekshistoria. I dennas hjälte
känner man igen diktarens lyriska personlighet,
sådan den hade visat sig i hans kritiska essayer
Fra det moderne Amerikas aandsliv och Lars
Oftedal (bägge 1889). Det förra arbetet är ett
grofkornigt, satiriskt gyckel öfver yankees’
pöbelvälde, det andra en pamflett mot den
beryktade västlandsprästen, som då ännu stod
på höjden af sitt inflytande. Nära besläktade
med dessa hans angrepp voro de föredrag han
vintern 1891-92 holl rundt om i landet och
där han reducerade Ibsens, Björnsons, Lies och
Kiellands diktarverksamhet till en själlös, tom
tendens- och typdiktning, som måste aflösas. Men
den nya era, som skulle uppgå, och den bebådade
aflösningen visa sig i H:s närmaste produktion,
de 1893 utgifna romanerna Redaktör Lynge och
Ny jord, vara en typ- och tendensdiktning,
blott i afseende på öfverdrifven grofkornighet
skiljaktig från den äldre med dess större
lödighet och träffsäkerhet. Han framställer
1880- och 1890-talens bohem i journalist- och
konstnärsvärlden som idel dagdrifvare och
drinkare. Pan. Af löjtnant Thomas Glahns
papirer (1894; sv. öfv. 1902) är däremot en
storstilad berättelse, fylld af intryck från
naturen i hans hembygd. Hjälten, som förtäljer
sitt lifs roman, är naturmänniskan med starkt,
obändigt känslolif och rofdjursinstinkter. Som
motsats till denne står Ivar Kareno, den ensamme,
stilla tänkaren, hufvudperson i den dramatiska
trilogien Ved rigets port (1895), Livets spil
(1896) och Aftenröde (1898), representanten
för öfvermänniskan, entusiastisk förkunnare
af den engelska välfärdsmoralen, och slutligen
lofprisare af anarkien. Efter den vackra lilla
kärleksromanen Victoria (1898; sv. öfv. 1899)
följde flera års tystnad, som bröts 1902 med
den märkliga dramatiska dikten Munken Vendt,
hvars titelfigur, en äkta H.-typ, är en genial
vagabond med ingen annan syn på tillvaron än att
"vi bare er brikker i almagtens haand" och som
därför låter färden genom lifvet gå utan mål; det
gäller blott att i största möjliga utsträckning
söka utnyttja allt möjligt och märkligt tillvaron
erbjuder. Närmast följde småberättelser och
skisser, Kratskog (1903) och Stridende liv
(1904); ingen af dem gick dock upp emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>