- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1313-1314

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeldvapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bakladdningsgevären blefvo antagna; vid dessa kunde ej
förekomma någon svårighet att ladda. - För
bakladdning (se d. o.) inrättade eldvapen
hade redan i äldre tider förekommit; men till
följd af den tekniska svårigheten att göra
själfva bakladdningsinrättningen gastät blefvo
dylika eldvapen aldrig allmänt antagna. Först
i början af 1800-talet blefvo försöken med för
bakladdning inrättade handeldvapen ånyo upptagna,
nämligen i Frankrike. Försöken aflupo lyckligt,
men man tog ej vara på dem. Idén utvecklades
likväl sedermera i Tyskland af Dreyse, som
hämtat densamma från Frankrike, och redan
1841 antogs ett bakladdningsgevär i Preussen
(tändnålsgeväret). Till detta begagnades
visserligen enhetspatroner (se d. o.), men
dessa sammanhöllos af papper, hvarigenom de ej
kunde bidraga att hålla låset gastätt. Detta
gaf fortfarande skäl till anmärkning mot
bakladdningen. Fullständigt löst blef frågan, när
under amerikanska kriget 1861-63 den själftätande
enhetspatronen uppfanns. Denna sammanhålles af en
metallhylsa, som af krutgasen presses mot loppets
väggar, så att någon krutgas ej kan utkomma. De
första bakladdningsmekanismerna bruka delas i 4
olika system: Dreyses (fig. 13), där slutstycket,
som är cylindriskt, föres rakt bakåt, Remingtons
(fig. 14 och 15), där slutstycket likt en klaff
fälles bakåt, Peabodys (fig. 16 och 17), där
slutstyckets främre del sänkes nedåt, och
Werndls, där slutstycket vrides kring en under
kärnlinjen och parallellt med densamma belägen
axel. 1866-69 ändrades i de flesta länder de
redan befintliga framladdningsgevären till
bakladdning, och kalibern, som vid denna tid,
om man undantager Sverige och Norge, växlade
mellan 14 och 18 mm., blef alltså vid dessa
gevär oförändrad. Några länder antogo dock
redan under dessa år nya bakladdningsgevär,
däribland Frankrike, och därvid begagnade de
tillfället att minska kalibern till 11 mm. Under
fransk-tyska kriget 1870-71 stod fransmännens nya
11 mm. Chassepot-gevär (fig. 13, Dreyses system)
mot preussarnas 15 mm. tändnålsgevär, och den
mindre kaliberns öfverlägsenhet gjorde sig därvid
tydligt märkbar. Omedelbart efter kriget skyndade
därför alla länder, som förut åtnöjt sig med att
ändra sina framladdningsgevär, att antaga nya
bakladdniugsgevär af 10,4 à 11 mm. kaliber. -
I Skandinavien synes man länge ha haft blicken
öppen för bakladdningens betydelse, ehuru man vid
försöken att lösa frågan var något på afvägar, i
det man konstruerade s. k. kammarladdningsgevär,
vid hvilka en del af pipan (kammaren) utgör ett
särskildt stycke, som vid laddandet får en sådan
ställning, att krutet och kulan hvar för sig
kunna införas. 1851 antogs i Sverige för flottan
ett af A. G. E. v. Feilitzen konstrueradt samt
1864 för svenska armén ett af A. F. Hagström
konstrueradt kammarladdningsgevär. 1867 antogs i
Sverige bakladdningsgevär af Remingtons system
med 12,17 mm. kaliber (fig. 7). Fördelen med
bakladdningsgevär var dels att möjlighet
till kaliberminskning bereddes, dels att
eldhastigheten kunde ökas. - Nästa stora
förbättring i gevärstekniken var införandet
af repetergevär l. magasinsgevär. Det första
repetergevär, som förtjänar att omnämnas, var
det, som 1861 konstruerades af amerikanen Spencer
(kolfmagasin). Det användes af nordstaterna i
amerikanska kriget 1861-63.
1866 konstruerades Winchestergeväret
(framstockmagasin), hvaraf ett mindre antal
användes af turkarna vid Plevna i 1877-78
års krig. De repetergevär, som förekomrno
vid denna tid, hade framstock- eller
kolfmagasin, hvilka, sedan de tömts, voro svåra att
återfylla. Detta gjorde, att magasinet måste
sparas i det längsta och geväret användas
hufvudsakligen som enkelladdare.
Oaktadt denna olägenhet antogos 1878-86
10 à 11 mm. repetergevär i flera länder,
först till flottan, sedan till armén. Schweiz
hade redan 1869 antagit ett repetergevär,
system Vetterli, och var det enda land, som
direkt uttog steget från framladdnings- till
repetergevär. I Norge antogs 1874 Krags 12,17
mm.-gevär till flottan och 1880 Jarmanns 10,15
mm. gevär till armén. Jarmanngeväret pröfvades
äfven i Sverige och var nära att införas, men
beslutet ändrades. Alla de antagna gevären hade
framstockmagasin, hvilket visat sig bättre än
kolfmagasinet. - Gevärsanskaffningen 1878-86
hann icke fullständigt genomföras, förrän nya
förändringar stodo på dagordningen. Det gällde
denna gång en ytterligare minskning af kalibern
och en omhvälfning i repetersystemet. Det
största hindret för kaliberminskningen under
10 mm. hade dittills varit, att svartkrutet var
för litet drifvaude och för mycket sprängande,
men detta hinder undanröjdes genom införandet
af de nya röksvaga kruten. 1886 antogs i
Frankrike det första finkalibriga geväret,
8 mm. Lebelgeväret (fig. 18), konstrueradt
för röksvagt krut. Det hade emellertid liksom
föregående gevär framstockmagasin. Samma år
antogs i Österrike ett 11 mm. Mannlichergevär med
lådmagasin och paketladdning. Genom kombination
af dessa båda gevärskonstruktioner ha sedan
de moderna repetergevären uppkommit. Dessa ha
6,5 à 8 mm. kaliber och lådmagasin, som laddas
genom samtidigt införande af ett antal patroner
(vanligen 5) sammansatta i ett paket. Genom
lådmagasinen och paketladdningssystemet blefvo
repetergevären uteslutande repetervapen, ty
magasinet gick nu lätt att fylla. De moderna
gevären ha alla cylindermekanism, utvecklad
ur Dreyses system. - I Sverige antogs 1894
en repeterkarbin och 1896 ett repetergevär af
Mausers system (fig. 19). I Danmark 1889 och
i Norge 1894 antogos Krag-Jörgensens gevär och
karbiner (fig. 20 och 21), hvilka skilja sig från
de vanliga repetervapnen därigenom, att de ej äro
afsedda för paketladdning och därför vanligen
användas som enkelladdare. Krag-Jörgensens
system blef i öfrigt antaget endast i Förenta
staterna, men är nu öfvergifvet där. I tabellen
å sp. 1315-16 finnas upptagna de i olika länder
senast antagna gevärstyperna. - F. n. står en ny
genomgripande förändring i handeldvapentekni-ken
på dagordningen, nämligen införandet af
automatiska gevär, karbiner och pistoler. Med
ett automatiskt eldvapen menas ett sådant, där
mekanismens öppnande och slutande sker genom
inflytandet af krutgasens tryck i st. f. genom
handkraft. För affyringen skall däremot alltid
ett handgrepp erfordras, om vapnet skall kunna
användas som handeldvapen. De automatiska vapnen
kunna vara af 2 slag. a) Med fast pipa, i hvilket
fall det vanligen finnes en öppning i pipan ett
stycke från mynningen och i förening med denna
öppning en gaskanal, i hvilken en pistong rör
sig fram och tillbaka. Då



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free