Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeldvapen - Handel-Mazzetti, Enrica von - Handelsagent - Handelsakademi - Handelsattaché
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulan passerat ofvannärnnda öppning, fortplantar
sig gastrycket genom denna in i gaskanalen,
och pistongen skjutes bakåt. Denna åverkar
sedan mekanismen, så att den öppnas, b) Med
rekylerande pipa, i hvilket fall det är själfva
rekylrörelsen, som åstadkommer mekanismens
öppnande. Vid båda systemen stänges mekanismen
genom kraften af en fjäder, som blifvit
spänd vid öppnandet. De automatiska vapnen
medge större eldhastighet än repetervapnen,
men ännu fördelaktigare är, att de spara
skyttens krafter och medge längre tid för
riktningen. - Uppfattningen i kaliberfrågan
har f. n. något ändrats. I början af 1890-talet
gällde det blott att minska kalibern, och det
antogs t. o. m. (i Mexico) ett gevär med 5
mm. kaliber. En tysk general (Wille) föreslog
en nedgång ända till 3 mm. och bevisade denna
kalibers fördelar. Nu har ett bakslag inträffat,
enär man sett, att de finkalibriga kulorna äro
för "humana", d. v. s. icke tillräckligt säkert
försätta motståndaren ur stridbart skick. En
kaliberminskning under 6,5 mm. är därför
f. n. icke sannolik.
Enhandsvapnen utgjordes i äldre tider af
pistoler (fig. 22-24), använda vid rytteriet
och förda i ett vid sadeln fäst läderfodral
(pistolhölstret, fig. 25). De äldsta pistolerna
kallades hakepistoler och användes redan i slutet
af 1400-talet. Vapnet har sedermera, hvad lås,
laddningssätt, räffling, kaliber o. d. beträffar,
utvecklat sig nästan lika med geväret. Pistolens
längd var i början betydlig, på 1500-talet nära
1 m., men minskades sedermera; mycket
små pistoler af 7-10 cm. längd och
tämligen liten kaliber kallades terzeroler.
Ofta förekommo pistoler med 2, t. o. m. 4,
pipor. - I midten af 1800-talet började pistolen
aflösas af revolvern (af lat. revolvi,
rulla om), hvilken erhöll sitt namn däraf,
att den bakom pipan har ett kammarstycke, som
roterar kring en parallellt med pipan och under
dess förlängning lagrad axel. I kammarstycket
finns ett antal (vanligen 6) urborrningar,
hvari patronerna införas. Vid kammarstyckets
rotation komma dess urborrningar i tur och
ordning i pipans förlängning, hvarvid skottet
kan aflossas. Revolvern är att betrakta som
ett repetervapen, ehuru repetersystemet är
väsentligen olikt det, som tillämpats på gevär
och karbiner. Vid dessa senare skulle nämligen
systemet med roterande kammarstycke på grund
af det höga gastrycket ha till följd, att
stark gasutströmning uppkomme i fogen mellan
kammarstycket och pipan. Vid revolvern har alltså
repeterfrågan liksom äfven bakladdningsfrågan
tack vare det låga gastrycket kunnat lösas
på ett vida enklare sätt. Den första för
krigsbruk afsedda revolvern konstruerades af
nordamerikanske öfversten Colt 1828. Därefter
följde flera liknande typer. I Sverige antogs
1871 för kavalleriet och 1879 för artilleriet
Francotte-Lefaucheux’
11 mm. revolver samt 1887 den s. k.
officersrevolvern af 7,5 mm. kaliber (fig. 26),
i hufvudsak liknande den förra. Vid de äldsta
revolvrarna (Colts) skedde kammarstyckets
kringvridning, då hanen tillbakafördes
(spändes). Därefter genomförde Adam-Deane
(1851) och Lefaucheux (1853) idén, att såväl
hanens spännande som kammarstyckets kringvridande
skedde, då trycket fördes tillbaka
(själfspänning); vid fortsatt tillbakaförande
af trycket affyrades skottet. Slutligen
kombinerades dessa båda system, så att man,
såsom fallet är vid svenska
officersrevolvern, efter behag kan använda själfspänning
eller ej. - Vid de automatiska pistolerna kan
mekanismen, äfvenledes på grund af det låga
gastrycket, göras enklare än vid de automatiska
gevären. Man har liksom vid de senare såväl fast
som rekylerande pipa, men börjar föredraga det
förra systemet. Mekanismer af detta slag sakna
gaskanal och äro vanligen oreglade; slutstycket
tryckes sålunda vid skottlossningen tillbaka
genom gastryckets direkta rekylverkan. Till de
automatiska pistolerna höra repeterinrättningar
af ungefär samma slag som gevärens, ehuru
vanligen inlagda i kolfven. I Sverige
antogs 1907 en af amerikanske ingenjören
J. M. Browning konstruerad 9 mm. pistol med
fast pipa (fig. 27 och 28). Den är afsedd att
ersätta officersrevolvern; anledningen till, att
kalibern ökades, var, att man önskade kraftigare
verkan. Nedanstående tabell lämnar en jämförelse
mellan några typiska enhandsvapen.
Kaliber mm.
Vapnets vikt kg.
Kulans vikt gr.
Utgångshastighet m.
Sv. rev. m/71 .......
11,0
1,17
13,6
165
Sv. off:rev. m/87 ...
7,5
0,80
6,7
223
Brownings aut. pist.
9,0
0,96
7,1
318
G. af Wdt.
Elden med handeldvapen utgör den viktigaste
delen af fotfolkets (infanteriets) strid
(se Fotfolk). Den har i mån af gevärens
förbättring kunnat utsträckas på allt längre
och längre håll, numera ända till 2,000 m. Den
hufvudsakliga eldverksamheten begränsas dock
vanligen till 1,000 m., men fortsattes ända
till den omedelbara närheten af motståndaren. På
en gång afgifven eld af en mindre eller större
afdelning, salfva, förekommer nu mera sällan;
vanligen af gifves elden af hvarje man för sig
såsom enskild eld, stundom ökad till hastig
eld, snabbeld. I luften afgifven eld med lösa
patroner, s. k. generalsalfva, är en
hedersbevisning. C. O. N.
Handel-Mazzetti, Enrica von, baronessa, tysk
författarinna, f. 1871 i Wien, uppfostrades
strängt katolskt i ett kloster i S:t Pölten,
dref sedan historiska och språkliga studier
i Wien och är f. n. bosatt i Steyr, Öfre
Österrike. Hon debuterade 1892 med ett
teaterstycke, hvarpå följde noveller och
lustspel, men vann uppmärksamhet först med
de historiska romanerna Meinrad Helmpergers
denkwürdiges jahr. (1900; 8:e uppl. 1908),
från 1710, och Jesse und Maria (1906; 12:e
uppl. 1908), från 1659. Båda dessa färgrika och
kraftiga, krönikeartade skildringar behandla
strider mellan katoliker och protestanter från
katolsk ståndpunkt, men med en viss historisk
objektivitet. R-n B.
Handelsagent. Se Agent.
Handelsakademi. Se Handelsskolor.
Handelsattaché, en vid vissa beskickningar
eller konsulat anställd merkantilt och
i flera fall också tekniskt utbildad
tjänsteman, som har till uppgift att inom
sitt verksamhetsområde i utlandet söka främja
sitt hemlands kommersiella och industriella
intressen. Handelsattachéinstitutionen
infördes i Sverige i sammanhang med diplomat-
och konsulatväsendets omorganisation 1906,
då ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
