Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskompani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Portugal ej voro sinnade att godvilligt
erkänna. Hollands och Englands första försök
att ernå delaktighet i världshandelns förmåner
sågos af Spanien med oblida ögon. Deras köpmän
måste bereda sig att drifva sin köpenskap med
väpnad hand; men detta var för den enskilde
ingen lätt sak. Expeditionerna till de aflägsna
farvattnen kräfde äfven ur andra synpunkter dryga
omkostnader. Fartygen måste, med hänsyn till
såväl resan själf som möjligen mötande anfall,
byggas starkare samt förses med kraftigare
beväring och talrikare bemanning än eljest, och
det förlagskapital, som borde nedläggas på de
till försäljning eller byte medsända varorna
eller möjligen därutöfver i reda penningar
medsändes för inköp af de dyrbara tropiska
alstren, var så mycket kännbarare att umbära,
som lång tid åtgick, innan – i lyckligt fall –
vinsten kunde inhöstas. (Den första holländska
ostindiska expeditionen räckte från 2 april 1595
till 14 aug. 1597; den första engelska från maj
1601 till sept. 1603.) I dessa tider var ännu ej
kapitalbildningen på enskildas händer nog stark,
att den enskilde skulle kunna åstadkomma allt
detta och ikläda sig den alltid stora risken;
associationen var den enda utvägen. De stora
erforderliga beloppen sammanskötos af ett
flertal "participanter", och risken delades
sålunda på många händer. – Äfven andra orsaker
medverkade till handelskompaniers bildande. I de
vilda eller halfciviliserade aflägsna länder,
dit resorna ställdes, kräfde omsorgen för
handelsrörelsens trygga drift, att man anlade
befästningar och anställde fasta agenter. Detta
allt och de esomoftast nödiga underhandlingarna
om jordinköp o. d. kunde tydligen lättare utföras
af ett stort, mäktigt kompani än af den enskilde
affärsmannen, liksom ock handelskompaniet
bättre än ett antal enskilda kunde behärska och
till sin förmån använda marknaden. De förnämsta
kompanierna voro de Ostindiska handelskompanierna
(ett engelskt, stiftadt 1600; ett holländskt,
1602; ett danskt, 1616, ett franskt, 1664;
ett svenskt, 1731 m. fl.), de Västindiska
kompanierna (ett holländskt 1621, ett franskt
1664, ett danskt 1671, ett svenskt 1786, det
franska Mississippikompaniet 1717), det engelska
Hudsonbay kompaniet (1670), de Afrikanska
l. Guinea-kompanierna (ett svenskt, 1649–67;
ett danskt, 1658–1785 m. fl.). Kännetecknande
för alla de stora handelskompanierna var,
att de åtnjöto stora privilegier och oftast
uteslutande monopol. För dessa privilegier
och monopol lät dock staten i regel betala sig
ganska hederligt. Som exempel därpå kan anföras
följande: första holländska privilegiet löstes
med 25,000 pf. flämisch, förnyelsen däraf, 1647,
med 1 1/2 mill. floriner, den af år 1696 med 3
mill. – Engelska Ostindiska kompaniet nödgades
1708 bispringa staten med ett lån på 1,200,000 pd
st. och fick från 1767 årligen betala 400,000 pd
st. – Det första svenska Ostindiska kompaniet
betalade till staten 100 dal. smt per läst;
det af år 1746 skulle för hvarje fartyg, efter
lycklig hemkomst, i reda penningar erlägga 50,000
dal. smt till staten samt fick därutöfver ofta
nog bispringa med gåfvor och lån, år 1765 med
450,000 dal. smt. Monopolet var, kan man säga,
vid denna tidpunkt, och när frågan gällde
världshandeln, ett nödvändigt ondt. Absolut
skadliga voro däremot de
med liknande företrädesrättigheter utrustade
föreningar, som bildades för att i en eller
annan riktning drifva inrikes handel.
Till en början voro framgångarna
stora. Holländska Ostindiska kompaniet utdelade
under de första 46 åren af sin tillvaro
öfver 63 mill. floriner, d. v. s. 10 gånger
aktiekapitalet (1606 ensamt 75 proc.). De första
åtta expeditioner, som utsändes af det engelska
Ostindiska kompaniet, gåfvo i samfälld utdelning
171 proc., de fyra följande 87 1/2 proc. En
och annan af det svenska Ostindiska kompaniets
expeditioner lämnade öfver 100 proc. i utdelning,
och sedan formen af sammanskott för hvarje
särskild expedition upphört och en "fast fond" –
d. v. s. en rörelse med verkligt aktiekapital –
år 1753 anordnats, utdelades intill år 1766
tid efter annan som vinst å 22 utrustade
expeditioner i allt 44 9/4 proc. l. öfver
hufvud 32 proc. om året. Dylika erfarenheter
lockade till efterföljd. Så t. ex. uppstodo 10
särskilda danska handelskompanier, 12 engelska,
17 franska, 2 holländska, 7 portugisiska,
6 spanska, 5 svenska o. s. v.
Det ligger i sakens natur, att kompaniformen
med hänsyn till ekonomiska anordningar, rastlös
flit och spekulativ förmåga måste vara den
enskilde affärsmannens företag underlägsen. Så
snart en erkänd folkrätt infört mera stadga i de
internationella förbindelserna och den enskilda
företagsamheten genom samlade kapital ernått
kraft och medel att verksamt uppträda i täflan
på världsmarknaden, var handelskompaniernas
sista timme slagen. De upphörde då att vara en
god affär och fingo i många fall vara glada
att kunna åt staten öfverlämna utredandet af
de trassliga affärerna. Redan 1769 kunde en
fransk författare, Morellet, uppräkna 55 stycken
monopoliserade handelskompanier för utrikes
handel, hvilka störtat. I franska Ostindiska
kompaniet gingo 30 mill. livres förlorade;
holländska Ostindiska kompaniet dignade 1795
under en skuldbörda af 112 mill. floriner, och
t. o. m. det engelska Ostindiska kompaniet, som
i politiskt hänseende spelat en så lysande roll,
var sorn handelsföretag misslyckadt samt måste
slutligen regelbundet genom lån anskaffa medlen
till de årliga utdelningarna.
En ny typ af privilegierade handelskompanier
har uppstått under de senaste årtiondena, sedan
Afrika och Oceanien delats mellan europeiska
sjömakter. Deras uppgift är att med kraft arbeta
för de koloniala områdenas utnyttjande. England
har härvid gått i spetsen. Det har förlänat
ett flertal kompanier privilegier (charters,
däraf namnet Chartered companies), som
förläna dem en rad höghetsrättigheter,
såsom att utfärda förordningar, upprätta
polis och militärstyrka, upptaga skatter och
tullar från förvaltningsområdet m. m., men
samtidigt pålägga dem en mängd förpliktelser
och förbehålla regeringen både kontroll
öfver deras verksamhet och godkännande af
deras beslut i viktigare frågor. Dock ha dessa
moderna kompanier, i motsats till äldre tiders,
aldrig handelsmonopol. Det första kompaniet af
denna typ var det 1882 bildade British North
Borneo-company (se Brittiska Nord-Borneo),
som ännu består, det sista och viktigaste
British South-Africa company (se d. o.). Några
af dessa kompanier ha afstått från sina
höghetsrättigheter. I Tyskland ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
