Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flera slags varor. Till denna grupp höra först
och främst öppnandet af ny marknad för vissa
varor, större krigs utbrott och afslutande,
missväxt o. d. De föranleda närmast en
prisstegring på ett eller flera slags varor
(vid krigets utbrott stegras behofvet af och
priset på krigsförnödenheter, under det att
behofvet af och priset på andra varor sjunka;
efter fredsslutet inträffar motsatsen). Dessa
prisstegringar framkalla i sin ordning ökad
produktion eller import af de produkter, hvilkas
pris stigit; medelbart ökas äfven produktionen
eller importen af de produkter, som erfordras
för de förras produktion. Men denna stegring af
produktionen eller importen håller sig sällan
inom de gränser, som de gynnsamma konjunkturerna
förcskrifva. De producenter eller importörer,
som vilja tillgodogöra sig dessa konjunkturer,
räkna ut, att storleken af den vinst de komma
att skörda är beroende af dels den skyndsamhet
hvarmed, dels den utsträckning hvari de lyckas
utvidga sin produktion eller import. Men
de sakna däremot vilja eller förmåga eller
bådadera att grunda sina beräkningar på en ens
närmelsevis riktig uppskattning af de gynnsamma
konjunkturernas betydelse och varaktighet, och
hvar och en förbiser, att ej blott han ensam,
utan äfven en massa andra producenter öka sin
produktion eller import för att tillgodogöra sig
de höga prisen. Redan dessa omständigheter vore
ofta tillräckliga för att åstadkomma en för stor
produktion eller import af vissa varor. Därtill
kommer dock vidare, att hvarje betydligare
prisstegring är särdeles egnad att framkalla
mer eller mindre vilda spekulationer. En massa
personer gör uppköp af de ifrågavarande varorna
för att, sedan återigen prisstegring inträffat,
sälja med vinst. Genom dessa spekulationer
ökas tydligen ytterligare efterfrågan och
därmed prisen, och denna stegring är i sin
ordning en sporre till ökade spekulationsköp
o. s. v. Dessa spekulationsköp rikta sig
visserligen först på de varor, hvilka af
andra orsaker stigit i pris. Men snart nog
utsträckas de äfven till andra varor. Det
utbildar sig lätt den föreställningen, att
äfven andra varors pris skola komma att stiga;
detta leder till spekulationsköp af dessa varor,
den däraf framkallade prisstegringen föranleder
ytterligare spekulationer o. s. v. Särdeles
vilda och ödesdigra måste dylika spekulationer
blifva, då de, såsom under 1870-talets kriser,
ganska allmänt utbreda sig äfven bland andra
klasser än köpmännen. Omsider måste dock en
tidpunkt inträda, då man blir varse, att man i
produktion och spekulation gått längre än hvad
konjunkturerna verkligen berättigade till och de
ekonomiska förhållandena i öfrigt tilläto. Det
disponibla kapitalet visar sig otillräckligt
att fullborda och drifva alla de fabriker,
bruk etc., som blifvit anlagda. Därjämte
inträder prisfall å de produkter, sorn varit
föremål för öfverproduktion och öfverdrifven
spekulation. Dels verkar den ökade produktionen
eller importen tryckande på prisen, dels tvingas
småningom den ene spekulanten efter den andre att
sälja för att få medel att fullgöra sina åtagna
förbindelser. Visserligen söka nu, då prisen visa
tendens att falla, just de, som blott spekulerat
på prisstegring, undgå att behöfva sälja; men de
måste slutligen följa med strömmen. Och när en
gång början gjorts med att sälja, så skyndar sig
hvar och en att sälja så fort som möjligt, ty ju
längre man dröjer, dess lägre pris erhåller man.
De ifrågavarande varornas pris sjunka
enormt. Dessa omständigheter göra det omöjligt
för en stor mängd näringsidkare att fullgöra
sina förbindelser, och öfriga symtom, som
utmärka en kris, visa sig. Omständigheter af
denna art ha bidragit till att framkalla de
allra flesta kriser, åtminstone de större. Man
har också, i det hela taget med rätta, som ett
för det moderna näringslifvet egendomligt drag
framhållit, att detsamma företer en växling
mellan tider med ytterligt uppdrifven affärslust
och affärsverksamhet å ena sidan och stagnation
å den andra. - En med denna första grupp nära
besläktad klass af krisorsaker äro viktigare
produktionsförbättringar. De producenter, som
först begagna sig af dylika, göra vanligen
stora extra vinster, hvilket lockar andra
producenter att följa exemplet. Sträfvan att
skörda så stor vinst som möjligt drifver till
stegring af produktionen. Det gäller likväl
härvid att vara bland de första, som använda
förbättringen; ty sedan flertalet producenter
tillgodogjort sig densamma, försvinner genom
konkurrensen dem emellan den extra vinsten. På
detta sätt framkallas ofta en öfverproduktion i
den näringsgren, i hvilken förbättringen införts,
i det att konsumtionen af och efterfrågan efter
dess produkter ej kunna ökas i samma grad som
produktionen. Tvärtom kan det ofta hända,
att konsumtionen till en början åtminstone
minskas, nämligen i de fall, då förbättringen
gör produkterna varaktigare. Till på detta
sätt framkallade kriser hör t. ex. den
under 1870-talet utbrutna krisen i järn- och
stålproduktion, som delvis framkallades genom det
allmänna införandet af Bessemers uppfinning. På
samma sätt verkar ofta upptäckten af nya, rika
naturliga källor för produktionen. - En tredje
grupp af omständigheter, som föranleda kriser,
utgöres af sådana tilldragelser, hvilka, såsom
epidemier, modeförändringar, uppror, större
krigs utbrott och afslutande (med afseende å
vissa varor; se ofvan) o. s. v., föranleda stark
förminskning af konsumtionen och därigenom af
afsättningen af ett större eller mindre antal
produkter. Dessas pris sjunka, och om detta sker
i betydligare grad, kan en kris framkallas.
Det har länge varit föremål för tvist,
hvilken del penning- och kreditväsendet har i
handelskrisers uppkomst och förlopp. Under det
några i företeelser på detta område sett den
egentliga yttersta orsaken till handelskriser,
ha andra åter förnekat, att de äro af något
egentligt inflytande i detta afseende. Såsom
ofta påpekats, visar dock erfarenheten,
att ingendera af dessa åsikter träffar
det rätta. Om också förhållanden i penning-
och kreditväsendet icke kunna ensamma för sig
framkalla handelskriser, är dock det sätt, hvarpå
detta utvecklar sig, af största inflytande
på krisens hela förlopp, dess styrka och
följder. Såsom ofvan anmärktes, föregås de flesta
kriser af en spekulationsperiod med stegrade pris
på flera eller färre varor, betydlig förökning
af produktionen eller importen af dessa varor
och därigenom förökning af den varumassa, som
skall omsättas, höga arbetslöner o. s. v. Dessa
prisstegringar och ökade omsättningar äro möjliga
endast under den förutsättning, att tillgången
på penningar eller i deras ställe användbara
betalningsmedel ökats. Därjämte föranleda de
förr eller senare stegrade betalningar till
utlandet. Prisstegringen i hemlandet är nämligen
egnad att öka importen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
