Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handräckning - Handräckningspersedlar - Handsax - Handsaxaleken - Handske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annans fastighet, ehuru denne icke är dömd
att afflytta, han eger återställa besittning,
som blifvit egenmäktigt rubbad. För alla dessa
åtgärder äro dock särskilda villkor stadgade,
hvilka alla afse att bereda trygghet för, att
handräckning icke lämnas i andra fall, än där
sådant synes befogadt. Jfr Kvarstad, Reseförbud,
Skingringsförbud och Vräkning. Genom lag om
handräckning för fordrans utfående 26 april 1907
har benämningen handräckning gifvits åt ett
exekutivt förfarande, som kan komma att spela
en stor roll i den ekonomiska samfärdseln. Före
denna lag saknades i svensk lagstiftning medel
för en borgenär att hastigt komma till sin
rätt gentemot en tredskande gäldenär i fall,
då borgenären icke kunde till stöd för sin
fordran åberopa skriftlig handling. Lagsökning
kan nämligen användas allenast till indrifning af
fordran, som grundar sig å skuldebref eller annat
skriftligt fordringsbevis. Rättegångsförfarandet
vid domstolarna är ej ordnadt efter principer,
som innefatta tillräckliga garantier för en
snabb och bekväm lösning; särskildt komma
härvid i betraktande de gällande principerna
för behandlingen af mål i fall af svarandeparts
uteblifvande. Lagen om handräckning för fordrans
utfående af 1907 har sökt råda bot för den
brist lagstiftningen sålunda företedde. Enligt
denna lag eger borgenär åtnjuta handräckning
för utfående af penningfordran, som ej är
grundad på skriftligt fordringsbevis och icke
afser skadestånd. Sådan handräckning sökes
skriftligen hos öfverexekutor i den ort, där
gäldenären har sitt bo och hemvist eller någon
tid uppehåller sig. Å det ena exemplaret af den
in dupplo ingifna ansökningen, hvilken skall
innehålla vissa föreskrifna uppgifter, bl. a. om
fordringens belopp och grunden för densamma, har
öfverexekutor att, om förutsättningarna därför
föreligga, teckna föreläggande för gäldenären
att, såframt han bestrider ansökningen,
inom viss tid efter det han fått del af
densamma jämte räkning, om sådan åberopats,
skriftligen hos öfverexekutor anmäla sitt jäf
vid äfventyr, om det försummas, att utmätning
för gälden må ske. Har borgenären i ansökningen
begärt ersättning för handräckningskostnaden,
bestämmer öfverexekutor i föreläggandet
visst belopp, som skall gäldas, i händelse
jäf däremot ej göres. Om gäldenären ej inom
föreskrifven tid gör jäf, tecknar öfverexekutor
å det inneliggande exemplaret af ansökningen
ej mindre föreläggandet än ock bevis, att
ansökningen lämnats obestridd. På grund af
sistnämnda exemplar af ansökningen jämte
räkning, om sådan åberopats, eger borgenären
erhålla utmätning för sin fordran såsom enligt
dom. Gäldenären eger emellertid att vid domstol
söka återvinning genom stämning inom sex månader
från det utmätning egt rum eller, utan föregången
utmätning, betalning skett med förbehåll om
rätt för gäldenären att söka återvinning. Skulle
gäldenären inom honom förelagd tid göra jäf, som
ej angår allenast handräckningskostnaden, eller
aflämnar ej borgenären inom sex månader, sedan
öfverexekutor å ansökningen tecknat föreläggande
bevis om, att ansökningen delgifvits gäldenären,
är ansökningen förfallen.
2. Krigsv., hvarje kommendering af trupp eller
manskap till förrättande af släparbeten. Ordet
nyttjas äfven för att beteckna den kommendering
af väpnad trupp, som på rekvisition af
landshöfding, domstol
eller polismyndighet lämnas
till ordningens upprätthållande.
1. E. K. 2. C. O. N.
Handräckningspersedlar, förv., kallades den
utrustning, bestående af 1 par strumpor
och 1 par skor, som roten skulle bestå
sin båtsman, då denne kommenderades till
kortare tjänstgöring, s. k. handräckning.
Kbg.
Handsax kallades fordom en eneggad huggare,
af en dolks eller större knifs storlek. En
idrott, som kallades handsaxaleken, bestod
däri, att man lekte med tre handsaxar så,
att ständigt en af dem var i luften och att,
i det man kastade dem upp efter hvarandra,
man alltid grep den nedfallande saxen i
handtaget. Konung Olof Tryggvesson var så
skicklig i handsaxaleken, att han kunde utföra
denna idrott, medan han gick på årorna utombords,
under det hans män rodde på "Ormen långe". I
den mytiska skriften Gylfaginning omtalas
en man, som var så skicklig jonglör, att han
hade sju handsaxar på en gång uppe i luften.
Th. W.*
Handsaxaleken. Se Handsax.
Handske (ty. handschuh), en beklädnadspersedel
af skinn till betäckning ej blott af handen
och, ofta nog, en del af armen, utan ock af
hvarje finger särskildt. I svenskan betecknar
ordet handske endast en handbetäckning af skinn,
under det att en sådan af annat material - silke,
linne, bomull, ylle m. m. - kallas vante; i andra
språk åter har handbetäckningen, oafsedt det
material, hvaraf den tillverkats, ett och samma
namn. Tillverkningen af handskar är föremål
för en särskild näring, handskmakeriet. Man
skiljer mellan två hufvudslag af handskar:
sämskskinns- och glacé- l. glansskinnshandskar. De
förra tillverkas af sämskadt älg-, hjort-, kalf-,
får- eller getskinn och kunna flera gånger
tvättas, utan att förlora sin färg, de senare
hufvudsakligen af getskinn (de finaste af gems-
och killingskinn, de mindre fina af lammskinn, de
sämsta af vanligt hvitgarfvadt fårskinn). Skinnen
beredas genom samma medel, som användas vid
hvitgarfning (se vidare Läder). Sedan skinnen
genom särskild behandling jämnats, tillskäras de
i remsor af dubbel handskbredd, sträckas, läggas
i lager på hvarandra och utstansas medelst skarpa
stålstansar till form af olika handskdelar,
som därefter hopsys. Klippingshandskar
(da. klipping, ett slags fint lammskinn, af
klippe, afklippa fårets ull; jfr Läder) ha,
i olikhet med andra handsksorter, köttsidan utåt
och hår- l. narfsidan, från hvilken narfven är
afslipad, inåt. Klippingshandskar tillverkas
hufvudsakligen i Skåne. En sort kallas i
Frankrike gants de Suède. Tillverkningen af
glacéhandskar är en gammal och betydande fransk
industri, i synnerhet i Grenoble och Paris, samt
har därifrån spridt sig till andra länder. -
Bruket af handskar är urgammalt. Perserna buro
sådana till skydd mot kölden, hvaremot grekerna
brukade dem vid åtskilligt arbete, särskildt
trädgårdsarbete, för att icke göra händerna
illa, samt vid måltiderna tunnare sådana för att
icke bränna fingrarna, som ännu gjorde tjänst
för gaffel. Både hos greker och romare ansågs
bruket af handskar, som tecken till veklighet,
men blef hos de senare med den asiatiska lyxens
inbrytande mycket allmänt. Hos germanerna voro
handskar eller vantar vanliga redan i 8:e och
9:e årh., och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
