Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1453-1454 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hardenberg, Karl August, furst von - Hardenberg, Friedrich Leopold von - Hardenberg-Reventlow - Harder, Johan Jakob - Harderska körteln - Harderwijk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verwaltungsorganisation unter Stein und H." (1881),
Hausing, "H. und die dritte koalition" (1899).


2. Friedrich Leopold von H., den förres
släkting, tysk skald under namnet Novalis,
föddes 2 maj 1772 på släktgodset Wiederstedt
i Sachsen, växte upp i ett herrnhutiskt hem,
kom 1790 till universitetet i Jena, där Reinhold
införde honom i Kants filosofi och Schiller genom
sin personlighet påverkade honom. 1791–påsken
1793 studerade han i Leipzig och lärde där känna
Friedrich Schlegel, hvars nära vän han vardt,
samt afslutade 1794 sina universitetsstudier –
hufvudsakligen i juridik, matematik, kemi och
filosofi – i Wittenberg. Därpå anställdes han i
den kursachsiska förvaltningen, med bostad i
Tennstädt. Där träffade han Sophie von Kühn,
en brådmogen, behagfull och intressant ung
flicka, med hvilken han förlofvade sig, men
som snart rycktes bort från honom af en hastig
död. Den älskades bortgång åstadkom en oerhörd
förvandling i H:s sinnelag, hvilken ger sig till
känna i hans gripande och mystiska Hymnen an
die nacht (tryckta först 1800 i Schleglarnas
tidskrift "Athenäum") och som stegrades till
dödslängtan. Studier i geologi och mineralogi,
som han 1797–99, efter att ha utnämnts
till auditor vid saltverken i Weissenfels,
bedref i Freiburg under den märklige Werners
(se d. o.) ledning, den intima och väckande
samvaron med den s. k. romantiska skolans ledare
och hufvudmän, af hvilka Tieck nu trädde honom
särskildt nära, samt slutligen en ny kärlek
återförde lefnadslust i hans sinne. Han började
en omfattande litterärt filosofisk verksamhet,
erhöll samtidigt platsen som amtshauptmann i
Thüringen, men kunde ej tillträda denna, emedan
en länge hotande lungsjukdom utbröt hösten 1800
och skördade honom 25 mars 1801 i Weissenfels.

Jämte Tieck och Hölderlin är H. den äldre
romantiska författargruppens största
skaldebegåfning. Tiden för hans egentliga
författarskap är endast fyra år, hvarför det
fragmentariska i hans efterlämnade arbeten icke
kan förvåna, medan däremot såväl innerligheten
och djupsinnet som formens skönhet bevittna hans
andliga utrustning. Genom sina Geistliche lieder
skapade han en ny kristlig diktning af enkel,
rörande skönhet, som jämte Schleiermachers
"Reden über die religion" väsentligt bidrog
till den religiösa uppfattningens ökade
förinnerligande efter denna tid. En aldrig
afslutad skildring af medeltiden, Die christenheit
oder Europa, förhärligade dennas kyrkliga enhet
och ideala sträfvan. En stor roman, Heinrich von
Ofterdingen, af hvilken H. hann fullborda endast
första delen och påbörja den andra, är också
egnad åt en poetiserad medeltidsmålning. Det är i
denna roman, som "Die blaue blume" förekommer. I
bestämd motsats mot Goethes "Wilhelm Meister"
och tendensen däri sökte H. i sin teckning
af en skalds utvecklingsgång genomföra sin
naturfilosofiska lifsåskådning och
apoteosera poesien. Enheten af poesi och
vetenskap var dess grundtanke. Genom språkets
utomordentliga musikaliska skönhet och sin
metafysiska mystik utöfvade arbetet stort
inflytande; romanen och de mångfaldiga
aforismerna (Blüthenstaub m. m.) gåfvo
anledning att kalla Novalis "romantikens
profet". Den andliga förnämheten i hans väsen,
den djupa och säregna fantasikraften, känslans
förtärande intensitet vid sidan af ett klart
och skarpt förstånd i all hans produktion –
och icke minst hans romantiska lefnadslopp
ha gjort H:s person och diktning i hög grad
uppmärksammad. Hans litterära kvarlåtenskap
utgafs 1802 af Fr. Schlegel och L. Tieck; den
erhöll redan 1838 en femte upplaga. Därtill
kommo ett supplement 1846,
"Eine nachlese" (2 bd, 1883), och
"Novalis’ briefwechsel" (utg. af Raich 1880).
En fullständig kritisk upplaga utgaf J. Minor 1907.
Jfr om H. och hans diktning arbeten af
Schubart (1887),
J. Bing (1893),
K. Busse (1898),
E. Heilborn (1901),
fransmannen Spenlé (1904), vidare
Haym i "Die romantische schule" (1870) samt
Diltheys utmärkta uppsats i "Das erlebnis und die dichtung" (1906).
Om H:s icke obetydliga inflytande på svensk litteratur se
E. G:son Berg, "Novalis och Fouqué i Sverige" (i Nyfilol. sällsk:s i Stockholm publikation, IV, 1908).

1. (^{G. W–k.}) 2. ^{R–n B.}

Hardenberg-Reventlow, danskt grefskap vid
Saxkjöbing på Lolland, upprättades 1815
för Kristian Henrik August Hardenberg,
son till preussiske statsmannen furst Karl
Aug. H. Vid hans död 1840 gick det öfver till
hans dotter (d. 1867) och hennes son, grefve
Holck H.-R. (d. 1885) samt därefter till en
kvinnlig ättling till furst H., Lucie Haugwitz,
född prinsessa af Schönaich-Carolath (d. 1903),
och eges nu af hennes son Heinrich, grefve
Haugwitz H.-R. (f. 1844), som dessutom innehar
stamgodset Krapitz i Schlesien. Grefskapet
omfattar 7 hufvudgårdar samt en afvelsgård
med 2,800 har åker och äng, 1,600 har skog
och 2,72 mill. kr. fideikommisskapital. Den
viktigaste gården och grefskapets säte är H.,
förr Krenkerup, som 1392–1594 tillhörde ätten
Göye och uppfördes af rikshofmästaren Mogens
Göye på 1500-talet; den kom 1700 i Reventlowska
släktens ego och gjordes 1736 jämte två andra
gårdar till stamgods af Kristian Ditlev Reventlow
(bror till den senare drottning Anna Sofia);
dennes sonsons dotter äktade 1774 Karl Aug. H.,
och stamgodset upptogs 1815 tillika med 3 andra
gårdar i det nya grefskapet.

^{E. Ebg.}

Harder, Johan Jakob, schweizisk anatom, f. 1656
i Basel, d. 1711, blef 1675 med. doktor och
1678 professor i retorik, innehade sedan flera
olika professurer och slutligen den i teoretisk
medicin. Vid sidan af en stor medicinsk praktik
egnade han sig åt anatomiska studier, hvilka
till stor del äro samlade i
Apiarium observationibus medicis et experimentis refertum (1687) och
Paeonis et Pythägoræ exercitationes anatomicæ (1687).
Hans namn är bevaradt åt eftervärlden genom den
efter honom uppkallade Harderska körteln,
som hos reptilier, fåglar och däggdjur (med
undantag af hvaldjuren och primaterna)
utmynnar under blinkhinnan.

^{R. T–dt.}

Harderska körteln. Se Harder, J. J.

Harderwijk [-vajk], stad i nederländska
prov. Gelderland, vid Zuiderzee. 7,425 inv. (1900).
Staden drifver något handel och fiske, men är nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>