- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1465-1466

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haren, Onno Zwier van - Harestad - Harf - Harfields pumpspel - Harfleur - Harfloka - Harfotsspinnare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Onno Zwiervan H., den förres broder,
holländsk författare, f. 1713, d. 1779, måste
samtidigt med sin bror lämna de offentliga
angelägenheterna 1759, efter att ha beklädt
höga statsämbeten under Vilhelm IV, och egnade
sig sedan åt litteraturen. Hans hufvudverk
är hjältedikten De Geuzen 1769, hvarjämte han
skref flera skådespel. Brödernas dikter utkommo
samlade af de Vries 1824 och af van Bloten 1874
(med biogr.). Se biogr. af Halbertsma (1829)
och B. Huet (1875 i "Litterarische fantasien en
kritieken", VI).

Harestad, socken i Göteborgs och Bohus
län, Inlands södra härad. 2,066 har. 689
inv. (1907). Annex till Torsby, Göteborgs stift,
Älfsyssels södra kontrakt.

Harf, landtbr., är ett af de äldsta
åkerbruksredskapen. Den förekommer numera under
många olika förbättrade former. De äldsta och
enklaste harfvarna voro dels risharfvar, som
utgjordes af
sammanfogade risiga stamdelar och som användes
särskildt på svedjeland, dels träpinnharfvar,
bestående af träramar med flera träpinnar
fästkilade; dessa senare lämpa sig endast för
de mycket lösa och lätta jordmånerna. Båda
dessa slag äro alldeles bortlagda. Numera
användas endast harfvar med pinnar eller tenar
af järn, på olika sätt anbragta i ramar af
trä eller oftast af järn. Efter sitt olika
djupgående och arbetssätt kunna de indelas i
djupharfvar, vanliga åkerharfvar, slätharfvar
och ytharfvar. Bland djupharfvar, hvilka
användas att luckra alfven, märkas alfluckraren
(se d. o.), som arbetar efter plogen i den
öppna plogfåran, samt grubbern (fig. 1) eller
exstirpatorn, som genom matjorden nedtränger
i alfven. Af åkerharfvar begagnades förr mest
klös- (fig. 2) och gåsfotharfvar (se d. o.) med
mer djupgående pinnar, i spetsen försedda
med utplattad bill, samt de mer grundgående
krokpinnharfvarna med krökta pinnar utan
bill. Numera äro dessa till stor del ersatta
af fjäderharfvar (fig. 3) och på hjul gående
fjäderkultivatorer med böjda flata pinnar af
fjäderstål. Ungefär till samma djup arbetar äfven
rullharfven, med kring fasta axlar rörliga kors
af krokiga pinnar, samt tallriks- och spadharfvar
(fig. 4), som bearbeta
jorden genom roterande skifvor eller spadformiga
blad och brukas företrädesvis på torfvig
jord. Slätharfvar (fig. 5), som
ha raka pinnar, plägade förr efter ramens
form benämnas romboidal-, diagonal- och
sicksackharfvar. Ytharfvarna utgöras oftast
af nätformigt med hvarandra förenade länkar,
besatta med korta, raka pinnar, s. k. länk-
och kedjeharfvar (fig. 6).

illustration placeholder

Fig. 1. Grubber.
Fig. 2. Eckerts klösharf.
Fig. 3. Ställbar fjäderharf.

Fig. 4. Spadharf.
Fig. 5. Ställbar slätharf.
Fig. 6. Laackes länkharf.

Harfvarna användas dels för jordens luckring,
dels ock för myllning af bredsådd säd, vanligen
klös-, fjäder- och slätharfvar, eller af frö,
vanligen kedjeharfvar, dels slutligen för
ogräsets förstöring.

För sädens myllning begagnades förr stundom
särskilda s. k. myllharfvar eller myllkammar. För
luckring och ogräsförstöring på drill-lagd jord
användas drillharfvar, vanligen rätpinnharfvar
med ramen formad efter drillen. För luckring
och ogräsrensning mellan radsådda växter
användes mest hästhacka (se Hacka).
H. J. Dft.

Harfields pumpspel [hä’fllds]. Se Bråspel.

Harfleur [arflör], sjöstad i franska
dep. Seine-inférieure, vid kustfloden
Lézardes utlopp i Seinemynningen. 2,612
inv. (1901). Vacker gotisk kyrka och slott i
renässansstil med park. Den fordom viktiga hamnen
är igengrundad, fästningsverken slopade, och
staden är blott en skugga af hvad den var under
medeltiden. Den kallades då Herosfloth, Harofluet
och Hareflot samt var nordvästra Frankrikes
förnämsta krigs- och handelshamn. Under
hundraårskrigen mellan Frankrike och England
tillhörde H. engelsmännen 1415-35 och 1445-49.

Harfloka, bot., namn på Bupleurum tenuissimum L.

Harfotsspinnare, Dasychira, zool., fjärilssläkte
hörande till fam. Liparidæ l. Lymantriidæ bland
spinnarna. Båda könen äro bevingade (jfr
Fjädertofsspinnare); vingarna äro öfvervägande
grå, de främre med mörka teckningar. De ända ut
mot spetsen starkt långhåriga frambenen hållas
vanligen under hvilan framåtsträckta. Larverna
äro, liksom fjädertofsspinnarnas, på ryggen
prydda med 4-5 tvärskurna hårborstar samt
svarta hårknippen på 1:a och 11 :e lederna,
hvilka senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free