Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hartmann, Karl Robert Eduard von - Hartmann, Johannes Franz - Hartmann von Aue - Hartmansdoff, Jakob August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asketisk tillbakadragenhet från världen eller
genom att individen dödar sitt eget jag;
därmed är för det hela intet vunnet, då
detta endast skapar nya individer för nya
lidanden. Tvärtom har enligt H. pessimisten
att handla alldeles, som om han vore optimist,
— energiskt deltaga i kulturutvecklingen,
viss om att denna ensam kan föra till
slutmålet. — Otvifvelaktigt var det denna
egendomliga försoning mellan kulturintressena
och pessimismen, som förskaffade H:s filosofi
dess stora popularitet. Hans anhängare kunde
instämma i de pessimistiska klagomålen öfver
tillvarons eländighet och ändå ansluta sig
till den moderna tron på utvecklingen. De kunde
förhäfva sig öfver världen, men behöfde ändå ej
försaka den. Därjämte erbjöd han dem i sin lära
om det omedvetna en princip, som tycktes kunna
lösa alla spekulationens svårigheter: allt, hvad
vi icke kunna förstå, är för honom en yttring
af denna ologiska grund till tillvaron. Därmed
löstes instinktens gåtor och det undermedvetna
själslifvets hemligheter; förståndets
aprioriska kategorier blefvo lättförklarliga som
omedvetna tanketendenser, och naturmekanismens
ändamålsenlighet blef begriplig, när den
fattades blott som ett medel i det omedvetnas
allsmäktiga hand. I viss mån tillfredsställdes
ock de religiösa behofven genom den pietet
H. kunde visa de mystiska gudsaningarna, hvilka
för honom kvälla ur det omedvetnas rika djup,
och genom den längtan efter försoning, som
präglade hela hans lifsåskådning. Kommo så
därtill H:s imponerande lärdom, beundransvärda
skarpsinne och klara stil, och man kan förstå,
att H. vann många anhängare utom fackfilosofernas
kretsar. Om det uppseende, som hans skrifter
väckte, vittnar mängden af skrifter för och
mot hans åsikter. Här må nämnas endast hans
lärjunge A. Drews’ "Ed. v. H:s philosophisches
system im grundriss" (1902, 2:a uppl. 1906) och
"Das lebenswerk H:s" (1907) samt den korta,
populära framställningen af Th. Kappstein,
"E. v. H., einführung in seine gedankenwelt"
(1907), O. Plumacher har som bihang till sitt
arbete "Der kampf ums unbewusste" (1881; 2:a
uppl. 1891) lämnat en kronologisk förteckning
öfver Hartmann-litteraturen till 1890. Ett
svenskt bidrag är E. Wrangels "E. von H:s
estetiska system i kritisk belysning" (i "Lunds
univ:s årsskr.", 1889—90).
S—e.
Hartmann, Johannes Franz, tysk astronom, f. 11
jan. 1865 i Erfurt. Efter att ha varit kortare
tider anställd vid observatorierna i Wien
och Leipzig blef han 1896 assistent och 1898
observatör vid astrofysikaliska observatoriet
i Potsdam samt professor 1902. H. har utfört
en mängd betydelsefulla arbeten inom den
praktiska astronomien och astrofysiken, särskildt
rörande månförmörkelser, fixstjärnornas
och nebulosornas spektra och natur,
spektroskopiska dubbelstjärnor m. m., hvarjämte
han uppfunnit nya instrument och förbättrade
metoder, i synnerhet inom spektralanalysen
och fotometrien. Bland hans större arbeten
märkas Die vergrösserung des erdschattens bei
mondfinsternissen (1891), Die beobachtung der
mondfinsternisse (1896), Über eine einfache
interpolationsformel für das prismatische
spektrum (1898), Ein neues verfahren zur messung
der linienverschiebung in spektrogrammen (1906).
B—d.
 |
| Hartmann von Aue. Efter "Weingartner liederhandschrift". |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
